PennyJenny skrev 2010-07-26 09:54:55 följande:
Förstår inte riktigt hur han kan resonera på det viset? Men försök lyssna på din bm, de kanske ändrar sig? En dr säger ju ofta en sak och en annan dr en annan....
Är själv rädd att bli flyttad till mitt hemsjukhus i v28, trots att "min dr" lovat mig att bli förlöst här i Lund. Vill absolut inte föda på mitt hemsjukhus, har noll förtroende för dom. Men men... vi får väl se :o)
har lugnat ner mig nu någolunda hu hu =o
jag fattar inte heller vad han pratar om, men hem ska jag då inte...
vet vad du menar med att inte ha förtroende riktigt , dock tillhör jag ks i solna , där jag ligger nu. här är det mycket bra!
men om jag kmr flyttas får vi se vart jag hamnar, verkar vara fullt överallt nu i sommar. jag bor ju i sthlm så de finns en mängd olika sjukhus som man kan hamna på, läskigt men så länge jag slipper vara hemma så blir jag glad.
sjukt att man ska vara så rädd för att komma hem, men jag blir så rädd att inte få komma rätt om ngt skulle hända.
när jag kom in sist med samma som du hade buktande hinnblåsa så fick jag träffa fel läkare på umas i malmö, en jäkla at-läkare som sa att de var kört på en gång, la in mig och där fick jag ligga tills det sist satte i gång av sig självt. dom gjorde ingenting för att ens försöka stoppa det eller ens få ett andra utlåtande an en specialist, de är så hemsk att allt ska handla om vem som jobbar just då.
sen när de väl satte i gång fick jag inget smärtstillande och personalen stressade mig till att till sist krysta så att vattnet gick.... när min dotter väl kommit ut var dom och slet i navelsträngen för att kakan skulle komma ut fortare.. fyfan va ont det gjorde!!!!!!!!!!! senare kom den ut själv . sen efter de skulle en jävla idiot till uska undervisa oss om hur kakan såg ut osv, helt glatt när vi var helt i chock när vår livlösa dotter låg där med. . efter de gick jag och duschade allt var som i e dimma och min sambo somnade av ren utmattning. den värsta chocken släppte inte förrän 3 dagar efter att vi kommit hem, då rasa allt.
är helt traumatiserad pga detta.
när min pojke kom i vecka 17 var det också helt katastrof.
om jag ngn gång skulle hamna på umas i malmö igen så skulle jag fan rymma.
finns inte en chans att jag tänker åka hem nästa vecka, över min döda kropp..
har blivit så dåligt bemött och dåligt behandlad plus att mina läkare på spec mvc i malmö inte lyssnade när jag sa att slemproppen lossnat med min dotter.. och att jag mådde dåligt.
näe fyfan säger jag bara.
finns inget värre än att inte bli trodd när man känner sin kropp bäst själv och när man skriker på hjälp och inte får nån..