Runt juni kom de ut - del 17

men Tina, vad säger du! Så fruktansvärt! Hoppas hon repar sig...

lovis - jo, jag är varslad.

Dumas - det blir säkert toppen på nya stället också. Måste vara roligt att höra att hon blir saknad också!, där hon är nu!

För er som inte läser min blogg:

Praktik i 3 månader, det var pest, jag blev behandlad som skit. Bet ihop för att få anställningen. Vid praktikens slut fanns ingen fast anställning att få längre, men en timanställning på schema. En månad efter att pappret skrevs på blev jag varslad, med en månads uppsägningstid. Möjlighet att ringas in på timmar vid behov. Ja det var väl allt, i stora drag....

Egentligen är det som känns mest surt inte att jag blir arbetslös igen, utan att jag slavade där i 3 månader och tog hur mycket skit som helst, för att få den där anställningen.... DET är vad som känns jobbigast. Så här i efterhand var det ju inte värt det, när jag ändå inte får behålla jobbet...................

lovis - det är många på företaget som får gå. Så det är inte riktat mot enbart mig. Denna varsel handlade om att jag SKA sluta. Jag fick skriva på papper om att jag mottagit infon och på det pappret står ett sista datum när jag jobbar där. Men så sa de att de kan ringa mig "vid behov" så vi får väl se. Ärligt talat vet jag int eom jag vill det. Jobb är ju jobb, men att inte veta vilka dagar man ska jobba, vilka tider, inte kunna planera, det här inte småbarnslivet till. Så var det i början av timanställningen och jag tyckte det vars kitjobbigt, innan ett schema kom till. Orkar inte tänka på hur det blir. Varslad är jag, hur som helst. Tar en dag i taget..

Jag håller med om att det får vara nog för dig nu. Så mycket elände under sista året, stackare! *kram* Antidepressiva kan man gå på utan att vara deprimerad, lite som förebyggande syfte om man är "på gränsen", men känner du att du inte vill ta sååna, så ska du ju inte göra det. När jag gick på såna tog det jättelång tid att hitta rätt medicin, som passade mig, och det var inte roligt däremellan med att rova ut sorter. Så jag förstår att du är frsiktig, även om jag förespråkar såna... (För när jag väl hade rätt sort så gjorde det mig gott!)

Vi hade givetvis Idas sommarvisa på dopet

Någon berättade att de valde Imse Vimse, för då kunde hela gästskaran, stora som små, vara med och sjunga och göra rörelser! Så himla charmigt!

tesse - jag sitter här o tänker som en tok på vad fasiken låten heter som sjöngs solo på vårt bröllop/dop.... GAH! "Du är det finaste jag vet, du är det finaste i världen", så går den.... den är så underbart vacker som solo, och passar ju toppenbra textmässigt!

dumas - Melvin låter ouppfostrad när jag läser det du skriver Han kan lätt riva ner varenda leksak hos nån, handduken kan ligga på golvet osv, han skiter fullständigt i vad vi säger. Jag antar att det hör trotset till. vi tjatar o tjatar, och lyckas vi få honom att göra nåt så är det med bråk och tårar. Jobbigt. Man vill ju att han ska sköta sig bland folk.. Han sitter still vid bordet, men han frågar inte innan han tar nåt, det blir gansk amycket smulor osv... och han sitter inte kvar tills alla är färdig aheller (fast den biten har vi inte tjatat om... hellre att han går o leker än sitter vid bordet o är asjobbig, då får vi ingen matro.)

skrattmaja - jag gillar inte ordet Ängel över huvud taget, för mig handlar sånt om döden, inte födelse. Vilket då ger mig naturliga skäl att ha svårt för namnet Engla, det är ju så många döda bebisar som fått det namnet just pga att det låter som Ängel. Så en låt om änglar skull ejag inte välja till ett dop. Men associerar man inte ordet ängel med döden, så är det ju inga problem att ha såna sånger på dop. Man gör ju vad som känns rätt för en själv o sin familj.

