Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11

Hallå!! Jag är 38 år

Jag är 26...

Jag e 38. & har både missfall och utomkvedshavandskap bakom mig - men en alldeles perfekt underbar välskapt son som snart fyller 5 år Vi hoppas förstås på syskon - men utöver missfall så har det varit så mycket annat jobbigt som tagit kraft & energi för att inte tala om hjärtat som ju skrämmer livet ur mig... eller är det livet som skrämmer hjärtat..?...!...! Hrm

Ja, allasväl det var en bara fundering tycker jag:) Ibland börjar man undra om det är livet eller vad:)). Hur mår du? bättre? Jag har haft turen och bli gravid lätt som en plätt

Jo, det e lite kämpigt tycker jag - har mycket ångest & känner mig inte helt 100 just nu... & det gråa vintermörkret hjälper inte till & att min man reser mycket just nu - ökar ångesten. Mycket nervositet och ångest kommer när jag ska gå och lägga mig - för oftast då som hjärtat "flippat" sen Sover jag oroligt - även om det inte e så mycket "hackande" från hjärtat just nu.... Vaknar däremot ofta med hög puls. Ska dessutom byta jobb om ett par veckor - så antar att det även e separationsångest + spändhet för det nya som gör att jag känner mig lite låg..... Har utvecklat en otrolig stresskänslighet... SUCK!

När jag blev gravid med min son så gick det oxå på första försöket Det var nog verkligen meningen... Trots att en läkare dömde ut honom tidigt i graviditet och trodde att jag skulle få missfall - HA HA - inte då... Men innan och efter dess har det varit än de ena än de andra. Men som sagt vi "jobbar" inte direkt på det nu - för skulle inte orkar fysiskt eller framförallt psykiskt att räkna dagar & oroa mig för det med - men blir jag med barn så är det jätte Välkomemt & absolut meningen och då SKA jag orka E dock så otroligt tacksam för det underverk vi redan har......

Hej! Vad jobbigt att mannen är borta mycket:( Det var min med på sitt förra arbete men inte längre. Jag tyckte det var jobbigt fast jag inte hade problem med hjärtat då. Speciellt när barnen är små. Man blir låst och kan inte gå ut efter sovdax. Man sitter där man sitter Och sedan blir det tyst och man har ingen att gagga med.)
Hoppas du hamnar på ett bra arbete där du kommer att trivas och med lite stress. Det är alltid lite vemodigt att byta arbete då man mister många goda kollegor, men efter ett tag så blir det lika bra på nya jobbet oftast.
Hoppas att det blir bättre snart med ångesten, har säkert med att göra med både jobb, ensamhet då mannen är borta och kanske lite stress:( Och det blir inte bättre av att det konstant är mörkt ute!! Håller med dig, Det är trist. Det blir bara jobba, äta, sova typ.
Kram

Gud va kul o veta mer om varandra, da kan vi ju prata om lite allt mojligt har aven om det e "hjartat" som ligger till grund for oss

Jag vill bara meddela att idag var vi ivag pa ett litet mote pa sjukhuset o pratade med skoterskan o det togs prover pa maken, nu innan han ska in pa operationen (vasectomyreversal)...allt gick bra o det pratas sa otroligt gott om lakaren, o vi har kannt sa anda sedan vi traffade honom i Augusti, o det kanns valdigt positivt.

Nu e det inte langt kvar tills det ska ske.....

Allasval, jag forstar precis hur du kanner dig, o jag hoppas att du ska fa ma battre snart, o att ditt hjarta lugnar ner sig, allt blir som en ond cirkel o det e sa svart o veta hur man ska ta sig ur o vilken ande man ska borja i.......for o bara tala om hur man ska veta hur man ska gora....
Skickar dig stora varma styrkekramar!!

Skont vi har varandra har sa vi kan alta o vanda o vrida pa vara liv tillsammans!

Ni som ska gora ablation, vilka datum ska ni in el har ni kallelse o inte vet nagot datum annu?

Hej på er alla fina vänner! Jag tycker den här tråden är så trevlig, det känns så bra att "vara" här med er. Själv är jag 37 år och kämpade länge med att bli gravid. Efter 5 år lyckades jag med IVF och fick tvillingflickor, som sorgligt nog inte klarade sig efter förlossningen som satte igång för tidigt. Att se sina små barn kämpa för sina liv och inte kunna göra något för att hjälpa... det går inte att beskriva den känslan och ångesten. Mina flickor somnade in framför mina ögon, och det tog mig lång tid att återhämta mig och komma tillbaka till livet. Därefter gick jag igenom 3 tidiga missfall, och mitt hopp om att lyckas få ett litet barn började mer och mer rinna ut. Men så plötsligt gick det, och jag klarade hela resan med stort stöd av sjukvården som kollade mig varje vecka. Allt som allt så kämpade jag i 14 år med att få min högsta önskan uppfylld. Och det gick, till min stora lycka. Det blev kejsarsnitt i vecka 36, och min lilla dotter är idag 3 år och det bästa jag har. Det jag har fått lära mig är att allt är möjligt, även om man kanske inte tror det. Bara man har orken att kämpa.

Hej på er!
Då är det fredag igen:) jag förstår inte vart veckorna tar vägen. Det känns som det bara är måndag och fredag.
Hur är det med er alla? Jag har peppar peppar varit riktigt skaplig igen och det är så skönt. Har ni börjat stöka inför julen än? Jag tänkte faktiskt börja skriva ner lite vad det ska köpas för klappar. känns lite vemodigt att ungarna är så stora att de inte vill ha några direkta leksaker längre:( tänk vad tiden går fort.)
Härtevännen du har inga goda jul recept?
Ha en bra helg alla!!!!
Kram