• Rondellen

    Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

    Här samlas vi som har fått X och vill bli gravida igen, men på rätt ställe. Några har lyckats, och några kämpar vidare.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-25 08:54
    www.familjeliv.se/Forum-7-311/m46019150.html - Första tråden

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-01-25 08:54
    www.familjeliv.se/Forum-7-311/m48311763.html - Andra tråden

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-05-02 15:40
    Nya tråden!

    tråd 4!
    www.familjeliv.se/Forum-7-311/m52304934.html

  • Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3
  • Stella 78
    Theina skrev 2010-02-28 14:09:32 följande:
    Hur mår ni allihop? alla i min omgivning blir bara gravida hela tiden, jag är ju såklart glad för dom men det gör ont liksom.. 
    Förstår precis vad du menar! Efter 2 års barnlöshet och därefter ett år med utomkved och 4 mf så blev jag bara ledsen varje gång någon berättade att de var gravida. Tyckte det var så orättvist hela tiden! Blev förbannad inombords helst om någon sa att de lyckats på första försöket och att de egentligen hade velat vänta några månader.

    Men jag lovar att den känslan försvinner när du själv lyckas bli gravid igen och att ägget hamnat rätt. Jag är just nu i v. 16+5 och börjar först nu förstå att detta kanske kan gå vägen och de 3 år som gått med alla motgångar känns som de var värda detta! Men visst är det orättvist! Och varför ska vissa prövas mer än andra? Blir ofta förbannad på folk som skaffar sig 10 barn, inte har några jobb, klarar inte att ta hand om sina barn och gärna har missbruksproblem själva. När jag mött dessa familjer i jobbet så har det känt sjukt orättvist. Är det inte de personerna som borde få kämpa för att känna glädjen över att få ett barn att älska och ta hand om?

    Hmm... blev lite djupt kanske!

    Håller tummarna för att det snart är din tur! Då kommer motgångarna göra att du gläds ännu mer över miraklet!
  • Theina
    Stella 78 skrev 2010-02-28 17:04:53 följande:
    Förstår precis vad du menar! Efter 2 års barnlöshet och därefter ett år med utomkved och 4 mf så blev jag bara ledsen varje gång någon berättade att de var gravida. Tyckte det var så orättvist hela tiden! Blev förbannad inombords helst om någon sa att de lyckats på första försöket och att de egentligen hade velat vänta några månader. Men jag lovar att den känslan försvinner när du själv lyckas bli gravid igen och att ägget hamnat rätt. Jag är just nu i v. 16+5 och börjar först nu förstå att detta kanske kan gå vägen och de 3 år som gått med alla motgångar känns som de var värda detta! Men visst är det orättvist! Och varför ska vissa prövas mer än andra? Blir ofta förbannad på folk som skaffar sig 10 barn, inte har några jobb, klarar inte att ta hand om sina barn och gärna har missbruksproblem själva. När jag mött dessa familjer i jobbet så har det känt sjukt orättvist. Är det inte de personerna som borde få kämpa för att känna glädjen över att få ett barn att älska och ta hand om? Hmm... blev lite djupt kanske! Håller tummarna för att det snart är din tur! Då kommer motgångarna göra att du gläds ännu mer över miraklet!
    Jag håller helt med dig och jag är precis likadan.. men jag var sådan förut, för Linnéa blev till på första försöket och det var inte tänkt att det skulle ta på en gång.. (haha, slå mig inte).. men nu har man verkligen fått sig en tankeställare.. och jag läste något på en presentation från någon här i tråden tror jag (minns inte vem), något som var så himla bra 'barn är inget man skaffar, det är en gåva man får om man har tur'.. för det är verkligen inte självklart att man ska kunna få barn! 
    Men jag har så svårt att glädjas åt alla hela tiden som skaffar fler barn.. orkar liksom inte riktig träffa dom för allt går hela tiden 'hur går det för er' 'hur ska ni nu göra när dina chanser minskade så mkt' 'hur mkt egentligen' 'har ni planerat namn som ska matcha storasyster, eller nej ni kanske inte vågar för det kan ju bli så att det inte blir fler' mm. SUCK.
    ♥ Linnéa 081005 ♥
  • Rondellen

    Nu känns det så där i kroppen som det gjort tidigare och jag har plussat. Vill inte börja hoppas för mycket än men så fort jag kände den där yrheten och halsbrännan hajade jag till... Vet inte när BIM är eftersom jag har haft urknepiga blödningar efter mf:et. Vet inte när ÄL var heller... ska vänta några dagar till, känns det fortfarande så här ska jag testa...

  • Theina
    Rondellen skrev 2010-03-01 14:55:33 följande:
    Nu känns det så där i kroppen som det gjort tidigare och jag har plussat. Vill inte börja hoppas för mycket än men så fort jag kände den där yrheten och halsbrännan hajade jag till... Vet inte när BIM är eftersom jag har haft urknepiga blödningar efter mf:et. Vet inte när ÄL var heller... ska vänta några dagar till, känns det fortfarande så här ska jag testa...
    Vad roligt man försöker verkligen lusläsa kroppen och leta minsta symptom.. jag ska hålla alla tummar jag kan
    Jag har kommit fram till att jag tycker om när folk pratar om mitt x.. på ett naturligt sätt liksom.. idag på öppna fsk så frågade min kompis där hur det var med ärren mm. på ett sådant naturligt och skönt sett.. vi hade elektkriker här (vänner till min sambo) häromdagen, och t o m en av dom frågade hur det var med mig efter OP. . annat det än jobbiga människor som knappt vågar titta på mig liksom.. 
    ♥ Linnéa 081005 ♥
  • Stella 78
    Rondellen skrev 2010-03-01 14:55:33 följande:
    Nu känns det så där i kroppen som det gjort tidigare och jag har plussat. Vill inte börja hoppas för mycket än men så fort jag kände den där yrheten och halsbrännan hajade jag till... Vet inte när BIM är eftersom jag har haft urknepiga blödningar efter mf:et. Vet inte när ÄL var heller... ska vänta några dagar till, känns det fortfarande så här ska jag testa...
    Tjoho! Håller tummarna stenhårt för ett fett plus inom kort!
    Håll oss uppdaterade!
  • angio101

    Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den.

    Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare.

    Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det.

    jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning.

    Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK

  • Stella 78
    angio101 skrev 2010-03-01 16:39:57 följande:
    Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den.Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare. Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det.jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning.Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK
    Beklagar att även du har varit tvungen att gå igenom detta helvete! Men nu har du iallafall överlevt och verkar vara på benen och tänker framåt igen!

    Eftersom du inte har den skadade äggledaren kvar så finns det inga hinder för att börja försöka igen när du själv känner dig stark nog. När jag hade mitt X så opererade de första gången så att jag fick behålla äggledaren. Då skulle jag vänta 3-4 månader innan vi ens skulle tänka på att prova. Det berodde på att det var så mycket ärrbildning så då var det stor risk att det fastnade i operationssåret igen om det skulle vara vä äggledare som fångade upp ägget. Men när det fortsatte växa celler i äggledare och jag började läcka blod ut i buken fick jag cellgifter för att bara 2 dagar senare åka  i ilfart med ambulans till sjukhuset igen. Då opererade de bort äggledaren. Efter det var det fritt fram att försöka men vi blev rekomenderade att vänta någon månad eftersom jag hade fått cellgifter innan dess.

    Men känner du dig osäker så ring och prata med någon på gynmottagningen där du låg inne. Även om de inte kan ta ditt samtal direkt så kan man oftast sättas upp på ringlista hos läkaren som då ringer upp senare.

    Kunde de se hur din andra äggledare såg ut? Såg den hel och fin ut utan ärrbildning?
  • angio101

    Jag ska tillbaka på uppföljning nästa tisdag och få prata med den läkare som opererade mig. Jag vet inte hur den andra äggledaren ser ut, tror att de sa på ronden att den såg bra ut, men då var jag ganska groggy fortfarande. Den info jag fick/gick in var: När ni blir gravida igen, gå på tidigt ultraljud, typ v6.

    Det är först nu en månad senare som frågorna börjar komma, innan dess var jag nöjd med mammas svar (hon är barnmorska) att det var ok så länge jag inte hade jätteont i magen eller blödde kraftigt (dvs mkt mer än mens), alla "små"smärtor var normal läkning. Till saken hör att hon har genomgått två stora öppna bukoperationer själv och vet hur det känns. Hon kollade också snittet och sa att det läkte jättebra. jag har sån tur som har en sån mamma {#lang_emotions_smile}

  • Theina
    angio101 skrev 2010-03-01 16:39:57 följande:
    Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den. Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare. Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det. jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning. Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK
    Beklagar att du behöver göra oss sällskap här.. man skönt att du börjar komma på benen, och jag håller med föregående talare att du ska prata mkt om detta med läkaren som opererade dig eller ngn annan kunnig och se till att bearbetat det ordentligt
    ♥ Linnéa 081005 ♥
  • Virrpirr
    angio101 skrev 2010-03-01 16:39:57 följande:
    Hej allihopa, jag hittade den här tråden idag och precis läst igenom den.Mitt X (i vecka 8) kom som en blixt från klar himmel, det var min första graviditet och jag förstod inte alls vad som hände (hade inte min sambo varit hemma, vet jag inte inte om jag varit i livet idag). Jag hade haft lätta magsmärtor nästan hela tiden sen jag plussade i v5, ungefär som dagen innan mens, men tänkte att det var nog normalt, det stod ju så i alla frågespalter/informationssidor jag hittade på nätet. På kvällen 27/1-10 fick jag rejält ont i magen med kräkkänningar (första riktiga gravillamåendet var min tanke) och jag bodde i badrummet ett antal timmar den natten och blev allt svagare och yrare. Till slut tidigt nästa morgon ringde min sambo efter ambulans (jag protesterade, det har var väl "bara" magsjuka eftersom det inte var ensidigt ont). 15 minuter efter att vi kom in till gynakuten, låg jag på operationsbordet... Brustet X, blod i buken (2,5 liter), bikinisnitt och borttagen äggledare. Det känns overkligt, som om det inte har hänt mig, nu när jag skriver om det.jag har iaf läkt ihop bra, snittet har slutit sig, blodvärdena är tillbaka i nästan normala, började jobba igen idag efter en månads sjukskrivning.Hur länge ska jag vänta innan vi börjar försöka igen? Jag blödde i ca två veckor efter operation (avstötning av alla hinnor i livmodern antar jag) Jag hade vad som kändes som ägglossning (äggviteflytning) 17 dar efter operation och min första riktiga mens började på allvar idag. Har fått väldigt lite information från läkare och KK
    Nej men usch. Vad tråkigt! Vet precis vad du går igenom. Jag kom ju också in med brusten äggledare och fick göra en öppen bukoperation. Även om jag slapp att bli så dålig som du blev. Vi verkar ha gjort operationen nästan samtidig. Jag började jobba efter två veckor eftersom jag har ett stillasittande jobb.

    Man ska vänta 3-4 månader innan man börjar försöka igen, enligt min läkare iallafall.

    Vilken tur att du har en mamma som är barnmorska, förstår att det är en enorm trygghet i detta.
Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3