Dumas - precis så är mina barn. Båda två. "Lite mycket, på det där fysiska sättet". Jag kunde faktiskt inte beskrivit det bättre själv! Det är jobbigt. Det verkar så ouppfostrat. Vi är allt annat än slapphänta, vi tjatar och manar o har oss, men det tar sån tid innan det leder nån vart! Tycker det är jättejobbigt på gården tex, när nån familj dukar upp till fika utanför sin ytterdörr (man har som en liten uteplats där intill väggen)... Melvin springer raka vägen dit och tigger!!! Jag kan tänka mig att Ida gör likadant, hon har inte hamnat i den situationen än, men hon gör ju som brorsan...... men hon är iaf van att få ett nej när det gäller ätbart, hon är ju allergisk.

Hur som helst, jag och grannen har barn i samma åldrar, och hon brukar säga till mig att ojoj, jag som tycker mina barn är energiska och aktiva och bråkiga, men nu tycker jag nog att de är rätt lugna ändå! Då syftar hon på mötet med mina vildingar. Haha.. (Hon menar inget illa, vi skrattar åt det hela). Jag i min tur brukar sucka och fråga om vi ska byta barn en stund, så jag också kan "sitta o läsa en bok medan barnen leker i sandlådan"...... Barn är olika, och aktiva barn som tar stor plats och tar för sig, verkar ju mer ouppfostrade än andra, de syns ju och t"ar plats". MEN - bara för att mina ungar är såna, så är det INTE okej att springa fram o tigga så där när det vankas fika hos någon!! Hoppas verkligen att vi lyckas få pli på den situationen... *pinsamt*

Jag är lite avundsjuk på en kompis ibland, hennes barn är så lugna och snälla, och görs det nåt bus så räcker en tillsägning så är det över sen. Medan det blir världens grej, tjut o böl o skäll osv, när det gäller mina egna barn. Hur gör folk för att få barnen så lugna och snälla!??!?! Ge mig trollspöt!

tesse - jag menade inte att göra diskussion av ämnet, skrev bara spontant vad jag tänkte när jag hörde ordet ängel. :) Texten är fin! Skönt att ha bestämt sig kan jag tro? En grej mindre att hålla reda på och ta beslut om. :)

Att Melvin tigger på gården kunde kanske kännas mindre pinsamt om det var rätt familj han tiggde av. Det är ju en familj som det... äsch jag går inte in på det, vad som hänt o sån, jag har berättat förr.. men jag kan ge exempel. Det blir helt enkelt väldigt fel och konstig stämning när han tigger av dem, och det är jag som får smällen sen. Vid ett tillfälle när Melvin drämt till hennes unge så ringde ju mamman upp mig och sa "Du kanske ska tala om för din son att man inte får skada andra människor" och "Han är ju ändå 2 år, så stora barn borde veta att man inte gör sånt"...och det blev världens grej. Hon VET att vi hade problem med Melvins slående o sånt den tiden, hon VET att vi kämpade med det, och bad om hjälp osv. Men hon måste liksom klämma till o säga sitt. Så när han tigger av dem blir jag illa till mods, för jag vet att jag kan vänta mig en jobbig blick, kommentar eller skitsnack inför annan granne om mitt ouppfostrade barn. Vet att jag inte ska bry mig osv, men jag gör det. Det känns asjobbigt. Det händer att jag skiter i att det är fint väder, o stannar inne med barnen ändå, bara för att den familjen är ute. För jag orkar inte ta tjafset som kan bli. ;) Och så känns det pinsamt när Melvin tigger o de säger nej, han inte ger upp o så måste jag gå dit o hämta honom, medan mamman blänger o ger menande blickar till sitt sällskap (som ofta består av andra grannar).

Det där är radhuslivets nackdel! Men även fördel. Barnen har alltid lekkamrater ute på gården, och jag har kaffesällskap osv. Toppen som småbarnsförälder! :) Men såkllart längtar man ihjäl sig efter hus vissa perioder, när det är som jag beskrev ovan.... (Tur att det bara är i perioder ändå).

