Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

Svart eller vitt, ingen grå zon alls. Den enda jag inte känner så för är sonen. Visst, jag kan älska honom så att det värker i hjärtat men jag känner ju ingen avsky eller liknande. Kan bli irriterad på honom men på ett sunt sätt, när han är på riktigt bus humör och inte alls lyssnar på mig tex. Det går ju över ganska snabbt och är normalt som för alla föräldrar. Så med sonen har jag en normal och sund relation.

Faller ni som har bordeline mycket för smicker?

Ja. allt som kan bekräfta att jag är OK.

anna: Jag tror att jag faller för smicker för att jag känner en regelbunden tomhetskänsla inom mig, dvs känner mig nedstämd ofta (också en del av Ips). Därför uppskattar jag smicker.

Däremot är jag inte impulsiv så så vis att jag skulle "falla" för smicker av t.ex. en annan kille om jag är i en relation, mer än någon annan....

Läser just nu en mkt bra bok!

"Dialektisk beteendeterapi vip IPS" av Anna Kåver. Där står ; av två personer som fått diagnosen behöver inte ha mer än ETT kriterium gemensamt av de nio kriterierna. Eftersom man bara behöver uppfylla fem kriterier. (sid 24)

Detta innebär ju att många med Ips kan skilja sig åt rätt mycket ifrån andra....tydligen skiljer man på två grupper, den impulsiva och den osäkra (sid27).

Så intressant. Vill du beräta lite mer (kortfattat) om de två typerna blomma? Blev nyfiken och har ju inte boken i handen just nu.

Jag kan inte bara sluta projicera, det är inte som att man självmant väljer det man känner. Det är jobbigt för mig själv att känna så här. Visst kan det ha att göra med min självkänsla. jag letar alltid upp alla små tillfällen i det förflutna också där hon kanske gjort misstag och svikit mig med små saker som såklart blir stora i mitt huvud, så jag kan "rättfärdiga" mina känslor. Jag säger ju aldrig något till henne, drar mig bara undan tills det går över av sig själv för det sitter bara i en kortare period tills jag fått tillräckligt med distans till henne igen.

Du har med andra ord ett försvarssystem för att slippa komma nära någon, för det törs du inte.
Du har rätt i att man inte bara kan sluta sådär, men man kan ta kontroll över sina kontrollsystem och göra annorlunda om man är medveten om dem.

Ja men jag vet tyvärr inte hur  Jag har mycket insikt i de flesta av mina beteenden, oftast vet jag att jag har problem och varför. Har analyserat mig själv mycket och läst mycket psykologi som hjälpt ytterligare. Men trots att jag förstår varför så lyckas jag inte komma någon vart. Ska beställa boken om dbt iallafall, kanske hittar man något användbart i den.

Jag är själv så trött på detta, det förstör mitt liv. Och jag är så arg på att jag aldrig fått någon hjälp de gånger jag faktiskt sökt mig till psykiatrin. Detta hade kunnat varit bearbetat för länge sedan om de bara fattat. Jag vet ju vilka symptom jag visade upp för läkarna på psyk och det jag berättade för dom uppfyllde gott och väl kraven för borderline. Trots det fick jag varken diagnos eller terapi. Bara gå och prata med läkaren en gång i månaden. Så mycket tid i ens liv man förlorar på att må dåligt...

ja intressant med den där boken och om det två grupperna.

men ni som har Borderline, eftersom många av er är impulsiva, hur gillar ni att en annan person "raggar" upp er, är det genom att bara ringa utan förvarning lite impulsivt eller att någon är lite mer mjuk och skickar ett sms först och frågar om den kan ringa etc?

Jag är bara impulsiv när det gäller känslor, i övrigt är jag kontrollfreak och hatar tex oväntat besök eller om någon jag inte känner bra ringer från ingenstans. Men sen har jag lite social fobi också, så det är kanske inget typiskt för borderline? Om någon raggar upp mig så föredrar jag definitivt att kontakten sker via sms eller msn, annars är risken ganska stor att jag inte svarar när de ringer och sen undviker dom. Riktigt nära vänner däremot kan ringa när som helst, det är inga problem.