• Anonym

    Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?

    Jag har länge känt att jag är annorlunda. Snubblade nyligen över lite info om borderline och känner igen mig i mycket. Nu är jag nyfiken på om det kan förklara mina relationsproblem också. Jag vet att borderline ofta innebär att man har svårt att avsluta relationer, men kanske känner någon igen sig i detta också.

    Så fort jag får en relation så blir jag otroligt instabil. Mitt självförakt växer, jag målar upp en massa scenarion i mitt huvud om olika skäl till varför killen ska lämna mig till slut för jag inte är bra nog (dvs perfekt). Jag får ångest och flippar ut. Ju närmare killen kommre, desto mer ångest får jag. Antagligen för att det kommer göra mer ont den dagen han sticker ju närmare han stått mig. Det slutar ofta med att min ångest blir så outhärdlig när de kommer för nära att jag avslutar relationen. Efteråt känns det alltid befriande för att ångesten är borta. Det är så skönt att jag knappt tänker på att jag förlorat relationen.

    Om det däremot handlar om en relation där vi inte kommer varandra nära av något skäl, då kämpar jag vidare och vägrar släppa taget även om jag märker att det inte fungerar och killen försöker dra sig ur. Jag blir helt desperat och gör allt för att hålla kvar honom, manipulerar, gråter, förhandlar. U name it.

    Känner någon med borderline igen sig i detta?

  • Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?
  • Anonym
    Anonym (????) skrev 2010-04-04 17:28:34 följande:
    Men du får samma spontana tankar som förr? Tex om du blir arg/ledsen så kommer tanken automatiskt på att exempelvis skära sig, men att man behärskar sig?
  • Anonym (jobbigt)
    Anonym (borderline) skrev 2010-04-04 17:54:04 följande:
    Jag tror inte riktigt att jag ska skilja på om de är mig eller den andra det är "fel" på. Så jag vet inte. Det man får ändå komma ihåg är att min eller hans logik och känslor är samma som dina eller någon annans. Min känslor är inte logiska. Ingen annan kan möjligen förstå varför jag t.ex. får ångest av tuggummi, men så är det. De fantasier du nämner kan lika gärna vara hans sätt att tolka saker. Det vet jag med mig att jag gör, tolkar saker helt fel, då många av oss med borderline ofta vänder saker så att allt blir negativt mot oss. Oavsett om vi vill eller inte. Knäpp är bara förordet till vad mitt huvud kan bli ;)
    Det är väl det jag vill åt litegrann: Det här att det tolkas negativt till ens nackdel, hur bisarrt det än är.
    Det som jag enligt honom gjort är en ren feltolkning. Det är helt enkelt på ett annat sätt, oavsett tolkningar. Det finns helt enkelt en sanning och resten är osant.

    Eftersom jag själv är alltför familjär med begreppet ångest, så förstår jag det irationella i det, men också vikten av att inte låta det irationella få stå som det rådande.
    I det här fallet har mitt ex slängt bort den person som troligen brytt sig mest om honom på många, många år. Det vore tråkigt om du eller någon annan gjorde samma sak, för att man väljer att låta det galna få ha sista ordet.
  • Anonym (????)
    Anonym skrev 2010-04-04 17:56:22 följande:
    Men du får samma spontana tankar som förr? Tex om du blir arg/ledsen så kommer tanken automatiskt på att exempelvis skära sig, men att man behärskar sig?
    Har igen börjat få mycket ångest och oro. Tankarna går direkt till att skada mig själv. Skära mig och se blodet rinna. Denna flyktiga utväg som ger lindring bara för stunden. Sen blir jag beroende och det blir värre och värre. Det blir till slut en tvångs tanke. Jag har varit där måånga ggr förr och senaste ggn var förra året.
    Försöker, verkligen kämpar för att försöka förstå min ångest men det kan jag inte, då det faktiskt är en irrationel känsla som inte försvinner bara för att man vet att man har ångest.
    Det jag försöker med nu istället för att hamna i tvånget igen är att prata. Jag pratar med min sambo, med mamma, med ssk på psyk. Jag ber nästan desperat om hjälp för att inte hamna på botten igen. Börjar jag skada mig igen så kommer demonen i mig fram och lockar till onda tankar och idéer om att jag ska lämna detta jordeliv.
    Så, fan vad jag svamlar, jag får spontant tankarna så fort det är nåt. Jag kämpar dagligen med att försöka hantera dem vilket nu på sista tiden har resulterat i flera panikattacker. Vet man inte hur man ska få den lilla friden som självskadande är så måste det ju komma ut på nåt sätt.
    Usch, förlåt att jag är så rörig och svamlar, det är bara svårt för mig att beskriva vad jag menar då jag är på väg neråt och inte kan stoppa röran i huvudet.
    Jag mår skit helt enkelt och känner mig livrädd.
  • Anonym (blomma)