Blä vad tiden drar iväg, måste den gå så fort?! Jag vill internetta mer, men jag måste ju hinna sova lite också.. hehe.

Sov gott tjejer!

Dumas - för min del ser jag det inte som negativt att ämnet togs upp, sen omman klassar det ouppfostrat eller ej, det är en annan sak. Jag tycker det är intressant att läs adet du skriver, hur paff du blev över ungen som drog ut varenda grej hos Liv osv... det var ju som om mina ungar varit där o huserat! Det ger mig en sporre att "fostra" vidare så att de lugnar sig och kanske åtminstone kan fråga först, om de får göra så. Rossan - Det här är inte vad du vill höra, men jag delar med mig av min erfarenhet. Melvin är nästan alltid ledsen när han ska vara hos extra-dagmamman, när ordinarie dagmamman är ledig. Han kan bli ledsen redan dagen innan för att jag säger att han ska dit dagen efter. Och han är ledsen vid lämning. Jag höll på att skriva att sånt aldrig händer hos ordinarie, men det har det gjort... men så få gånger att det knappt är nämnvärt. Men det jag ska komma till är att även om han är ledsen både dagen innan och vid lämning, så lugnar han sig alltid - och får en bra dag! Det är till o med ibland så han inte vill med hem när jag kommer. Men allt detta säger mig ju även att han trivs mycket bättre hos sin ordinarie dagmamma än hos den andra.. Då tänker jag att Are ar ju inte varit bekväm med dagis i det stora hela har jag förstått, så då blir nog separationsångesten lite extra tydlig? Han trivs kanske egentligen på dagis, även om han hellre är hemma om han får välja... och nu när bebis i magen "tar plats" i hans värld så blir det kanske extra tufft att separera från dig vid lämning. Men så får han en bra dag i slutändan ändå? Visst? Om det är en fas eller ej kring 4 år vet jag inte, eftersom Melvin mest är så beroende på vart jags ka lämna honom.... Ida är periodare, men där är det ju en annan ålder. Honblir 2 denna månad. Jo en sak till! Jag tänker på Liv och hennes tankar kring liv och död, melankoliska sånger osv... Melvin är inte alls så "långt fram" i utvecklingen som Liv, men kanske Are är det, eller börjar bli? Då är det ju jättemånga stora funderingar han bär på, då ökar säkert separationsångesten i samma veva! Kan det vara så? Nu har jag skrivit ner vad jag tänker, men det kanske blev rörigt.  Läser ni böcker om bebis i magen förresten? Tänkte att det kanske är kul för Are. Då förbereds han på skrik o blöjor o syskon-situationer, samtidigt som han får en trevlig lässtund. Lovis - jag tänkte det Sandra skrev till dig, jag har inte heller hört att det skulle hjälpa mot något annat. Så det är ju toppen om det nu är så att det kan hjälpa dig och din nacke! Så du kan få bli dig själv igen och känna att livet är bra! *kram*

Nu ska jag hänga tvätt och dricka kaffe.  Ta för er, kaffemaskinen står på!

Rossan - men du gör ju allt rätt!  Du ägnar dig så mycket du kan och orkar åt honom, du föreberedeer storebrorslivet genom att läsa och prata... det går inte göra mer än så! Om separationsångesten har ökat i och med bebisen, så är det bara naturligt. Särskilt om han är känslig från början. Vilken go mamma du är!

kikar in lite, men läser inte ifatt. Det är mer facebook nu, får jag erkänna.

Senaste nytt är att Melvin lärt sig cykla (genom att först testa en springcykel 2 kvällar, sen ville han ha sin egen vanliga cykel, utan stödhjul! ).. Han har fortfarande nattblöja. Ida som är över 2 år ska pott/toatränas denna sommar är det tänkt. Hoppas det går..

Hej!

Ska svara lite på det ni skrivit om sen jag sist var inne här! Springcykel tycker jag är otroligt skitbra, rent ut sagt! Jag ska berätta varför.

