EMND: kul att se dig! Förstår funderingarna kring flera barn. Jag får ju samma behandling som förra gången, Innohep, och som BM idag sa så verkar det ju fungera. Skulle ha svårt att försöka mig på en graviditet utan det. Men så sägs det ju att förutsättningarna kan ändras när man fått ett barn, så är det för svårt att få behandling kanske det är värt att försöka ändå...
Undrar oxå hur det går för Finessan?!
Och hur är det med mellanD? Krusbär?
Själv börjar jag tröttna på att vara gravid, men den här bebben verkar vilja stanna. N kom ju en vecka för tidigt (vilket skulle vara imorgon!!!), men idag är jag rätt förkyld och hängig så det kanske är bra om den väntar lite till... Bara inte tre veckor till! I så fall kommer jag förlora tävlingen mot min man, mitt mål är att inte väga mer än han, hans att väga mindre än jag 
skiljer nog bara ett kilo nu... Hu, jag bävar för att ställa mig på vågen efter förlossningen, men längtar efter att få börja motionera bort fläsket!
Hej flickor!
Har varit bortrest under helgen. Skönt att komma bort lite...
Det går bra, hittills. Risken för missfall är inte över än, även om den minskar för varje dag som går. De flesta mf inträffar inom en vecka efter provet, helt borta är risken först efter två veckor.
Jag väntar, självklart, och undrar när resultatet kommer. Blir det ett telefonsamtal så tror jag att det kommer den här veckan. Har jag tur och får ett brev så hoppas jag på den här veckan, men långhelgen kan ställa till det lite. Jag känner mig nervös, men lugn.
EMND, jag skulle aldrig orka göra allt som jag gjorde sist igen. Jag tar mina sprutor och äter min Trombyl, det är det. Fragminet har jag dessutom en mycket lägre dos på än vad jag hade sist beroende på att min läkare, Dr B, gick i pension och jag skulle aldrig kunna hitta någon som skrev ut samma dos igen. Den var skyhög. Tänkte att det får bära eller brista och hittills har det burit. Jag höll ju på med akupunktur innan lilla V, käkade örter, ångkokta duvor (de satans äckliga duvorna) osv, men inget av det nu. Just det, struntade i Progesteronet efter äl också. Tog två dagar och tröttnade sen på kletet och började efter plus igen, men slutade tidigare än vad Dr B ordinerade. Jag är inte heller lika försiktig som med lilla V, men då har inte heller samma skräck för missfall infunnit sig. En stor skillnad där.
Jag hade även satt en gräns för hur mycket nästa barn var "värt". 1-2 missfall till hade jag kunnat gå gå med på, men inte fler. Vårt barngörande skulle även upphöra efter 6 månaders försök, längre än så kände jag att jag inte orkade med. Skulle något nu gå galet med det här barnet så blir det inga fler försök. Jag gör inte detta igen. Då lever jag vidare som mamma till världens bästa lilla V, med vetskapen om att vi i alla fall försökte, men att det inte gick.
FruZ, vad nära det är nu! Spännande. Det där med vikten är inte kul. Hoppas jag slipper kortisonet den här graven då det ställde till det rejält sist. Det blir ju ganska så snabba resultat efter förlossningen. Det är tur det. 
Kram på er!
Ibland undrar jag hur det skulle se ut om vi alla här hade träffast. Vi kanske ser likadana ut allihopa 
. Ha, ha, ha... Hur som helst vi drabbades av samma öde, vi tänker och vi känner likadant för barnlängtan.
Finess, Jag kan känna igen mig i det du skriver. Jag hoppas att du får snabbt ditt önskade svar. Tänk hur skönt det kommer att vara efter beskedet. Vi valde att inte göra KUB när vi väntade vår son. Jag orkade inte gå igenom väntan och oron. Vi satsade så mycket på det första barnet att mf- risken eller ett dåligt statistikutfall hade gjort mer skada än nytta i mitt fall. Min själ hade "dött" om jag ställdes inför valet att ta bort barnet. Hellre ville jag inte veta. Som jag nämnde förut så håll på även jag med ak, zonterapi, behandlingar i England, analyser i USA, "smugglade" medicin från höger och vänster, tog skyhöga kortisondoser, hög Clexane istället för Fragmin eller Innohep.... använde tom viagra.... aj, aj, aj, men jag tror att jag skulle göra precis som du om jag fick nu tur att bli gravid igen vid 43-års ålder. Det år bära eller brista, som du sa.
