För oss som ska föda i vår/sommar och vill förbereda oss på en förlossning utan medicinsk smärtlindring

MK84

Tack för din historia

Verkar häftigt
Ska kolla upp den i Stenungsund, dit skulle vi kunna ta oss ett par gånger..

Jag har enbart haft lustgasen under alla mina 6 förlossningar. Kommer även ha de i maj när nästa kommer. De har gått jättebra. De ond försvinner när krystvärkarna  börjar tycker jag. 

Hej tråden! Jag har bara åtta dagar kvar till beräknad förlossning. Jag är gravid med mitt första barn och har hela tiden varit inställd på att föda utan medicinsk smärtlindring.

Först var maken och jag inne på profylax men någon sådan kurs fanns inte i närheten. Jag har inte varit särskilt intresserad av att läsa om graviditeten i sig, jag har mått fantastiskt bra hela vägen med undantag för lite foglossning i blygdbenet nu på sistone, men däremot har jag slukat massor med litteratur som berör förlossningen. Om jag skall rekommendera ett par böcker är det "Att föda" av Gudrun Abascal samt "Föda utan rädsla" av Susanna Heli som andra också har tipsat om. Just den sista känns som en rejäl handbok i dyktekniken och den har även min make läst - första gången som jag kom i kontakt med dyktekniken klickade det direkt.

Jag har också uppfattat det som att det är oerhört provocerande att önska sig en förlossning utan medicinsk smärtlindring. Var och en måste ju tro på vad som känns rätt för sig själv. Jag tar knappt alvedon i normala fall, varken röker eller dricker, tvättar inte håret med schampo - därmed känns en naturlig förlossning ganska självklar.

Varken maken eller jag har körkort så jag är mest orolig för färden in till BB. Det hade underlättat något att faktiskt veta när bäbisen bestämmer sig för att komma till världen.

Hej Mandragora

Då har du inte långt kvar - gud vad underbart!
Roligt att läsa om dina tankar. Jag känner också att dyktekniken låter så "rätt", men ska som sagt läsa mycket mer om allt innan det är dags för mig.

Hoppas du sparar denna tråden och berättar allt sen om hur det gick

Jag födde utan smärtlindring, så här gick det för mig:

Jag födde mitt första barn för två månader sedan och hade redan från start bestämt mig för att lita på min kropp. Hade läst på en del om dyktekniken och tyckte det lät som nåt för mig. Hoppades inte behöva EDA och tänkte vara hemma så länge som möjligt eftersom jag tycker sjukhus är läskiga.

Väl på förlossningen efter vattenavgång så var det bara att hålla i sig och åka med. Var helt inne i mig själv och låg platt som en pannkaka på sängen med kraftiga värkar. Blundade och tog dem en efter en, försökte tappert hantera dem med dyktekniken, vilket gick bra till ca 8 cm. Sen började värkarna gå in i varandra, och utan pauser emellan så gav jag upp och bad om EDA, det gick helt enkelt inte att hantera dem längre och vid varje värk så trodde jag ryggen skulle smälla av. Lustgasen mådde jag illa av så den ströks direkt.

Narkosläkaren lyckades inte lägga EDA:n och gav upp efter en halvtimme, då hade jag fått krystvärkar. Bebis kom 20 minuter senare. Med facit i hand skulle jag aldrig bett om EDAn om jag vetat att det var så kort tid kvar och jag är nu i efterhand glad över att hon inte hann sätta den.

BM höll emot med varma handdukar - gudomligt skönt! Jag sprack massor ändå men det kändes inte ett dugg, var i och för sig lite bedövad eftersom hjärtljuden gick ner och de förberedde för sugklocka, vilket aldrig behövdes.

Bebisen hade högsta apgar och var pigg direkt efter. Skönt!
Det gjorde ondare att bli sydd än att trycka ut bebisen. Fick lokalbedövning men det hjälpte inte nåt vidare. 

Hela förlossningen tog 2 timmar och 45 minuter från det vi kom in, det var väl för att det gick så fort som det blev så jobbigt på slutet. Jag var så inne i mig själv under förlossningen, har ingen koll på vilka som var där och vad de gjorde. Men jag är uppriktigt jätteglad att jag klarade mig helt utan bedövning, jag var mycket piggare än min sambo direkt efteråt! Nästa förlossning blir också en utan smärtlindring.

Grattis till er alla som väntar smått och lycka till med era förlossningar!

Är spruträdd och gillade inte lustgasen så jag födde mitt första barn utan smärtlindring (förutom värme på låren). Gick en psykoprofylaxkurs här i Göteborg och använde den andningstekniken.
Tänker inte ha något smärtstillande med andra barnet nu heller eftersom jag tyckte det kändes bra att vara närvarande. Hade visserligen en snabb förlossning ( 4 timmar varav 1½ var intensiv) och det lär gå snabbare den här gången.
Finns ett råd jag inte glömmer och som verkligen stämmer; När du känner att du inte längre vill vara med, du vill åka hem och sova, har inte lust att föda längre, DÅ är det snart klart. Jag kommer ihåg när jag fick de tankarna och vad skönt det kändes att veta att nu är det snart över och att det faktiskt stämde.

Lycka till men kom ihåg att om det tar ut på tiden och du vill ha smärtstillande så är det inget fel med det. Man måste känna att man orkar sig igenom förlossningen också
Många lyckokramar

Håller absolut med! Mitt mål, och min dröm, är att få en fin å positiv upplevelse där jag är närvarande och delaktig i hela processen.
Sen hoppas jag, och tror, att min väg dit går utan medicinsk smärtlindring.. men inser oxå att detta är en för mig helt ny situation och att jag inte alls vet hur det kommer kännas å vara!

Hej Hej Mandragora! Kul att se Dig!

Wizz och WP, tack för att Ni delar med Er! WP, det tipset ska jag minnas!

Fusion, javisst lät den bra! Och suveränt eftersom det verkade som man kunde gå på dom träffarna som intresserade en! Hade jag inte haft så kort tid kvar hade jag garanterat tagit mig till Stenungsund jag med...

Ja det skall jag göra. Jag är ju själv himla nyfiken på vad som väntar.

Att ständigt påminna sig själv om att det här är bland det mest naturliga man kan göra, att kroppen faktiskt är skapt för att bära och föda barn, tror jag gör mycket. Att smärtan är ett bevis på att varje värk är ett steg närmare barnet.

En annan grej som jag har "kommit på" är detta. Om en värk varar i 60 sekunder är det ju egentligen bara några sekunder där på mitten, runt halva tiden, som är värst. Resten består ju av en ökning mot den där toppen och när den har inträffat planar smärtan ut igen. Så varje gång som jag tänker på värkar halverar jag dem. Hoppas att det fungerar i verkligheten också.