• hemlis

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11

    Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11

    Startar en ny tråd för oss med mycket extraslag på hjärtat

    Jag startade tråden för ca 2 år sedan, då hade jag precis fött mitt tredje barn och fick plötsligt hur mycket extraslag som helst på hjärtat.
    Jag åkte till akuten vettskrämd med mitt nyfödda barn, jag hade ca 20 extraslag per minut då och dom tog massor av prover.
    Jag har nu träffat fler hjärtspeciallister och fått göra mycket undersökningar, jag har ofarliga extraslag.
    Det har tagit lång tid för mig att må bättre psykiskt bra trots alla extraslag som jag fortfarande ofta har.

    Jag märkte när jag startade den förra tråden att jag inte var ensam, det var så skönt.
    Nu hoppas jag att alla ni gamla hittar hit och även nya förstås!

  • Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11
  • Hjartesjalen
    Tilt skrev 2009-12-22 01:05:25 följande:
    Det där är ju egentligen grundproblemet, man kan aldrig veta oavsett hur mycket uppkollad man än är. Man blir lixom aldrig nöjd. Antingen så ändrar symptomen karaktär eller uppkommer i någon ovanlig situation och så är man där igen och funderar och funderar.Man kan aldrig veta, om ens man är uppkopplad på ekg 24/24, man måste försöka släppa dom tankarna för dom är väldigt ångestladdade och bara spär på det dåliga hela tiden. Det är dock lättare sagt än gjort att acceptera att man inte kan ha järnkoll på kroppen :)
    Precis, som en ond cirkel blir det tillslut.
  • LiBä007

    Vill också önska er alla en riktigt god jul, hoppas ni får det lungt o skönt o att era hjärtan håller sig lugna.

    Mitt hjärta är allt annat än lungt, hoppat till o från de sista dagarna.
    Usch får dödsångest av det....

    Känns som om ni andra mår bättre ??
    (allasväl har det lite jobbigt o jag hoppas du mår bättre)

    Nu ska jag o mitt hoppiga hjärta försöka finna lite julefrid....

    Kram på er, skönt att ni finns...

    (skriv gärna o berätta om hur era hjärtan varit under julen...)

  • Hjartesjalen
    LiBä007 skrev 2009-12-24 16:23:26 följande:
    Vill också önska er alla en riktigt god jul, hoppas ni får det lungt o skönt o att era hjärtan håller sig lugna.Mitt hjärta är allt annat än lungt, hoppat till o från de sista dagarna.Usch får dödsångest av det....Känns som om ni andra mår bättre ??(allasväl har det lite jobbigt o jag hoppas du mår bättre)Nu ska jag o mitt hoppiga hjärta försöka finna lite julefrid....Kram på er, skönt att ni finns...(skriv gärna o berätta om hur era hjärtan varit under julen...)
    Jatte God Jul!! Hoppas ditt hjarta kanner lite Julefrid nu o att det haller i sig. Mitt var jobbigt igar, men jag sover daligt nu sa jag antar att det staller till valdans problem.
    Kramar!!
  • Cheva

    God Jul i stugan.
    Har med stigande intresse läst nästan alla trådar i detta ämne. Och väldigt många av inläggen kunde vara skrivna av mej. Stämmer på pricken, trots att ni alla verkar vara yngre kvinnor och jag själv är runt 50 och man. Hoppas det är okay att jag hoppar med här lite.
    Vet inte om man ska tycka att det är skönt att läsa att det finns andra som har exakt samma bekymmer som jag, men det är ändå skönt att veta att man inte är ensam och att det finns nån som förstår precis hur det känns att ha ett hjärta som lever rövare med en mest hela tiden. Det är ju väldigt svårt att förklara riktigt för nån som inte upplevt det.
    Har haft mina problem i ca 5år, det började när jag var ute och gick, givetvis långt hemifrån, som en blixt från klar himmel fick jag en ruggigt konstig kännsla i bröstet som jag aldrig kännt förr. Blev naturligtvis livrädd, hjärtinfarkt tänkte jag direkt eftersom jag var i den åldern när det börjar bli aktuellt med sånt. Tog väl mej hem på nåt vis och lugnade ner mej men efter några dagar var det dags igen och då blev det en tur till akuten med samma resultat som många av er här har skrivit om, alltså inget konstigt. Det är nog bara psykiskt fick jag som tröstord när jag blev hemskickad. Yes, precis vad jag ville hörs.
    För att göra en lång historia kort har det hållt på i stort sett dagligen och jag har gjort mängder av EKG, arbets-EKG, 24-timmarsEKG och ultraljud och inget visar nåt onormalt. Men man är ju inte mer än människa och när man är ensam med sina extraslag blir man lika rädd oavsett vad läkarna säjer, man tänker, detta kan ju för fanken inte vara normalt.
    Värst är det när det kommer många på en gång, att det liksom står och "hackar" en lång stund. Då är ju den dan förstörd. Att det kommer nåt extraslag då och då kan man väl till nöds tugga i sej men när det blir långa skov med extrasla och långa uppehåll emellan, då ligger dödsångesten på lur.
    Har ätit Zelocen och Inderal för det här men det har inte hjälpt så dom har jag slutat med men har nu blivit ordinerad en låg dos Lyrica. Tyvärr verkar inte det funka heller.
    Det blev lite långt det här men jag tänkte jag skulle presentera mej lite och om det är ok att delta lite i diskutionen, jag har i alla fall en jädra lång erfarenhet av ämnet.
    Mvh
    M

  • Tilt

    Tjena Cheva. Nu skriver ju inte jag speciellt ofta i dom här trådarna längre. Jag har väl inte blivit av med alla mina hjärtspöken fast många av dom i alla fall och då naturligt läser man ju mindre om det. Såklart ska du vara med här. Finns varken någon åldersgräns eller krav på kön. Själv är jag man och 34 år. Välkommen!

