Lady Dahmer

Äldre 19 Feb 16:22

983 svar

Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

En vännina till mig fick en sarkastisk kommentar om inköpet av Hello Kitty-prylar till sin pojke. "Jag undrar om du skulle klä din dotter i Hello Kitty? Eller är det enbart reserverat för pojkar, allt i jämställdhetens namn"

Och jag började fundera på vad som sagts.

I "jämställdhetens namn" så är det omöjligt att göra lika så länge som omgivningen har olika förväntningar och bemötande på pojkar och flickor. En pojke i Hello Kitty uppmuntrar inte det sockersöta tjejiga och det sänder inte budskapet att "det här är en typisk pojke!"

När jag köper kläder till Ninja så är det med omsorg och eftertanke. Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter".

Hade jag däremot fått en son så hade jag gjort tvärtom. Jag hade antagligen frossat i gull-gull, rosa och Hello Kityy och jag hade avstått från de mer dova färgerna (t.ex vissa av fem myror-kläderna som Ninja har)

Detta är en del av vad man kallar "kompensatorisk pedagogik" vilken innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret.

Hon kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att jag behöver förstärka det.

Det är också därför jag uppmuntrar hennes mindre "tjejjiga" kvalitéer (om vi nu ska envisas med att sätta ett kön på mänskliga egenskaper) som t.ex att ta plats, att höras, att synas, att busa, vara fysisk osv. (Jag vet att jag gjort mitt jobb då hon vrålandes brottar ner kusinen i leken)

Men det handlar inte inte om att pojkar inte ska få leka med bilar eller flickor inte leka med dockor som många verkar tro. Och det handlar inte om att flickor inte ska tillåtas vara mjuka och tysta eller pojkar högljuda och busiga.

Syftet är ju att stimulera barnet så att de överskrider de traditionella gränserna och ge dem möjlighet att utveckla samma förmågor oavsett kön.

Tanken med den kompensatoriska pedagogiken är att alla barn ska få träna och utveckla förmågor för ökad självständighet och samhörighet. Traditionell uppfostran ger ju i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet.

Hade jag haft en son så hade jag gjort tvärtom. Då hade jag dämpat det mest "pojkiga" och uppmuntrat det känsliga, det lugna osv.

Omgivningen kommer ju liksom uppmuntra det könsstereotypa tillräckligt och på så sätt skapar man en balans.

I jämställdhetens namn.

(givetvis ska man ta hänsyn till individen. Det finns ju tysta känsliga pojkar och de behöver inte tystas mer, och samma sak med flickor. Man får titta till barnets behov och det bemötande barnet får av omgivningen)

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-20 12:15
... eftersom att många här inte verkar fatta att det inte handlar om tvång eller om att vägra sitt barn nåt så förklarar jag för femtioelfte gången:

Ninja är två bast. Hon kan inte välja kläder själv. Nej, jag tänker inte låta na röja loss på hm för då skulle hon välja vuxentrosor och hattar.

När hon får en egen vilja så kommer jag givetvis bejaka den. INOM RIMLIGA GRÄNSER. Vill hon ha en tjejig tröja så kommer hon få det och vill hon ha klänning så är det ok också.

Men nej hon kommer inte få ha klänning varje dag till dagis/skolan , och nej hon kommer inte få bestämma och styra över klädinköpen.

Men det går att komprimissa utan att göra våld på barnets personliga utveckling och smak.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-21 12:29
för er som är nyfikna på att läsa och förstå mer om hur man tänker när man kompenserar:

www.jamstalldskola.se/index.shtml

Lady Dahmer

Äldre 20 Feb 14:16

#621

cookie dough skrev 2010-02-20 14:11:15 följande:

Läste ditt svar nu. Japp, ett barn i fina kläder får kommentarer om att kläderna är fina. Då är det ju detta som är problemet, snarare än klänning/rosa/etc. Känns som just kommentarer om kläder slängs ur sig väldigt slentrianmässigt, oavsett vad barnen har på sig dock...

men det är ju ingen som sagt att KLÄDERNA i sig är problemet. Det handlar ju just om hur man blir bemött och det i sig påverkas av kläderna vi har på oss.

om människor var fria från en massa idiotiska föreställningar om manligt och kvinnligt och vad som är ok för pojkar och vad som är ok för flickor så skulle kläderna inte spela någon roll.

