Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Anonym

Äldre 27 Mar 19:33
1644 svar

Visa endast Anmäl

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

Känner någon med borderline igen sig i detta?
- «
- ‹
- Sida 18 av 164
- 12
- 13
- 14
- 15
- 16
- 17
- 18
- 19
- 20
- 21
- 22
- 23
- 24
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
Anonym Trådstartaren

Äldre 11 Apr 19:02
#171

Visa endast Anmäl

Anonym (anna) skrev 2010-04-11 09:00:00 följande:
Faller ni som har bordeline mycket för smicker?
Inte jag. Oftast får det mig att backa för jag vet att personen i fråga har baktankar. Iallafall när det gäller okända eller bekanta. Oftast får man ju smicker för sitt utseende eller intelligens av såna människor, och jag har väldigt bra självförtroende när det gäller de två punkterna. Så deras smicker är inget jag behöver. Sen okända personers smicker betyder sällan något eftersom de inte känner mig, det är bara tomma ord. Sen ska jag villigt erkänna att om det är en kille jag är intresserad av så faller jag för det. Men då spelar det ingen roll vad han säger, jag faller inte för orden egentligen, jag har ju redan bestämt då att jag vill ha denna person.

Smicker om min personlighet från nära och kära däremot, sånt får mig att dra mig undan och börja äcklas av dom under en period tills jag lyckas släppa det. Men där är det tydligt att det är för att jag inte håller med dom, kan börja gråta om de säger att jag är en så fin person, då bryter jag helt ihop och säger saker som "om du bara visste..." osv. Som att de kanske TROR att jag är bra men de vet ju inte allt om mig, det gör ju ingen. Och förrän de gör det så kan jag inte köpa deras ord.

Jag är väldigt trött idag så om jag skriver lite virrigt så är det därför.
Anonym (f.d. anhörig)

Äldre 11 Apr 19:29
#172

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2010-04-04 10:06:47 följande:
Vi är ju ganska många ändå. Jag tycker det känns så ledsamt att diagnosen har det namnet, att det klassas som en personlighetsstörning. När folk hör sånt så har de genast en massa tankar och ser en som helt galen. Det känns på något sätt mer accepterat att vara bipolär än att vara borderline. Men det är kanske jag som inbillar mig bara. Är ni öppna inför omgivningen med er diagnos?
Jag var en gång i tiden öppensinnad och ville så vansinnigt gärna acceptera hur borderline påverkar människan som har det och även dem runt omkring. Jag hade en nära relation till någon som hade diagnosen. Jag ville så förtvivlat gärna finnas där, ge mitt stöd, försöka förstå och visa hänsyn inför personens dilemma i och med störningen.
Nu när jag läst i den här tråden och tagit del av hur en del människor med den här störningen föraktar dem som bryr sig om dem så kan jag sorgligt nog känna igen även detta. Jag ha sedan länge insett att vår relation avslutades när jag av någon anledning inte levde upp till förväntningarna längre. Personen jag hade relationen till dumpade mig som skit.

Aldrig mer en nära relation med någon som har borderline. Det gör alldeles för ont och personen ser bara till sig själv och de egna behoven. Det är min läxa som jag lärt och tro mig, det var en smärtsam upptäckt.
Tiger Af Lilja

Äldre 11 Apr 19:31
#173

Visa endast Anmäl

Min kompis har borderline/adhd. Hon kan inte ha en relation, hon väljer fel val i oliak sitauationer, medvetet. Hon kan inte få en kille nära utan att hon sabbar det på någotvis.
Anonym Trådstartaren

Äldre 11 Apr 19:43
#174

Visa endast Anmäl

Tiger Af Lilja skrev 2010-04-11 19:31:45 följande:
Min kompis har borderline/adhd. Hon kan inte ha en relation, hon väljer fel val i oliak sitauationer, medvetet. Hon kan inte få en kille nära utan att hon sabbar det på någotvis.
Är du säker på att det är medvetet? Jag väljer också fel gång på gång men det är inte så att jag tänker "nu ska jag sabba detta", dels är det invant beteende, och dels är det omedvetna påverkansprocesser som styr det. Ingen vill nog vara ensam och inte kunna ha en relation...
Anonym Trådstartaren

Äldre 11 Apr 19:48
#175

Visa endast Anmäl

Anonym (f.d. anhörig) skrev 2010-04-11 19:29:19 följande:
Jag var en gång i tiden öppensinnad och ville så vansinnigt gärna acceptera hur borderline påverkar människan som har det och även dem runt omkring. Jag hade en nära relation till någon som hade diagnosen. Jag ville så förtvivlat gärna finnas där, ge mitt stöd, försöka förstå och visa hänsyn inför personens dilemma i och med störningen. Nu när jag läst i den här tråden och tagit del av hur en del människor med den här störningen föraktar dem som bryr sig om dem så kan jag sorgligt nog känna igen även detta. Jag ha sedan länge insett att vår relation avslutades när jag av någon anledning inte levde upp till förväntningarna längre. Personen jag hade relationen till dumpade mig som skit. Aldrig mer en nära relation med någon som har borderline. Det gör alldeles för ont och personen ser bara till sig själv och de egna behoven. Det är min läxa som jag lärt och tro mig, det var en smärtsam upptäckt.
Jag förstår att du ser det så, men samtidigt måste du inse att egentligen så är det inte den andra personen man föraktar, det är sig själv man föraktar men projicerar det omedvetet. Och jag föraktar inte 100% av tiden, utan bara om någon kommer för nära och kanske försöker bygga upp mig med deras smicker. Självkänsla måste tyvörr komma från en själv först och främst annars kan man inte ta emot det av andra.