FruZ, så spännande, Det kan hända när som helst! Hejar på din man faktiskt när det gäller vikten. Passa på och njut av maten 
. Du vinner fort över honom så snart bäbisen tittar ut. 
Krusbär, tack för ditt svar. Jag har faktiskt ingen bra läkare i Sverige. Vi har gjort IVF i Falun och för allt annat har jag fått hjälp av dr B och dr G (från London). Jag hoppas på ett naturlig graviditet trots min höga ålder. Hoppas att min immunologi är mindre aggressiv nu efter ett barn. Men hur är det med dig. Det närmar sig... Är det 2 veckor kvar? Är väskan packad? Några känningar än?
Mellan D. Då hoppas jag, tack. Hur är det med dig vännen? Har illamående avtagit?
Jag läste den här tråden till mitten och sedan hoppade till slutet. Nu går diskussionerna mest runt bäbisar nr 2 men jag undrar om ni har skrivit, skriver om era bäbisar nr 1. Vår liten är 7,5 månader. Jag är tex. orolig att han har fått sina 4 tänder på bara 2 veckor. Beror det kanske på mina behandlingar? Sedan tror jag att han är lite sen att sitta själv. Orolig!!!!
Beror det behandlingen eller sugklocka? Han sitter korta stunder nu men han vill inte krypa. Att ligga på magen är för honom bara ett mellanläge när han rullar runt på ryggen igen. Han älskar att hoppa och stå, och hatar att åka bil. Annars är han världens finaste liten bäbis 
.
EMND: Min Elis satt också sent, 8 månader tror jag att han var... Jag minns detta rätt så väl eftersom vi inte bytte till sittvagn innan dess. Han har varit sen med all grovmotorik, han gick sent också, kröp sent osv. Å andra sidan är han väldigt tidig med språket, nu vid 2 1/2 pratar han helt obehindrat och kan läsa kortare ord och skriva sitt namn. Såna är de kidsen! Sena med vissa saker - och tidiga med andra. BVC har bra koll, och de var väldigt lugnande när jag var orolig över Elis! (Tänderna fick han också jättesent, han fick alla sina tänder samtidigt vid typ 10-12 månaders ålder, jättemärkligt).
En annan sak: Det tog ett år för mig att bli gravid med tvåan. Jag tänkte göra IVF om det inte gick, men skulle nog inte låta mig själv gå ner i "träsket" igen, med tanke på att man har ett barn som man måste tänka på - jag vill ju vara en glad (om än en ngt stressad och lite otålig mamma 
)
Finess: Jag hade glömt duvorna!! Jäklar vad man höll på, jag gick också på (hutlöst dyr) akupunktur och tog alla möjliga piller och gjorde en hel rad koständringar.
FruZ: Härligt, nu närmar det sig! Hur tar storasyster det hela? Har ni pratat mkt om det hemma?
Krusbär: börjar ni komma i ordning vännen?
Mellan D. Tänk att vi kan nästan skratta åt vad vi håll på med! Tack för ditt svar om lilla Elis. Kram
Hahaha! Duvorna!!!
Jo, vi pratar mycket om bebisen här hemma, men det är klart att min treåring (så stor!) inte kan fatta vad det innebär. JAG fattar ju inte heller... Men spännande är det att få se hur hon reagerar. Hon är en bestämd liten dam, med känslorna på utsidan så småsyskonet kommer nog få utstå en del...
Hej tjejer!
Kul att se att det går bra för flera med en andra graviditet.
Jag får bekänna att jag oxå är gravid :0
8+4..
Var på ett tidigt vul i v 6+3 och då var allt bra.
Idag så hade jag fått tid igen men när jag kommer dit är det något pucko som bokat ett vanligt ul, och när dom kolla så ser dom inget, Bm trodde att hon såg en hinnsäck men var inte säker. Har fått en ny tid i morgon för ett vul men det känns ju som en evighet.. Känns lite som att ramla tillbaka i gamla banor igen:(
Lilleskuttan: Grattis!
För mig kollade de med både Vul och Ul i v13 så jag tror absolut det var för tidigt att se ngt. Jobbig väntan till imorgon, håller tummarna!
tack: Ja jag hoppas verkligen att de är så.
Med M så kollade de med ul i v 13-14 nån gång och då såg bm inget alls,. Jag har tydligen djupt bäcken och då kunde det vara svårt att se.
Grattis Lilleskuttan! Håller tummarna för imorrn, så himla klantigt att de bokade fel och att de sen inte kunde nödlösa det (jag tycker att de borde fixat till det idag.)!