Vi som shoppar danska barnkläder del 17
Kastar mej in i jobb diskussionen....
Jag har en man som jobbar mycke ute men vi träffas minst 2 nätter i veckan. Livet vi lever är för en den otänkbart, för oss en vardag vi trivs med! Däremot min egen situation blev ju för ett par veckor sedan ohållbar... Att snitta 55/60 timmar i veckan samtidigt som mannen då ligger ute med en liten 2 åring fungerar INTE! Jag tog mitt förnuft till fånga, samlade kraft och sa upp mej! Ett besult jag inte ångrar en sekund! Att jag sen samma dag ficke tt telefonsamtal ang en 50 % tjänst på annat ställe var ju ett extra plus.
Jag jobbar sen en vecka tillbaka på ny arbetsplats. Bitarna börjar sakta men säkert falla på plats och jag ska säja att jag mår redan sååå mycke bättre. Man måste våga chansa för att vinna!
MAUGU: Jag beundrar dej stakt! Du är en kvinna jag ser upp till! Fylld med energi och kämparglöd utan dess like! Du har stött på inte bara en, två eller tre motgångar men du ger verkligen adrig upp, i varje motgång ser du något positivt som driver dej vidare. DU ÄR FANTASTISK!!!! Å du, sååå stor Livia blivit!
Tack för berömmet (suger i mig) men vi är alla hjältar i vårt eget vardagsdrama. Visst har jag fått kanske en smäll mer än andra men nu när jag är ute på andra sidan så ser jag det som att det var nödvändigt och jag och min familj har lärt oss så otroligt mkt. Jag minns när jag var som mest sjuk och rädd, att jag lovade mig själv att aldrig sätta mig på undantag (innebär inte att vara egoist) och nu tänker jag efter före. Vår familj kräver mkt logistik men med kärlek och öppenhet så går det mesta