  • Hjartesjalen
    Cheva skrev 2009-12-25 13:24:04 följande:
    God Jul i stugan.Har med stigande intresse läst nästan alla trådar i detta ämne. Och väldigt många av inläggen kunde vara skrivna av mej. Stämmer på pricken, trots att ni alla verkar vara yngre kvinnor och jag själv är runt 50 och man. Hoppas det är okay att jag hoppar med här lite.Vet inte om man ska tycka att det är skönt att läsa att det finns andra som har exakt samma bekymmer som jag, men det är ändå skönt att veta att man inte är ensam och att det finns nån som förstår precis hur det känns att ha ett hjärta som lever rövare med en mest hela tiden. Det är ju väldigt svårt att förklara riktigt för nån som inte upplevt det.Har haft mina problem i ca 5år, det började när jag var ute och gick, givetvis långt hemifrån, som en blixt från klar himmel fick jag en ruggigt konstig kännsla i bröstet som jag aldrig kännt förr. Blev naturligtvis livrädd, hjärtinfarkt tänkte jag direkt eftersom jag var i den åldern när det börjar bli aktuellt med sånt. Tog väl mej hem på nåt vis och lugnade ner mej men efter några dagar var det dags igen och då blev det en tur till akuten med samma resultat som många av er här har skrivit om, alltså inget konstigt. Det är nog bara psykiskt fick jag som tröstord när jag blev hemskickad. Yes, precis vad jag ville hörs.För att göra en lång historia kort har det hållt på i stort sett dagligen och jag har gjort mängder av EKG, arbets-EKG, 24-timmarsEKG och ultraljud och inget visar nåt onormalt. Men man är ju inte mer än människa och när man är ensam med sina extraslag blir man lika rädd oavsett vad läkarna säjer, man tänker, detta kan ju för fanken inte vara normalt. Värst är det när det kommer många på en gång, att det liksom står och "hackar" en lång stund. Då är ju den dan förstörd. Att det kommer nåt extraslag då och då kan man väl till nöds tugga i sej men när det blir långa skov med extrasla och långa uppehåll emellan, då ligger dödsångesten på lur.Har ätit Zelocen och Inderal för det här men det har inte hjälpt så dom har jag slutat med men har nu blivit ordinerad en låg dos Lyrica. Tyvärr verkar inte det funka heller.Det blev lite långt det här men jag tänkte jag skulle presentera mej lite och om det är ok att delta lite i diskutionen, jag har i alla fall en jädra lång erfarenhet av ämnet. MvhM
    Hej! Jatteintressant o lasa det du skriver, o sjalvklart e du ocksa mycket valkommen att vara med i traden, jag e 37, blir 38 i feb, o tycker det e valdigt intressant o lasa andras upplevelser kring detta.
  • Cheva

    Tack för välkommnandet.
    Nu i julhelgen här har det uppstått ett lite nytt mönster i det här med hjärtjoxet, nämligen att det börjar runt åttatiden på morgonen för att hänga i 3-4 timmar och sen ganska plötsligt upphöra. Har haft liknande "mönster" förr också att när det har varit på ett visst vis en dag upprepas det gärna under en period tills man vant sej vid det. Då verkar det som om kroppen hittar på nåt nytt mönster, allt för att man inte ska bli van utan få nån ny noja och fortsätta att vara rädd att det ska vara nåt allvarligt.
    Plågade mej igenom en st. mellandagsrea igår med en massa extraslag när man var i butikerna. Roligare kan man ha.
    Sen har julen aldrig vart nån vidare uppskattad högtid av mej i alla fall så det kanske beror på det.
    M

  • Hjartesjalen
    Cheva skrev 2009-12-26 07:59:05 följande:
    Tack för välkommnandet.Nu i julhelgen här har det uppstått ett lite nytt mönster i det här med hjärtjoxet, nämligen att det börjar runt åttatiden på morgonen för att hänga i 3-4 timmar och sen ganska plötsligt upphöra. Har haft liknande "mönster" förr också att när det har varit på ett visst vis en dag upprepas det gärna under en period tills man vant sej vid det. Då verkar det som om kroppen hittar på nåt nytt mönster, allt för att man inte ska bli van utan få nån ny noja och fortsätta att vara rädd att det ska vara nåt allvarligt.Plågade mej igenom en st. mellandagsrea igår med en massa extraslag när man var i butikerna. Roligare kan man ha.Sen har julen aldrig vart nån vidare uppskattad högtid av mej i alla fall så det kanske beror på det.M
    Det som du beskriver med monstret att hajrtat gor sa under samma tid pa dagarna, har du markt om det beror pa att du gor samma monster, tex pa jobbet osv, ar du orolig for nagot kanske just under denna tiden pa dagen? Stress staller ju till det en himmla massa.
Svar på tråden Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 11