 Förutom att Melvin hade tillgång till en sån och 2 dagar senare absolut skulle ta bort stödhjulen - utan problem! - så har det satt igång en kedjereaktion! Haha, det är så kul! En grannpojke halvåret äldre än Melvin ville också prova, så hans mamma köpte en springcykel. Det gick jättebra, och vips kunde även denna pojke cykla utan stödhjul! När en 6½-årig pojke på gården såg att 4-åringarna cyklade utan stödhjul så åkte hans också bort - och lärde sig! (Fast utan springcykel..). Vilket i sin tur fick en annan tjej på gården att vilja lära sig, så hennes stödhjul åkte också bort! (vet inte om hon lärt sig ännu..).
Mamman som köpte en springcykel hade besök av deras barns kusiner i helgen. De ville låna den, och vips hade de också lärt sig cykla - utan stödhjul!!!!

Så kan jag göra annat än hylla springcykel till skyarna?! Det är ju hur kul som helst att så många barn lärt sig cykla så snabbt tack vare en sån!!! Den får ju barnen att träna balans och hålla rätt på styret, bara svänga när man ska osv... Hur bra som helst! Dock kan jag tänka mig att användningstiden är kort på en sån, om man inte använder den "för att det är kul" också, men just för att lära sig cykla så verkar det ju gå i ett nafs! Så låna eller köp begagnat är mitt tips! När Melvin satte sig på cykeln utan stödhjul, så var  det snarare att starta själv, och bromsa med tramporna, som var det sombehövde tränas på! Balansen och hantering av styret fannsju redan där. Det andra lärde han sig direkt, och ett par dagar senare kunde man konstatera att han kan hantera cykeln himla bra! Dock har vi inte vågat ha ut honom i trafiken ännu... men det är kanske mer hönsmamman i mig än hans cykel skills som är problemet. haha.

Bodi - jag förstår att du reagerar. Man behöver inte vara en sniken människa för att bli ledsen över såna presenter, inte när det kommer från så nära släkt. Så svårt är det inte att fråga vad barnet önskar sig, och det finns säkert annat på önskelistan som har samma nivå i pris somdet de köpte. Att ge nåt barnet vill ha är ju själva tjusningen med födelsedagar, det glada i momentet när paketet har öppnats. Villman inte lägga stor peng finns ju annars roligare grejer, typ klistermärken, minibilar, minidockor, studsbollar, flytlera, utomhusbadgrejer, ja fasen nästan vad som helst - för tuschpennor o block äger väl redan varenda unge? Jag skulle ocksåkänt besvikelse, gravid eller inte. Just eftersom det var nära släkt. Omnån vän kommer förbi på fika o har present med mig skulle jag inte tänka likadant kanske..

Tesse - men... va? Vad tråkigt att det blev så där med firandet! Folke menar säkert väl, men att ha firat 2 barn och ändå ha alllt städat inom loppet av 3 timmar, det låter som stress. Det är ju menat att vara en fin dag, men lång tids fika, mysig presentöppning osv... Skönt att du fick en stund hemma senför att mysa på egen hand!

Simon - jag har tänkt exakt som du med "skjutgrejer"! Vill absolut inte ha sånt i present till Melvin. Dock så gör vi undantag för vattenpistoler, för vi är ju vid poolen på somrarna hos barnens farföräldrar, då faller det sig naturligt. Men nåt annat skjutvapen vill jag inte ha till honom. Han ska få ett Nintendo DS Lite idag (han fyller år idag), jag och Micke har köpt 2 spel till det åt honom. Vi hoppas VERKLIGEN INTE att nån annan har köpt spel utan att kollamed oss,för jagvill INTE att han ska ha några "pang du är död"-spel........

