• Lycka77

    Efter upprepade mf-forts

    Vi fanns där för varandra när vi hade det som jobbigast...

    Nu har vi äntligen fått våra efterlängtade små, den värsta tiden är över.
    Här kan vi dela vardagens små bekymmer men även de underbara stunderna.
    Dum spiro, spero -- Så länge jag andas, hoppas jag
  • Svar på tråden Efter upprepade mf-forts
  • Irma

    Finess: Jobbigt med kolik Ammar du? Jag minns att jag hade svårt att få i mig tillräckligt när jag ammade och åt mjölkfritt. Skitjobbigt, då man är trött ändå som det är! Mjölkallergi försvinner för många med tiden (gjorde för oss). Hoppas det blir så för er!

    Undrar också LillaD...

  • BettanB

    Ma igen. Jävla skitsjukvård som vägrat hjälpa oss.

    Och jag börjar sakna Lilla D väldigt mycket nu.. Hoho?


    I BettanMansion är sorgen randig.
  • Callan

    Bettan
    Beklagar verkligen!

    Om jag blir miljonär ska det faan forskas på upprepade mf!!! 
    Det är ju uppenbart att det inte är intressant för sjukvården i dagsläget. Finns väl inga pengar i det som i IVF... 

  • EMND

    Ah så tråkigt Bettan. Hade du samma behandling som den lyckade gången? Hur mår du?
    Idag har jag städat bort litens garderob. Jag kände sorg över att skänka bort allt utan sparade visa kläder i fall det blir syskon.
    En sak som skrämmer mig dock i att försöka med Nr2 är att jag är rädd att jag inte kommer att älska det barnet som vår lilla fina son. Skäms att säga men den satsningen som jag har gjort i väntan och längtan efter honom och lyckan när han äntligen kom för att stanna kommer aldrig att kunna mätas med någonting annat. Tvärrtom så känner jag att jag skulle snö honom på min ork, kraft och tid.
    Sedan blir jag rädd att utmana ödet. Vi har kommit ut friska ur den där mardrömmen men tänk om någonting går fel andra gången. (God förbjude!) Kag vet inte om jag ens är mogen nog att klara av ännu ett mf. Suck, ändå är jag ovilig att jstänga butiken utan att ens försöka.

    Hur känner ni?
    Kram

  • BettanB

    Tack.

    EMND: Nej, bara innohep, ASA o vitaminer denna gång. Började försent med sprutorna oxå, vågade först inte ta dem eftersom de var utgågna.

    Mår så där. Är mest ARG o väldigt besviken. Får nu äntligen remiss till dr MH (Irmas läkare) o hoppas få bättre hjälp nästa gång. *ta-i-trä*

    Har samma farhågor som du inför en tvåa, men tror att det är väldigt normalt.

    Förresten; har ni läst vad dr LM skrivit om mf på 1177? Är väldigt besviken på honom o tänker nog Maila en rad o fråga hur han tänkte.


    I BettanMansion är sorgen randig.
  • BettanB

    Tack.

    EMND: Nej, bara innohep, ASA o vitaminer denna gång. Började försent med sprutorna oxå, vågade först inte ta dem eftersom de var utgågna.

    Mår så där. Är mest ARG o väldigt besviken. Får nu äntligen remiss till dr MH (Irmas läkare) o hoppas få bättre hjälp nästa gång. *ta-i-trä*

    Har samma farhågor som du inför en tvåa, men tror att det är väldigt normalt.

    Förresten; har ni läst vad dr LM skrivit om mf på 1177? Är väldigt besviken på honom o tänker nog Maila en rad o fråga hur han tänkte.


    I BettanMansion är sorgen randig.
  • EMND

    Bettan: ah vad jag blev upprörd när jag läste. Ok att det får ligga på forsk.nivå men han själv har en stor studie med lw heparin. Hur kan de skriva att "läkemedel som har testats utan vetenskapligt bevisad framgång är kortison, aspirin, heparin, immunglobulin och progesteron.
    Det finns exempel på försök att dämpa avstötningsmekanismer mot graviditeten, men det finns inga vetenskapliga bevis för att sådana metoder fungerar." Alltså när jag sa till läkare utomlands att vi inte för ens ASA lätt i Sverige blir de väkdigt förvånade och säger att man sedan 70-talet har praktiserat blodförtunnande samt bpda östrogenoch prog att upprätthålla en graviditet. Jag är så trött på den svenska inställningen i det här området-att det inte är mening att stödja kroppen i det som jroppen inte fixar självt. Med sådan inställning så hade man aldrig använt IVF. Jag är fortfarande förbluffat att IVF är så allmänt accepterat trots att det ff ger knappt 30% chans att lyckas! Och nästan aldrig hör man något om biverkningar. Är det så bra för kroppen att nedregleras att överstimuleras, att plockas på ägg under morfium etc.... Under mina immuno behandlingar konsulterade jag en immunolog som sa att allt om jag vågar bli gravid så vågar jag ta alla immunosupresiva mediciner, ty graviditet i sig är en stor risk att ta. Så mina vänner jag föreslår att vi börjar bygga en lista med våra namn (allias), begandlingar, barn vi har fått och hur vi mår nu och skicka den till allmänhet och sjukhus runt om landet. Vi hade väl en sådan lista. Ska vi ta och uppdatera den?

  • Finess

    Åh Bettan, vad ledsamt. Livet är fan inte rättvist. Kram Hjärta

    Trist med LM, märkligt skrivet. Verkligen.

    Min lille krigare är nu 4 månader och sen en vecka tillbaka ser vi en förändring när det gäller magen. Nu hoppas jag verkligen att det har vänt och stannar där. Orkar inget mer.

    Jag hade så dåligt samvete när jag väntade honom. Dels att han inte var lika efterlängtad som lilla V. Jag hann ju aldrig längta eftersom han naglade sig fast direkt och vägrade lämna livmodern. Jag fick aldrig några missfall innan honom och jag tog varken akupunktur, samma medicin osv... Jag försökte alltså inte lika hårt som med V. Och sen dels över förträngningen hela graviditeten. Usch, vilka tankar jag har haft och vad synd jag tyckte om honom som hade en sån morsa.

    Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska honom som lilla V på grund av detta. Så fel jag hade. Jag är så gränslöst förälskad i den lilla parveln. Jag är så kär i honom att mitt hjärta nästa spricker när jag tittar på honom. Det finns inte ord att beskriva hur jag känner för honom. Jag förstår också nu att han är ett större mirakel än lilla V, att hans odds var så mycket högre än hennes. Min historia med missfall, min ålder, annan medicinering, överleva fostervattensprov, allt det där gör att han känns som en på miljonen. Och att han satt på första försöket är i sig ett under.

    Så det behöver ni inte fundera på, det finns plats i hjärtat för fler än en.

    Gott nytt år på er!

  • mellanD

    Hej fina ni, så glad jag blir över att ni tänker på mig! Med mig är det OK, det blev sex veckors intensivvård för oss i samband med lillens födelse, och ytterligare ett par veckor på en vanlig avdelning innan vi fick komma hem. Under vintern har vi varit på täta kontroller, och nu börjar läget stabiliseras. Jag ska försöka samla ihop mig och berätta lite mer. Nu den 17:e ska vi till en barnkardiolog för att kolla hjärtat, eftersom de har konstaterat ett läckage på ngn klaff (vet inte vilken dock). Det känns såklart jobbigt, och innan dess så har jag svårt att samla tankarna kring vad som har hänt känner jag. Ska läsa ikapp lite i tråden då också. 1000 kramar till er alla

Svar på tråden Efter upprepade mf-forts