Hejhej!
När jag mailade tack och hej till alla som hjälpt oss efter att lilla N var född så passade jag på att fråga min underbara läkare vad han tyckte om framtiden. Han tyckte absolut att jag ska ta Innohep även nästa gång och att det bara var att höra av sig. Förhoppningsvis finns det alltfler sådana läkare över landet framöver.
Jag är rätt sugen på syskon redan nu. Men inser samtidigt att det kommer innebära en hel del ångest förstås. Och eftersom vi just köpt hus och jag börjat nytt jobb så väntar vi nog nåt år till. Men vågar inte vänta hur länge som helst, man vet ju inte hur lång tid det tar att få till nästa. Och jag som vill ha tre...
Kram!
Hej allihopa!
Har hållit mig väldigt låååångt borta ifrån familjeliv i många många månader. Har varit ett väldigt skönt break får jag säga. 
Nils växer så det knakar, snart ett år gammal och kryper och pratar dagarna i ända. Väldigt intensiv liten grabb, men underbart härlig.
Jag jobbar sedan flera månader tillbaks och pappa är hemma. Det är en sorg att gå varje morgon men en fröjd att komma hem. 
Såg att ni just nu diskuterar hur ni skulle göra om ni blev gravida igen. Jag är gravid igen. Helt galet, och vi har inte riktigt fattat det ännu. Vi levde efter devisen "händer det så händer det", och det hände tydligen... Hade knappt fått tillbaks mensen så jag visste inte om något förrän i v.8 när illamåendet var så starkt att jag inte riktigt kunde ignorera det längre. Då jag hade haft en del blödningar tänkte jag att det trots allt kunde vara ett mf så jag bad om ett VUL. Men det var inget mf, som tur var utan ett litet knytt med pickande hjärta. Läkaren där tyckte dock gott att jag kunde börja med trombyl som jag gjorde sist. Hon sa att det "skadar inte" så bättre ta det säkra före det osäkra.
Har inte hunnit läsa ikapp tråden ännu, men ska bli väldigt spännande att läsa vad som hänt sen sist vi "hördes".
Stor kram till er alla!
Vad roligt Idun, stort grattis! Vilken vecka är du i nu då?
Grattis idun!
Grattis Idun! Och kul att höra av dig! När är det dags?
Häftigt Idun! Grattis!!!
Grattis grattis Idun!
Tack! Jag är i v.12. Har haft och har en hel del blödningar så jag känner väl mig inte riktigt säker på att det här går vägen men jag hoppas så klart. Är å andra sidan extremt glad att blödningarna kom den här gången och inte när jag väntade Nils för då hade jag varit ett rent nervvrak. Nu känner jag mig ändå ganska lugn.
Idun: Vul:et säger mer än blödningar säger min gyn och det har ju både jag och flera andra här levande bevis på. Har du dessutom passerat v. 12 så är det ju full fart mot bebis!
Hej på er! Där är ni ju. 
Grattis Idun, så fantastiskt roligt!
Jag har det riktigt jobbigt just nu och slits mellan att försöka med en till bebis eller inte. Jag har välsignats med den underbaraste unge som finns och är mer än nöjd med bara henne. Desutom har vi fullt upp med den livliga lilla filur som hon är. MEN, jag vacklar. Jag märker det mer när gravidbesked kommer på nära håll, som det nu har gjort i vår vänkrets. Jag blir lite låg av beskeden. Men jag vet inte om det är för att jag kanske skulle vilja ha ett barn till och inte orkar med det en gång till eller om man är så pass skadad att det alltid kommer att kännas.
Det är klart att drömmen alltid har varit fler barn. Innan alla missfall i alla fall och innan den fruktansvärda graviditeten. Det är så svårt, jag vet faktiskt inte vad jag vill och hur jag ska komma fram till vad jag vill. Dessutom har jag åldern emot mig och kan liksom inte vela allt för länge.
Jag tycker också att det är riktigt skönt nu när lilla V är lite större och är inte heller riktigt sugen på att börja om igen med sömnlöshet och allt det där. V sover fortfarande inte hela nätter, tyvärr. Det är sånt man önskar skulle infinna sig innan ett nytt barn är på väg.
Frågan är om jag alltid skulle vara lite sorgsen över att det aldrig blev fler barn om det är det vi beslutar oss för? Det är inget jag vill. Jag vill känna mig 100 % nöjd över beslutet och 100 % nöjd över det jag har.
Är det fler som velar som bara fått ett barn?
Jag fick ju igenom en bröstreduktion, landstingsfinansierad. Det gjordes en fullständig koagulationsutredning då eftersom jag nämnde mina blödningsfel. Det lustiga är att proverna kom tillbaka felfria! 
De prover som förr inte var bra låg nu normala. Det kan bli så, sa överläkaren och lämnade mig som ett stort frågetecken. Visst är det lustigt?
Hur som helst så kommer jag inte våga chansa OM vi försöker igen utan kommer att försöka hitta någon som kan skriva ut Prog, T och Fragmin.
Om nu någon orkat att läsa igenom mitt svammel så kom gärna med förslag på hur sjutton jag ska komma fram till ett beslut.
Kram på er!