Tina - modigt av er att ryta ifrån! Det gjorde tydligen susenockså? Härligt att ni ska få efterlängtat egentid!! Dumas - Mina barnmissar också mellis, och på den tiden jag var hurtig o promenerade närjag hämtade dem, så fick jag alltid ha mellis med mig som de kunde äta på vägen hem. Annars var det bara skrik o gnäll..... Kul med ny hobby förresten, skulle gärna vilja se täcket sen! CasaMia - presentkort! Smaken är som baken, och det är pinsamt att be om kvittornför att få byta ett mindre fint halsband tex Jag had eiaf uppskattat presentkort! Men jag vet att vissa tycker såna är tråkiga att ge.. Men presentkort på tex Ur&Penn är ju bra, där finns både smycken och klockor!

Jädrar vad tiden gick! Jag vill skriva mer,men nu måste jag hinna duscha innan barnen hämtas, för sen ska vi ju ha släktkalas här, och det rä en del att göra tills dess!

Ciao girls!

PS ) Nattblöjan är borta på Melvin, hittills en enda olycka på... en vecka?

Tozza - Biltema har en vet jag,. för det var en sån Melvin åkte på. Köpt i Linköping ;) Det är som en vanlig cykel fast utan trampor, man tar fart genom att springa, så sitter man på sadeln o håller upp benen. :) Ettårspresent.. hm.. är han för liten för bobbycar tro? Annars en lättanvänd såpbubbelmaskin modell mini. Ida grejade en sån tidigt. :) Kanske badleksak, tex badring, armpuffar, fint badlakan..? Eller fingefärg! Det kan ju barnen kladda med utomhus denna årstid. ;) Grattis till bättre mående Alizia! Simon - så ni är hemma igen, i fräsch lägenhet! Hur känns det? Att S får eget rum blir nog bra, ja..

Nu sitter Melvin med sitt Nintendo DS Lite som han fick i present igår, han är helt salig! Någon färgklick blev det inte, han skulle absolut ha ett svart.

ni som läser min blogg.. en av uppdateringarna jag gjorde idag vill jag ha råd om... så kika gärna in o kommentera. Handlar om 4-åring

äldreboende har jag haft praktik på. Det var lättare demenssjuka damer där. Jag hade enormt svårt för lukterna, det är ju inte bara "gammal-lukt" utan även urin osv. De äldre fick hjälp med dusch o så där, men det kändes som att lukten satt i väggarna så att säga... Jag gick och var kräkfärdig mest hela tiden.

MEN!  Så glada de gamla var att ha mig där! Jag var deras sällskap i "allrummet". Spelade Fia Med Knuff (de fuskade hela tiden.. ) och sånt. Var vädret fint tog jag en dam i rullstolen och gick ut på en kort påromenad. Jag kan säga att glädjen i de gamlas ögon var som att se ett barn på julafton! Det är ett SÅ tacksamt jobb - om man trivs och behandlar dem bra - för man får så mycket tillbaka! Att jag avslutade praktiken i förtid var för magens skull. Jag pallade bara inte de starka lukterna, andedräkterna osv. Har alltid haft känslig näsa... och så kände jag allmänt att vård-jobb inte är nåt för mig, jag jobbar hellre med ting.

Tina, det blir säkert toppen! Du får skriva här sen o säga hur du trivs o så där! Spännande med nytt jobb! Casa -  vet inte om biltemas cykel är större än leksaksaffärerna.. den var lagom åt Melvin, vi kunde inte ha sadeln på högsta, men han är å andra sidan bara 106cm lång. Grannen som köpte till sin pojke har en normalstor springcykel, men på nåt vis lyckas han hålla upp benen ändå.

Ja, hoppas lillfisen vill vara kvar i magen lite till! Jag kollar hennes sida på FB typ hela tiden........ Många varma tankar och kramar!

Hahahaha, underbara, underbara ni!  Jag har läst ifatt mycket, men inte allt. Skumläst. Lusläst. Omvartannat. Det var länge sen jag var inne o läste/skrev, förstår inte varför?!