Jag håller inte med om att alla borderline ser bara till sina egna behov. Oftast bryr jag mig mer om andra än mig själv, alla är viktigare än jag själv är, tom folk jag knappt känner. Jag är väldigt omhändertagande och ger gärna kärlek, även om jag inte kan ta emot den från andra.

Dock förstår jag att man inte vill ha en nära relation med någon som har dessa problem, som jag skrev i tråden innan till någon som frågade, spring om ni träffar någon som mig . Jag vill absolut inget illa men jag vet att det lätt händer att andra blir sårade, och de förstår inte varför man agerar som man gör.

Mina nära vänner vet hur jag är. De vet inte att jag föraktar dom stundvis, men de vet att om jag drar mig undan så är det för att de kommit för nära. De låter mig då vara och sen efter 1-2 veckor så är allt som vanligt igen. Enda skillnaden i deras liv blir att det blir ett avbrott i kontakten i 2 veckor, men jag kränker inte dom.
Anonym (f.d. anhörig)

Äldre 11 Apr 20:04
#176

Visa endast Anmäl

TS

Tack för ditt utförliga svar, jag hade nog inte väntat mig ett.
För en person som är vän blir ju den där föraktgrejen ganska sårande. Det är nog klokt att du skippar den informationen till dina vänner (ler snabbt och släpper ut ett litet skämt som dök upp: neeej, jag försökte inte smickra dig....)

Det där med smickret var däremot inte något jag riktigt uppfattat tidigare. Det stämmer bra att min gamla relation periodvis inte kunde ta in komplimanger. Jag å min sida gav dem, för jag menade dem. Kanske tyckte hon att jag bara smickrade, kanske blev det som du förklarade; hon såg ner på mig när jag komplimenterade henne, för att hon såg ner på sig själv? Lite smårörigt men jag tror jag förstår.
Anonym (????)

Äldre 12 Apr 06:51
#177

Visa endast Anmäl

Anonym (anna) skrev 2010-04-11 09:00:00 följande:
Faller ni som har bordeline mycket för smicker?
Hmm. Av folk jag känner. Då kan jag bli manipulerad men inte av okända, då tycker jag de är ute efter nåt. Är jag singel och blir smickrad/uppraggad på krogen så faller jag för det men då bara för att jag vill. (nån som fattar?) Är jag i förhållande så är det bara han jag vill ha och skiter i om nån annan kille försöker smickra mig.
På arbetsplats vill jag alltid bli bekräftad och arbetar mig in i väggen bara för att vara bäst och få beröm.
Anonym (????)

Äldre 12 Apr 07:00
#178

Visa endast Anmäl

Anonym (f.d. anhörig) skrev 2010-04-11 19:29:19 följande:
Aldrig mer en nära relation med någon som har borderline. Det gör alldeles för ont och personen ser bara till sig själv och de egna behoven. Det är min läxa som jag lärt och tro mig, det var en smärtsam upptäckt.
Helt förståeligt. Jag vet till 100% att jag är svår att leva med och har även sagt till sambon att om han vill lämna mig så skulle jag inte förakta honom eller så utan förstå fullt ut och respektera det. Tror det handlar mycket om sjukdomsinsikt, från både den sjuka och den anhöriga. Sen är det ju olika hur vi är som personer, vi är ju faktiskt inte bara diagnoser utan även individer. Därför agerar vi olika fast vi har samma diagnos.
Psykiskt sjuka är inte lätta att leva med och man måste vara beredd att mycket av förhållande fokusen hamnar just på den sjuke. Det är ett val man måste göra och det är inte många i längden som orkar med hur mycket man än vill. Det blir ju en psykisk och utmattande press på den friska partnern oxå.
Anonym (????)

Äldre 12 Apr 07:36
#179

Visa endast Anmäl

Förresten. Hur är det med empati mot andra personer, både friska och sjuka?

Jag har inte samma förståelse riktigt gentemot andra. Vill bli behandlad på ett visst sätt (som pendlar hela tiden) men har svårt att göra samma mot andra. Tror jag... Måste nog fundera över hur jag menar men undrar under tiden hur ni är med det?
Anonym Trådstartaren

Äldre 12 Apr 13:58
#180

Visa endast Anmäl

Anonym (????) skrev 2010-04-12 07:36:55 följande:
Förresten. Hur är det med empati mot andra personer, både friska och sjuka? Jag har inte samma förståelse riktigt gentemot andra. Vill bli behandlad på ett visst sätt (som pendlar hela tiden) men har svårt att göra samma mot andra. Tror jag... Måste nog fundera över hur jag menar men undrar under tiden hur ni är med det?
Jag har nog bra mycket mer empati än genomsnittspersonen. Tänker alltid på hur saker hade känts för den andre och är en sån person som alltid ställer upp för andra. Även om jag själv mår dåligt och dragit mig undan, skriver en vän ett sms att de mår dåligt så kommer jag lyssna även om jag inte orkar egentligen. Jag har för mycket förståelse fär andra, vilket gör att jag ibland accepterar beteenden från andra som jag inte borde, för jag kan tycka att det är förståeligt när man mår dåligt osv.

«
‹
Sida 18 av 164
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

INNEHÅLL