Missed abort

I måndags fick jag se på vul att bebis dog i vecka 6, och då var jag i vecka 13. Jag fick en tid till torsdagen för att ta tabletter..
På tisdags eftermiddagen fick jag värkar, som för övrigt gjorde sjukt ont, sen när dom släppte så kände jag hur det rann, rann och rann.. låg i sängen så kallade på sambon. Sängen var nerblodad. Han hjälpte mig ner på toa och där "släppte" jag ut en massa blod och klumpar i toastolen..
Ringde gyn och berättade, och dom ville ha in mig dagen efter. Fick då ännu ett vul på onsdagen, som dock visade att hinnsäcken var kvar. Så fick behålla min tid på torsdagen för tabletter.
I bilen på väg hem från gyn, så fick jag värkar igen.. sambon tryckte på gasen och väl hemma gick jag på toaletten.. då kom det blod och fler klumpar, men dessa var större.
På torsdagen på gyn, så berättade jag detta för 2 sköterskor/bm, och den ena berättade för läkaren. Men han ville sätta igång med tabletterna ändå. Så jag fick tabletter, och efter 3½ timme så konstaterade jag att det inte hände något..
Frågade om jag inte kunde få ett vul, för att se om det var det sista som kom ut hemma på onsdagen ändå..
Men NEEEEEEJ! Jag fick en tid nästa torsdag för vul!!!
Nu har jag inte haft värkar, klumpar eller mkt blod sen i torsdags-.. men känns konstigt  hela magområdet.. känns ömt och som om jag har träningsvärk.. hugger/sticker mycket..
Någon som känner igen sig?
Är sjukt besviken på sjukvåren :(

Flickanfin: Jag känner igen mig allt för väl och jag lider verkligen med dig!

I tisdags kl 08.00 sattes missfallet igång och tio minuter senare var jag nära medvetslös av smärtan... Har åkt in och ut på akuten sedan dess men allt lugnade ner sig till slut och i lördags mådde jag mycket bättre! Allt verkar ha gått "bra".. Så nu är det bara tid att läka som gäller...

Tack för ert stöd... har varit skönt att få skriva av mig!

Är ganska ny på detta forum och har bara snabbläst de senaste inläggen! uch jag beklagar verkligen Mikaela 80 och Flickanfin för vad ni fått gå igenom.

Jag fick 2 Ma förra året, det ena slutade i v 12 med skrapning, det andra i v10-12? med skrapning pga livshotande blödning. detta är ett trauma jag fortfarande mår mycket dåligt för.

Men, nu går jag snart in i v 19 och håller hoppet vid liv för att jag ska bli mamma i början av september. jag önskar er all lycka och kraft att ta er igeom detta!

Ush å fy när man läser här ska te gyn för å kontrollera i morgon va på mvc i fredags skulle vart i vecka 11 men tyvärr så fanns inget hjärta det fanns inget bara en tom säck tydligen måste det vara två som har tittat å sett samma sak å de kunde dom inte ordna på mvc såklart utan man skulle få vänta en vecka hade tur i otur att någon hade avbokat en tid i morgon annars hade jag tid först på torsdag ingen blödning än men gu va rädd man blir när man läser om störtblödningar vid framkallat missfall tror inte jag kommer kunna sova inatt innan besöket. Detta var en oplanerad gravitet då jag har tre barn ett tvillingpar på 19år och en liten kille på 3.5år som jag och min nuvarande sambo sens 11år tillbaks fått via IVF-behandling vi har alltså på alla dessa 11år ALDRIG blivit gravid på naturlig väg så efter vi fick lill killen så hade jag inte tänkt mej några fler barn men nu när jag helt hux flux mer än förvånat blev gravid så blev man ju såklart jätteglad ett helt otroligt mirakel inga blödningar ingenting mer än de vanliga ont i brösten å lite illamående så tror man ju att allt gått vägen så besöket på mvc i fredags var mer än ledsamt , är såklart jätte tacksam för de barn jag. kram till alla som har gått igenom samma sak MA , och självklart lycka till för er som det har gått bra för

Här är en till som har förlorat sin skatt, sin längtan..

Åkte in till gynakuten i onsdags och fick reda på efter en blödning på eftermiddagen att jag har fått MA. Hjärtat slog inte..
Skulle ha varit i v 14 idag. Känner mig så tom

Läkaren trodde att fostret slutade växa i v 9. Har gått nästan 5 veckor och trott att jag har varit gravid, tagit magbilder på växande mage m.m.

Fick en tid för att sätta igång det med cytotec igår men den tiden behövdes aldrig.
Började få ont vid livmodern redan torsag morgon och långsamt men säkert eskalerade smärtan tills den var olidlig på fredagskvällen.

Mitt missfall satte igång av sig själv i fredags kväll.
Fick så vidrigt ont och hög feber fort så efter att ha pratat med min svärmor som är sjuksköterska och ringt vårdguiden bestämde vi oss för att åka in till gynakuten. Blödningen startade när jag la på luren och jag fick rusa till toa. Har aldirg sett så mycket blod och så alla stora klumpar..

I bilen på väg in hade jag så ont att jag var på väg att svimma flertalet ggr.

Fick värktabletter på sjukhuset och ligga på brits i ett par timmar och vänta på läkare. Fick göra VUL och läkaren sa att fostret redan var ute och undrade om jag hade sett det men det hade jag inte.
Blev inlagd över natten och sambon blev hemskickad ().
Något hade fastnat och dem ville inte skicka hem mig innan det var ute, vilket jag nu är glad för.
Fick en morfintablett och en säng och sen var det bara att vänta. Det tog fyra timmar av svår smärta och småblödningar innan det sista kom ut och jag förstår att det hade fastnat, det var så stort..

Nu har det gått några dagar och jag blöder fortfarande och har ont, men nu är det mer som mens och mensvärk. Men vad jag har förstått är det bara normalt..

Är så ledsen och sambon är orolig, han undrar om jag inte vill prata med någon men det vill jag inte. Kom ju hem från sjukhuset i lördags så det har ju inte gått så lång tid..

Styrka till alla som går igenom/har gått igenom detta, det är en mardröm..

Beklagar alla nya som kommit hit.... det är så tråkigt, Finns inte mycket att säga i detta men skickar strykekramar och tänker på er!!