Finessan: Å vad skönt!
Nu är det bara att ligga på soffan och äta påskgodis då 
Japp! 
Skönt att höra Finessan!
Åh Finessan så skönt att allt gått bra idag, jag har också tänkt på dig idag. Ta det nu lungt och bara vila!
Jag börjar med att gratulera Finessan för en problemfri provtagning. Hoppas att du får ett bra resultat. Kan bara tänka mig hur ångestfylld var tiden innan FVP. Hoppas att du kan lugnt vänta på resultatet. Jag håller mina tummar för er.
MellanD. Skickar massor med kramar.
Krusbär, att du orkade flytta!
Jag lutar aldrig imponeras av er kvinnorna!
FruZzzz. hoppas att du får en snabb och lätt förlossning.
Lycka77, Callan och alla som jag inte har omnämnt, massa med varma hälsningar.
Jag läser denna tråd men på telefonen så sällan skriver men tänker så mycket på var och en av er och delar era funderingar och jag hoppas även det nya ödet.
Min son är 7,5 månader nu. Han är min allt. Jag upprepar varje dag båda högt och för mig själv att finaste bäbisen man har knappast kunnat få. Men jag störs lite av min ångest att tiden går så fort. Jag fyller 43 om någon månad och är så ångestfylld att jag inte kommer att uppleva flera bäbisar. Hur gjorde/gör ni som blev gravida igen? Tar ni behandling igen? Som ni kanske vet så var vi tvungna att gå vägen via England och drG. Vi gjorde immunisering, IL-dropp, humira, kortison, progesteron-sprutor, blodförtunnande etc.... jag är inte beredd att satsa så hårt än en gång och inte heller att uppleva flera mf. Jag vill inte missunna min son en närvarande och frisk mamma. Men ändå längtar jag att uppleva allt igen..... Vågar man hoppas på tur!?
Ah glömde skicka kramar till Bettan. Kraaaam
Och så Irma, Bubblan73 (grattis, hon är så underbar!) , Mikes bride, Lilleskuttan.... 
Kan man göra en lista tror ni?
Härligt att det gick bra Finesssan, håller tummarna nu för dig!
EMND: Kul att se dig! Klart att du vågar hoppas på en volley, man vet aldrig! 
Finessan: Skönt att det gick bra och att du känner dig lugn. Fick du veta när resultaten kan bli klara?
EMND: Kul att se dig! Klart att man kan hoppas på tur! Jag kastade mig in i försök med barn nr 2 utan en färdig plan B, mer än att det som hände fick avgöra nästa steg. Men hade det inte gått vägen hade jag nog bestämt mig ganska snart för hur mycket jag var beredd att satsa. Vad säger din läkare?
Appropå min flytt så så var det faktiskt två veckor sen själva flyttlasset gick och då var jag i v. 35. Hade nog inte vågat flytta så mycket senare...
Allt ok Finesssan? Känns det lite bättre nu?