För oss pladdriga.

NoMatter: detsamma och kul påsk på er andra också (i brist på påsksmilys så blev det ett påskspöke)

Fast jag har läst om de som fick hem papperna, men det borde inte vara rätt att göra så.

Huvudsaken är att man skriver under papperna så fort det går och inte väntar tills bebisen är född.

Själv ska jag ägna mig åt lite shoppingterapi. Ska handla scrapbookingsaker åt mig (har ju inga barn å handla påskägg till och det lär vi aldrig bli några heller, jupp jag är extra negativ just nu, men det går över)

Alltså nu fattar jag ingenting. När jag fick barn, visserligen var det på stenåldern, typ, så skulle man skriva under faderskapsintyget efter att barnet var fött. Vi fick en kallelse och sen gick det till precis som Elliz beskrev tidigare.

Man kan skriva på papperna från vecka 28 har jag för mig. Vilket man bör göra ifall, gud förbjude, något händer med mamman. För har hon inte skrivit under så tas barnet omhand (tillfälligt, medan utredning görs) av socialen och får inte vara hos pappan

numera kan man skriva under papprena 3 månader innan beräknat datum...   antar att det är för att det ska bli smidigare o många tar nog den chansen för att slippa ta det så snart efter förlossningen...

Precis, det kan bli massa problem och onödigt strul om det skulle hända mamman något så hon avlider vid förlossningen, eller innan papprena är påskrivna. Det är ju inte något man vill tänka på men om det skulle hänta så är det sista man vill som pappa att inte få ha sitt barn förrens de har fjantat klart i rätten.

Men endel komuner vägrar låta folk göra klart det innan, för oss så är det dels att vi vill ha det klart innan för att inte behöva ens fundera på vad som händer om jag skulle avlida, men även för att slippa hålla på att fixa möte och ta oss iväg när bebis är född. Jag har ingen aning om ifall jag kanske får ett bakslag och blir sängliggandes ett tag efteråt.

När jag var på rehab och "tränade" otroligt lätt  2 dagar i veckan i 3 veckor så utlöste det en försämring och jag kunde inte köra bil, inte ta mig ur sängen nästan och låg mest och bara var. Det sista jag vill då är att tvingas släpa iväg mig, bebis och sambo på bussen till komunen.

Fast vi hoppas att det ska gå kalas och jag återhämtar mig snabbt men man kan aldrig veta.

De har inte stöd i lagen att vägra er att göra det innan.

Jag vet inte om ni andra i tråden har tv8 men det sänds ett intressant program en gång i veckan av Michael Alonzo (lex alonzo) och första programmet handlade just om pappor o barn och vad som händer om mamman dör.

Han jobbar väldigt mycket för barns rätt till sina pappor (han fick barn med en kvinna som gjorde allt för att förhindra umgänget, till och med att flytta utomlands)

Jag såg någon trailer om lex alonzo för ett tag sedan. Man blir ju så utsatt när man inte vet vad som gäller, jag läste igår igenom någon rapport om hur sånthär ska gå till och det stod att föräldrarna får räkna med integritetskränkande frågor för att man ska se till barnets bästa. Verkar som om endel komuner tar det som att man får fråga precis vad man vill.

Känns bara så patetiskt att vi måste dit och sitta och förklara när vi bägge är överrens, ok om man inte är överrens eller osäker. Men jag är 100% säker på att sambon är pappan, om jag nu inte ska ha blivit våldtagen av någon och inte minnas det... men den risken antar jag är förvinnande liten att man inte kan tänka så. för det finns ju aldrig något som är 100% säkert.

Nu får ni sluta pladdra så jag får lite fart i baken och ger mig ut och handlar. ;)

på så sätt är motala otroligt bra faktiskt... här ringer man till en person om man bor ihop och vet att barnet är gemensamt o så bokar man en tid o sen dubbelkollar hon bara att man är sammanboende o eniga i att barnet är gemensamt... sen får man skriva på...

vet du om det går att se såna program på webben...??