För det första:

MAMSIE - satan, du fick mig att flyga upp ur stolen med eld i röven vill jag lova!!!!! När du länkade till blogg där det bland annat stod att tandkrämen Zendium innehåller ägg och mjölk. Ida är allergisk mot både och - och vi har den tandkrämen sen nån månad tillbaka! Jag for upp som en stolle, snubblade in på muggen, rotade fram tuben och läste. Hittar inga ord som tyder på mjölk och ägg, jag trodde jag kunde alla. Säkert är det nåt av de där sista orden på tuben som jag inte känner igen. FAN! Får återgå till Bamse helt enkelt. Gud vad rädd jag blev! Har vi utsatt vår dotter för TVÅ av sina allergier, en el månad?! Inga reaktioner som vi lagt märke till, men det är ju inte bra att miniprovocera heller! Det där använder man ju för tusan två gånger om dagen!!!! Nu spottar hon visserligen ut mer än hon sväljer, men ändå..... GAH! Fick panik när jag läste om tandkrämen, snabbare än så har jag nog inte snubblat mig igenom hemmet fram till toan!!!! Och så vill jag hylla dina inlägg, både för att de är så informativa, späckade med både kunskap och erfarenheter, och så formulerar du dig på ett sätt som får mig att skratta! *kram*

För det andra:

Tesse - det var ju som hämtat från vår gård! Här händer nåt hela tiden, man tror inte sina ögon eller öron, tror man är van vid hur en viss familj är, ändå blir man fortfarande överraskad - och förbannad. Det är SÅ FEL att en mamma ska styra barn om vad man ska tycka och tänka. Sabbar man sin egen unge får man ändå backa, det är deras val, men att de sabbar andra barn också genom att pracka på åsikter och förlöjliga/prata skit, det är så jävla feeeel!!!!! Jag kan inte skriva om det, jag blir så sjukt upprörd. Melvin drabbas, eftersom den där mamman har sagt saker om honom till andra barn så de inte vill leka med honom. Jag har lust att ge subban en fet käftsmäll, be henne dra åt helvete, och tala om för aset att det inte är konstigt att folk kommer o går i hennes liv, hon är ju sinnesrubbad!!! Fast såklart beter jag mig som folk. Diskussioner här och var, mördande blickar, undvikande..... men inte skällsord. Jag tänker inte sjunka till sånt folks nivå. JAG kan bete mig som folk, FASTÄN jag inte gillar henne och hennes sätt! Det tänker jag fortsätta med (såvida jag inte brister och får fnatt, haha, det är inte omöjligt att det blir så en dag.......)

För det tredje:

Tina - när du radade upp tips på morgonrutiner så appade jag nästan hakan! Du får det att låta så enkelt, så praktiskt..... jag är imponerad!! Och sen när jag tänker ett steg längre så inser jag att jag ju faktiskt gjort likadant själv. Med undantag för bilen. Parkeringen är en bit ifrån hemmet, så jag har kånkat väskor, ungar, bebis osv till o från bilen... men efter ett tag löste jag det med en sulky! Den använde jag mellan hem o bil o packade skrikig tjurunge och/eller packning i. Skötte sig inte Melvin fick han jävlar i mig sitta i vagnen vare sig han ville eller inte, så vi kom ner till bilen nångång....................................... (världens minst pedagogiska mamma?) Och medan babyskyddet användes satte jag den i sulkyn till o från bilen - jag orkade inte bära det tunga åbäket, med bebis i! Hade sån tur att ena sulkyn greppar babyskyddet bra. (Den är inte till för det egentligen..)

För det fjärde:

Till alla er jag inte svarar nu, ta inte illa upp! Jag valde att svara långt på 3 saker istället för kort på alla saker jag läste... Kram!!

... ska man alltså börja dra tillbaka förhuden nu när man tvättar? Det gör aldrig vi på Melvin... trodd eman inte gjorde det förrän senare? Hur vet man nrä det är dags? Vi tvättar bara det man kommer åt, som vilken kroppsdel som helst, rör inget mer än så.. Borde vi börja dra tillbaka förhuden? *noll koll*

Roligt att läsa om er och era barn! :)

Men vad hemskt!!!! :( Stor kram, verkligen!!!