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

LindaJohansson81

Äldre 20 Feb 14:16

#622

Lady Dahmer skrev 2010-02-20 14:14:39 följande:

nej det gör du inte. det gör ingen.

Om man säger så här då; Jag möter människor, inte kläder. Jag har jobbat så mycket med olika människor av alla slag, att jag gett upp med fördomar när det gäller människor.

( Jag HAR fördomar, är inte perfekt, men eftersom jag hela tiden blir överbevisad så försöker jag låta bli).

Lady Dahmer

Äldre 20 Feb 14:18

#623

LindaJohansson81 skrev 2010-02-20 14:16:47 följande:

Om man säger så här då; Jag möter människor, inte kläder. Jag har jobbat så mycket med olika människor av alla slag, att jag gett upp med fördomar när det gäller människor. ( Jag HAR fördomar, är inte perfekt, men eftersom jag hela tiden blir överbevisad så försöker jag låta bli).

alla har fördomar. det är just min poäng, och omedvetet så generaliserar vi och dömer. En person i slitna smutsiga kläder ger inte samma intryck som en i dyrare outfit och en punkare ger ju inte samma intryck som en tjej med silikontuttar och spackel... osv.

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

spuniknik

Äldre 20 Feb 14:19

#624

Och jag kan inte låta bli att känna....och....?

Ja det känns ju verkligen som det viktigaste - att ta slaget om kläderna och leksakerna, för det är ju verkligen prylarna som skapar könsidentitet. Eller vad menar TS?

Kompensatorisk pedagogik låter i mina öron som att man försöker kompensera något som flickorna saknar.

Genusfrälsta kör alltid med sitt snack utifrån någon form av målsättning där ett jämställt läge skulle vara det ultimata. Annars är bristen på målsättning ganska skral skulle jag vilja säga. Vaddå jämställt? På bekostnad av individualitet då, varav könstillhörigheten faktiskt är en stor del.

katja74

Äldre 20 Feb 14:22

#625

Leijne skrev 2010-02-20 13:19:27 följande:

Och hur ställer du dig till det? Att han vill ha klänning?

Inga som helst problem för min del! Jag tycker det är roligt faktiskt.

cookie dough

Äldre 20 Feb 14:24

#626

Lady Dahmer skrev 2010-02-20 14:13:42 följande:

det finns massvis med studier. jag kan rekommendera ett par böcker om du är genuint intresserad. men tänk så här: tror du att en punkare får samma bemötande som en kvinna i gucci? Eller tror du att de har samma slags förväntningar på sig? Kläder skapar förväntningar och fördomar som i sin tur påverkar hur vi bemöter varandra.

Ja, tipsa på - jag läser gärna!

Utseende och eventuella förväntningar beror till stor del på situationen, skulle jag säga.

Kan hålla med om att jag inte vill att min flicka ska uppmärksammas för att hon är fin och söt hela tiden, men det är inget problem än så länge.

Har inga barn på dagis, men om man får tro diskussionen här så är pedagogerna där väldigt opedagogiska - säger de verkligen "åh, vilken tuff tröja" till pojkar med tröja-med-tryck och "åh, vad söt du är idag" till flickor i klänning? Låter smått otroligt, tycker jag. Ingen annan vuxen i min omgivning håller iaf på så.

Lady Dahmer

Äldre 20 Feb 14:24

#627

spuniknik skrev 2010-02-20 14:19:47 följande:

Och jag kan inte låta bli att känna....och....?Ja det känns ju verkligen som det viktigaste - att ta slaget om kläderna och leksakerna, för det är ju verkligen prylarna som skapar könsidentitet. Eller vad menar TS?Kompensatorisk pedagogik låter i mina öron som att man försöker kompensera något som flickorna saknar. Genusfrälsta kör alltid med sitt snack utifrån någon form av målsättning där ett jämställt läge skulle vara det ultimata. Annars är bristen på målsättning ganska skral skulle jag vilja säga. Vaddå jämställt? På bekostnad av individualitet då, varav könstillhörigheten faktiskt är en stor del.

ja precis. man försöker kompensera nåt som fattas. flickor och pojkar har olika förväntningar och krav på sig och då kompenserar man det.

Vanliga mönster för pojkar är att röra sig mycket i leken, att vara eller välja en ledare, att prestera, konstruera och tävla.

Flickors mönster handlar mer om att välja närhet, att samtala, att umgås med en enda kompis eller ett fåtal, att ta ansvar för relationer.

