Missed abort

BIM-lista

beingboring - ca 10 November
airamanna - ca 15 november

BF-lista
Tant Pruselius 12/3 -11 (Enligt rul)

Wow här händer det grejer, vad roligt!!  Har verkligen saknat liv och rörelse i vår lilla tråd,

detta är till alla, om jag citerar blir det så mycket....

Tack för all support, det tillsammans med kuratorn och en fantastisk sambo och familj har gett mig en rejäl knuff åt rätt håll igen, men på rätt premisser, inte för att jag trycker undan det ledsna och låtsas må bra utan för att jag låter mig vara ledsen för det ledsamma och glad för det glada. Man kan tydligen vara både och

Oceaner av kramar till er alla!!!! 

Tjuter lite för din skull!!! Underbart härligt!!! 

Stor kram till dig och lycka till på onsdag!

Hej, jag beklagar verkligen din situation. Jag har väl egentligen inget särskilt positivt att berätta mer än att du tyvärr, tyvärr inte är ensam.

Du skulle kunnat skriva om mig, fast för ca 5 månader sedan. Jag och sambon bestämde oss i slutet av förra året för att försöka bli gravida, blev det nästan direkt men hann bara med att precis få plus och sedan började jag blöda samma dag... Hann inte riktigt reflektera över detta kändes det som och fick inte ens mens emellan innan jag blev gravid på nytt, Allt flöt på bra och i v 11 skulle jag lämna blod för KUB-test. I samband med det var BM "snäll" och gjorde ett ultraljud, som dock var de värsta 10 minuterna jag varit med om eftersom det visade att mini inte levde och hade dött under de 2 sista veckorna. Jag hade inte anat något och världen mer eller mindre rasade ihop... Detta var sista veckan i april i år. 

Vi har fortsatt att försöka men inte blivit gravida igen ännu. men jobbar vidare på detta projekt när andan faller på

Mitt råd till dig är dock att se till att känna efter hur du mår, är du ledsen så var ledsen och är du glad så var glad, jag gick in i "praktiskt-mode" , och tillät mig inte att vara ledsen och sörja eftersom man hela tiden får höra och även själv intalar sig själv att det är så vanligt, var glad att du kan bli gravid, du är inte ensam, tänk på allt annat bra du har, det finns andra som har det värre osv... Det är bra att veta dessa saker men det är inte bra att trycka undan sina känslor med stöd av detta, det är 2 helt olika saker.

Istället för att känna efter hur jag kände så stoppade jag ner sorgen någonstans och hanterade den inte, och det har jag fått igen nu istället. Jag har tyckt att det som hände var mitt fel och har haft väldigt svårt att acceptera att jag inte kan styra eller göra något åt detta... Nu har jag varit hos en kurator som sagt mycket klokt. Jag vill inte med det säga att man måste gå till en kurator eller nått annat, eller att man måste vara ledsen en viss tid eller känna på något särskilt sätt, men att man får må precis som man vill och söka stöd hos den eller dem som man vill vända sig till, ingen annan än du kan bestämma åt dig och alla sätt är rätt. 

Med tiden kommer rädslan att bli gravid igen tas över av längtan efter barn, jag är inte rädd, men klart att man kommer att vara lite orolig nästa gång samtidigt som jag ändå inte kan tro att vi ska ha sådan otur igen, så kan det bara inte vara, det har jag bestämt! 

Jag tänker som så att jag ska vara glad så länge jag kan vara det och hoppas på att jag får vara det i 40 veckor och sen resten av livet över vårt barn. Man kan inte vara ledsen och orolig i förebyggande syfte, det får man nog av när/om det väl behövs, men det vet du ju tyvärr redan.  

Någon utredning har inte varit aktuellt än, vad jag hört så är det först efter tre mf/ma på raken som det diskuteras. För det mesta är det inget fel som ligger bakom MF/MA utan bara "otur", det är så mycket som ska bli rätt på vägen och jag tycker själv att det är helt fantastiskt att det går rätt så ofta som det ändå gör det.

