Anonym (blomma) skrev 2010-04-05 11:10:14 följande:
TS: Jag pluggar också sen januari igen, det är väldigt fritt tidsmässigt. Ca 8 timmar/v i lektionstid, resten kan jag planera själv. Jobbar du med det du studerat till? Jag känner att jag skulle behöva ett sånt FRITT arbete. Jag tror att jag skulle kunna jobba heltid om jag kunde få planera tiderna helt själv som i skolan....dvs jobba hemifrån åtminstone halva veckorna. Har du funderat på sånt? Jag har länge letat efter såna jobb. Det svåraste av allt för mig är just att behöva vara på ett jobb hela dagarna, jag blir ENORMT trött mentalt av alla intryck, telefoner som ringer överallt, alla kollegor som vill småprata hela tiden, ständiga intryck och att man behöver vara "glad och social"....jag blir HEEEELT slut av det..... Däremot nu när jag pluggar så läser jag nog i snitt iaf 30 tim/v......jag hade kunnat utöka det med 7 timmar och det hade blivit en heltid. MEN det beror på att jag kan planera dagen helt själv. Orkar jag läsa så gör jag det, annars tar jag det ikväll....inga telefoner, inga mail att besvara, det är lugnt och tyst hemma..... Synd att det inte finns såna jobb???? Har du funderat på det?
Ja jag jobbar inom det jag är utbildad till vårdsektorn, men eftersom jag bara är timanställd/vikarie så känns det inte riktigt som att jag får använda mig av det jag lärt mig på samma sätt då jag mest känns som utfyllnad när övrig personal är sjuk. Men det duger för stunden, får se vad jag kommer på sen.
Jobba hemifrån har jag inte möjlighet till inom min branch. Men jag håller med dig, jag blir också enormt trött av alla intryck, det stressar enormt så jag får hjärtklappning, blir yr i huvudet och ljudkänslig. Och jag blir snabbt trött så att jag håller på att somna. Men som tur är har jag möjlighet att dra mig undan lite om det blir för mycket. En del av mina timmar är också förlagda till natten, vilket är underbart. Mer pengar, men behöver inte göra något speciellt, bara finnas där.
Och det är oftast tyst och skönt. Så jag har ändå ganska bra flexibilitet på jobbet. Ett vanligt 8-4 jobb på kontor hade jag däremot aldrig klarat.
Även om jag känner att jag inte orkar mer så tvingar jag mig själv för jag är så himla rädd för att vara sjukskriven. Det är så osäkert att det bara blir ytterligare stress. Förra gången blev läkaren arg på mig varje månad när sjukskrivningen skulle förlängas, för det blir ju inte bättre av att bara sitta hemma sa hon. Och till viss del är det rätt, men om man är självmordsbenägen för att man är så deprimerad, då fungerar det inte så lätt. Och inte fan bryr jag mig det minsta lilla om jobbet när allt jag tänker på är döden. Det enda som händer är att hon sätter mig i en ekonomisk knipa med FK för är jag i det läget så kommer jag inte gå till jobbet även om det innebär att jag blir bostadslös tillslut. Jag är så trött på oförståelsen från folk. Det är lätt för de att säga, som är friska, att det bara är att gå och jobba.
