Vi som shoppar danska barnkläder del 17

Flock skrev 2011-01-29 22:25:01 följande:

Hon är ny i mitt umgänge: Tycker väldigt mycket om henne redan!

Började på mitt nya jobb igår och jag hatar det 
En av dom andra som jobbat där sen starten styr och ställer samtidigt som hon säger att hon inte orkar mer så nu får jag ta över (förskolan startade i augusti). Men ändå är inget av det jag gör vettigt. Och om det inte blir som hon vill så sjukanmäler hon sig, för hon orkar inte ha det så. 

Vad fan ska jag göra. Jag får ont i magen av tanken på att gå till skitstället! Bitr rektor har jag inget förtroende för alls. Skulle jag säga till henne hur jag känner skulle hon förmodligen gå direkt till min kollega för att börja reda ut saker och det är jag  inte intresserad av.  Vill jag att denna starka känsla jag har ska komma fram till min kollega så ska det komma från mig. Och jag vägrar bli som henne och säga "Nä, det vill jag inte. Då säger jag upp mig". 

Jävla jävla skit. Jag har varit så himla glad över detta jobbet och nu ångrar jag att någonsin ens tänkte tanken.

Förlåt för OT men ni är ju så underbara så jag kände att jag ville skriva av mig lite här.  

Nänä, Tjolla ska öppna Förskolan Molo med mig ju 

Vi är ju en av dessa fruktansvärda föräldrar som skolar in vårt barn vid precis 1 års ålder Tro mig, det är INTE roligt, och det är INTE det vi velat. Men Mattias pluggar och det är sista chansen nu! Han har inget fullständigt gymnasiebetyg, de betyg han har är äldre än 8 år. Det innebär att ska han plugga senare så ska han först läsa 3 år på komvux för att få ihop ett fullständigt betyg. Inte aktuellt. Hah har därför sökt in på 25:4 regeln som har försvunnit det. Var nu eller aldrig i höstas när han började. Innan vi hade upptäckt detta med att 25:4 fortfarande var ett alternativ började han läsa in kurser på komvux (medan vi också fortfarande inte visste att han skulel vara tvungen att läsa om ALLT i så fall). Han gick in i väggen ett år efter hans pappas död (mycket tragiskt dödsfall....) allt han i kapp honom och han brakade ihop helt. Våren var ett helvete och han hamnade back i skolan. I somras fick han alltså plugga ikapp utan inkomst för att det inte skulle bli strul med CSN nu i höst. 

Summa sumarum: Han har fått SKITLITE pengar. Jag har fått ta så mycket FP det bara går. Vi har dessutom ett hus som vi inte bor i själva utan hyr ut eftersom vi inte fick det sålt. Det har strulat som fasiken med hyran i perioder, så vi har fått täcka upp kostnader från vår egen plånbok. Detta innebär att mina dagar är så gott som slut. Mattias har sina 60 dagar kvar, men kan ju inte ta ut dom nu. Tidigast till sommaren kan han börja plocka dagar.

Därför har vi fått ta beslutet att skola in Alva vid 1 år och 1 dags ålder.

Även om det är jobbigt så kan jag ändå säga att jag är övertygad om att vi gör det bästa för oss i det långa loppet. Att Mattias skaffar sig en utbildning kommer gynna oss på sikt! När han är färdig (lagom till K ska börja ettan) så kommer vi båda kunna jobba deltid och ha barnen korta dagar i förskola/skola. Målet är att slippa ha fritids till K och kunna hämta A innan mellis varje dag. Men för att kunna uppnå detta måste vi göra så här nu. Så det känns faktiskt bra ändå, det måste jag säga.