 Det klokaste kuratorn sa, som jag tagit med mig är att Livet gör saker med oss som vi inte kan göra något åt, det är ingens fel och man kan inte lägga skulden på sig själv eller någon annan utan man måste bara acceptera att saker händer (vilket är väldigt väldigt svårt men det går om man övar)

Jag ösnkar dig all lycka och hoppas att er och vår 3:e gång blir den gången som våra minisar får stanna hos oss, det är vi värda!!!

Ojoj, det här blev hur långt som helst... hoppas att det inte är allt för svamligt, men det är det säkert.

Många kramar till dig, det förtjänar du!!!  

Visst är det skitsvårt att styra sitt undermedvetna, men det faktum att man har kommit på sig själv med att agera som man gör tror jag är ett stort steg på vägen.

När det gäller andras kommentarer tänker jag så här: Nu när jag äntligen fattat att det är en stor sorg och förlust att få missfall och att man faktiskt får sörja detta så har jag även lärt mig att se bortom vad de faktiskt säger. De som säger de här "klämkäcka" sakerna och är praktiska har i 99,9 fall av 100 inte varit i situationen och kan ju faktiskt, som tur är, inte veta hur det känns. Det jag däremot vet är att allt de säger är välment och att de bara försöker trösta och finnas till hand, fastän de säger "dumma" saker. Jag väljer därför att  ta till mig att de bryr sig om mig men jag "lyssnar" inte på vad de uttalar för ord, för det är inte orden som är det viktiga utan att de finns där för en.

Sen har jag helt enkelt "valt" lite hur jag agerar, inför vissa är jag "glad och praktisk" mest för att det är enkelt och för att det kan vara rätt skönt att få vara det oxå.... och inför andra är jag mer ärlig och berättar att jag mår dåligt när jag gör det och är glad när jag är det.

Sköt om dig och kom ihåg att det alltid finns utrymme här för att vara både glad och ledsen!

Hoppas du får en skön helg!

Kramar 

mmmm kramar är alltid mysigt

Måste bara berätta nått härligt!

Igår träffade jag några av mina allra bästa och närmaste kompisar och efter en jävla jobbevecka så bröt jag ihop fullständigt, av både den ena, den andra och den tredje anledningen, är väldigt känslig just nu och tål väldigt lite... och fick så fantastiskt stöd av dem så jag blev så rörd och glad och ännu mer ledsen, man är ju lite konstig, när nån säger nått snällt så sprutar tårarna ännu mer... 

Jag har ju på nått sätt misstolkat allt som andra sagt utifrån mitt eget konstiga försvarssynsätt och trott att ingen förstår och att alla bara tycker att jag ska tänka positivt och se framåt, men dom hade snarare varit orolig för mig för att jag inte varit ledsen färdigt och sörjt förlusten utan bara kört på, viket är helt sant, det är ju precis så jag gjort....  det kändes så fantastiskt skönt att ha dem och få höra någon annan, utöver kuratorn, säga det som har börjat gå upp för mig, det är en sorg - du "får/ska" vara ledsen... låt det ta den tid det tar. 

Usch, stackare! krasslig är inte kul, du får bädda ner dig i soffan med en stor halsduk, filt och rykande kopp te och kurera dig! 

Förstår vänt-känslan, är himla trist. Jag ska vänta ännu längre... tror det är bim runt 15 nov,

krya på dig-Kramar 

Självklart får du vara med, även om det är synd att du vill... Beklagar era jobbiga turer och håller tummar och tår för att nästa lilla pyre får stanna hos er. 

För mig tog det ca 4 veckor att få mens efter behandlat MA. Hoppas att det flyter på för dig med detta så att ni får fortsätta era behandlingar!

stor kram! 

Oj vad spännande 

kan du inte berätta lite mer om vad det är som ska hända nu, är helt novis i behandlingsdjungeln.... men så mycket förstår jag att det  passar sig med ett ordenligt Lycka till och många hållna tummar och tår!!!!

kramar och tumhåll!