För att motverka dessa behöver flickor och pojkar få träna på och stärka de förmågor som de är sämre på. Målet med kompensatorisk pedagogik är att ge flickor och pojkar samma möjligheter att utveckla fler förmågor och inte begränsas av traditionella mönster.

och att tränga in barn i roller är väl döden för individualiteten om något?

Könsidentiteten sitter inte i vissa beteenden eller kläder, det sitter i könsorganet. Min flicka är lika mycket flicka även om hon inte beter sig eller ser ut som en typisk flicka.

och vad som är manligt resp. kvinnligt förändras hela tiden i takt med tiden och kulturen vi lever i.

sen är det ingen som sagt att kläder och leksaker är det viktigaste, men alla små saker är viktiga när man försöker skapa en helhelt. "Många bäckar små...."

Confessions of a Neurotic Attentionwhore - ladydahmer.blogg.se/

MLT

Äldre 20 Feb 14:24

#628

Jag är gravid och tänker mycket på det här, att jag inte vill att mitt barn ska behandlas efter andras konstiga syn på kön. Läste en undersökning där de visat upp en film på ett barn för flera grupper människor. Barnet presenterades som omväxlande pojke och flicka för de olika grupperna och de som tittade skulle skriva ner anteckningar om hur de tyckte barnet var.

Det var alltså samma barn, men där det hade presenterats som pojke tyckte grupperna genomgående att barnet var tuffare, gladare och mer framåt än där det hade presenterats som flicka. Självklart kommer människor behandla barnet därefter. Den tuffa pojken kommer uppmuntras att försöka sig på saker, medan den rädda flickan kommer daltas med. Redan i väldigt låg ålder kommer barnet formas av vuxna människors fördomar och förväntingar.

Jag vill inte att omgivningen ska göra så mot mitt barn och därför tänker jag försöka göra allt jag kan för att motverka det och jag tror absolut att jag kan påverka genom att välja kläder med omsorg. Jag tror absolut att jag sänder ut andra signaler om jag klär min son i en rosa tröja än om jag klär honom i en superman-tröja. Samma sak om jag undviker små söta rosa tröjor till min dotter.

När hon blir tillräckligt gammal att välja själv får hon naturligtvis ha rosa eller klänning om hon vill, men det gäller även om sonen skulle vilja det.

cookie dough

Äldre 20 Feb 14:26

#629

Lady Dahmer skrev 2010-02-20 14:16:03 följande:

men det är ju ingen som sagt att KLÄDERNA i sig är problemet. Det handlar ju just om hur man blir bemött och det i sig påverkas av kläderna vi har på oss. om människor var fria från en massa idiotiska föreställningar om manligt och kvinnligt och vad som är ok för pojkar och vad som är ok för flickor så skulle kläderna inte spela någon roll.

Det var såklart underförstått...

Leijne

Äldre 20 Feb 14:28

#630

SweetNilam skrev 2010-02-20 14:09:41 följande:

(Inte bara menat till dig nu, utan allmänt, men du skrev om en bra sak, så jag nappade på det! )Och här har vi ytterligare en intressant asspekt på hela genusdiskussionen. Nu har jag ingen statistik, men en föreläsare sa i veckan att problemet är inte att tjejer söker sig till de mer killaktiga gymnasieprogrammen. Det är som du säger många tjejer som söker till teknik, fordon, bygg osv. Problemet ligger i att det är inte lika stor andel killar som söker sig till de "tjejiga" programmen, typ Barn och Fritid, Omvårdnad, Estet (till viss del). Så egentligen är problemet att tjejer, kvinnor, tillåts komma in i killarnas, männens, värld. Men killarna, männen, tillåts inte (av normen i samhället) komma in i tjejernas, kvinnornas, värld. Därav är det mer frustrerande med rosa på en pojke än blått på en flicka, till exempel (inbillar jag mig i alla fall ).

Visst är det så. Men frågan är varför. Varför bryter vi tjejer in oss i killarnas värld?. Och inte tvärtom. Skulle det inte bara kunna vara så att det är självvalt.
Det kan vara svårt för en lille att stå emot omgivningen och välja en typiskt kvinnlig linje. Men inte en chans att det var "tillåtet" för en kvinna för ett ex-antal år sen att välja ett manligt yrke. Så vad är skillnaden?
Det är inte lätt för en tjej på en typsikt manlig linje och arbetsplats. Men det är lättare nu, när man får lov att anmäla varandra för vad man vill.

Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!

INNEHÅLL