    Anonym (????): Jag kan också få så, då är det ofta något som utlöst känslorna; kan du se vad det kan vara? Hur tolkade du det som hände, vilka tankar for genom huvet? Ångest orsakas ju delvis av tankar också.....

    Och ångesten gör att man blir livrädd och tänker att man säkert kommer göra något hemskt....vet hur det känns....

    Har ni lätt att bryta med människor, kompisar och ex? Jag har FRIKTANSVÄRT svårt för det! Det går nästan inte..... Jag har nog kontakt med de flesta av mina ex, även om det inte alltid är bra för mig....klarar ej att bryta helt...får panik....

    Läst att dom med BD kan "fastna" i relationer med människor, för tt de ej klarar att ta sig loss......har ni känt av det?

  • Anonym (????)

    (blomma); när jag får riktiga panik attacker så börjar det med att jag känner mig lite orolig. Det är en ganska lång "process". Ångesten smyger sig på mig och PANG så slår den till med full kraft. Har inte kunnat relatera det till någon tanke eller så.


    Jag bryter inte med folk, jag drar mig undan och på så sätt förlorar jag dem. Jag har jätte svårt att skaffa kompisar då jag vet att jag har så svårt att upprätthålla kontakten iom att jag så ofta mår dåligt. Jag orkar helt enkelt inte sköta en vänrelation. Jag känner mig väldigt socialt missanpassad.
  • Anonym (blomma)

    Det gör jag med....men de vänner jag skaffat på senare åren vet att min hälsa är upp och ner....

    Jo, ångesten kan smyga sig på en....men ibland är det också tankar som leder till ångest, tankar som man inte märkt.... Har du grubblat runt nåt exempelvis? :)

  • Anonym (????)
    Anonym (blomma) skrev 2010-04-04 23:53:05 följande:
     Har du grubblat runt nåt exempelvis? :)
    Grubblar över allt. ;/ Överanalyserar allt.
    Det jag kan kmma på är väl detta. Jag har varit sjukskriven sen -07 eller -08 kommer inte riktigt ihåg. Ska inte börja babbla om det. ;)
    Fick sonen nov -08. Blev inlagd på osyk jan-09 till nov-09 (av och till). Dec sattes det upp en plan för hur jag ska börja aktiveras för att så småningon börja lite smått ta mig ut i arbetslivet. Planen för var jag skulle börja satte i samhet med FK. Inget har ännu hänt..
    Jag har gått och väntat så länge nu så pressen, stressen börjar komma att jag måste vara fullt rehabiliterad i slutet av året då jag inte har rätt till sjukpenning längre. Det känns inte som jag kommer hinna att li tillräckligt frisk fär att kunna arbeta.
    Tror det är det som ge mig mycket ångest.
  • Anonym (????)

    hur hanterar ni andra ångest


    vet ni alltid eller oftast vad det beror på
    hur har ni det med mörka tankar, såsom tankar på livet och hur hanterar ni det i så fall
    kommer inte åt frågeteckens knappen, har en son på armen , lol
  • Anonym
    Anonym (????) skrev 2010-04-04 20:15:25 följande:
    Vad tråkigt att du mår så dåligt nu. Det känns alltid så fruktansvärt ensam när man hamnar där, för hur gärna andra än vill hjälpa så får man bära bördan ensam.

    Får du någon medicinering för att hjälpa med ångest?
Svar på tråden Ni med borderline, hur fungerar ni i relationer?