Låt flickor få vara flickor, och pojkar få vara pojkar!
En vännina till mig fick en sarkastisk kommentar om inköpet av Hello Kitty-prylar till sin pojke. "Jag undrar om du skulle klä din dotter i Hello Kitty? Eller är det enbart reserverat för pojkar, allt i jämställdhetens namn"
Och jag började fundera på vad som sagts.
I "jämställdhetens namn" så är det omöjligt att göra lika så länge som omgivningen har olika förväntningar och bemötande på pojkar och flickor. En pojke i Hello Kitty uppmuntrar inte det sockersöta tjejiga och det sänder inte budskapet att "det här är en typisk pojke!"
När jag köper kläder till Ninja så är det med omsorg och eftertanke. Allt sockersött går bort. Allt som är för könsstereotypiskt avstår jag ifrån. Inga klänningar, ingen spets, inget rysh-pysh. Inget som signalerar "Jag är en söt flicka,, behandla mig därefter".
Hade jag däremot fått en son så hade jag gjort tvärtom. Jag hade antagligen frossat i gull-gull, rosa och Hello Kityy och jag hade avstått från de mer dova färgerna (t.ex vissa av fem myror-kläderna som Ninja har)
Detta är en del av vad man kallar "kompensatorisk pedagogik" vilken innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret.
Hon kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att jag behöver förstärka det.
Men det handlar inte inte om att pojkar inte ska få leka med bilar eller flickor inte leka med dockor som många verkar tro. Och det handlar inte om att flickor inte ska tillåtas vara mjuka och tysta eller pojkar högljuda och busiga.
Syftet är ju att stimulera barnet så att de överskrider de traditionella gränserna och ge dem möjlighet att utveckla samma förmågor oavsett kön.
Tanken med den kompensatoriska pedagogiken är att alla barn ska få träna och utveckla förmågor för ökad självständighet och samhörighet. Traditionell uppfostran ger ju i allmänhet flickor mer av samhörighet och pojkar mer av självständighet.
Hade jag haft en son så hade jag gjort tvärtom. Då hade jag dämpat det mest "pojkiga" och uppmuntrat det känsliga, det lugna osv.
Omgivningen kommer ju liksom uppmuntra det könsstereotypa tillräckligt och på så sätt skapar man en balans.
I jämställdhetens namn.
(givetvis ska man ta hänsyn till individen. Det finns ju tysta känsliga pojkar och de behöver inte tystas mer, och samma sak med flickor. Man får titta till barnets behov och det bemötande barnet får av omgivningen)
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-20 12:15
... eftersom att många här inte verkar fatta att det inte handlar om tvång eller om att vägra sitt barn nåt så förklarar jag för femtioelfte gången:
Ninja är två bast. Hon kan inte välja kläder själv. Nej, jag tänker inte låta na röja loss på hm för då skulle hon välja vuxentrosor och hattar.
När hon får en egen vilja så kommer jag givetvis bejaka den. INOM RIMLIGA GRÄNSER. Vill hon ha en tjejig tröja så kommer hon få det och vill hon ha klänning så är det ok också.
Men nej hon kommer inte få ha klänning varje dag till dagis/skolan , och nej hon kommer inte få bestämma och styra över klädinköpen.
Men det går att komprimissa utan att göra våld på barnets personliga utveckling och smak.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-21 12:29
för er som är nyfikna på att läsa och förstå mer om hur man tänker när man kompenserar:
www.jamstalldskola.se/index.shtml
). Gör det mig mindre kvinna då? Eller vad definierar de olika könen? Och som sagt tidigare, i samhället idag är det tillåtet för flickor att vara "pojkiga" (med allt vad det innebär, tex. Jag är kvinna, även utan mina strumpbyxor) men män är inte tillåtna i kvinnornas värld (en karl med strumpbuxor är avvikande och konstigt) Varför, Varför vill man inte ändra på detta?