Vi som shoppar danska barnkläder del 17

Jag upplevde det tvärtom, att dom blivit större. När kollektionen i höstas tog jag ett kort på dom ljusa harem i 98 från förra våren, och Winter Harem i 98. Winter harem var en bra bit längre... 

Länkar till min gamla bild så du inte tror jag lurar dig aprilo
www.familjeliv.se/uimg/gallery/anonymous/4754420/phpvjzssu.jpg

Men nu är det ju så att dom ljusa är tvättade ett par gånger och dom mörka är helt nya på bilden! Så skillnaden är möjligtvis inte så stor som det ser ut på bilden. men jag tror inte dom ljusa krympt fullt så mycket. Så lite större är nog dom mörka.. I alla fall om man jämför just dessa två byxor  

Nu är det hatt och godnatt. Börjar 7 i morgon... snaaark!

 

Ser att ni diskuterat tillväxt och sånt intressant

Jag behandlas med tillväxthormon eftersom jag i princip inte producerar något själv. Låter kanske lite konstigt eftersom jag är väldigt normallång nu Men forskning visar att tillväxthormon har fler uppgifter än att bara stimulera tillväxt. Det gör att man har ett bättre allmänt välmående. Man blir piggare och får lite mer livslust om man går på tillväxthormon (om man har brist på det då naturligtvis). Men jag tar ju långt ifrån den dosen jag tog som barn när jag skulle växa! 

Jag växte normalt fram till 11 års ålder. Då fick jag hjärnhinneinflamation och teorin är att hypofysen blev skadad då. Den är kraftigt förminskad och jag har brist på vissa hormoner.
När jag var 13 upptäkte man att jag inte vuxit en mm på 2 år. Jag utreddes och gjorde hur många olika undersökningar och belastningar som helst. Bland annat givetvis det där med handröntgen. Mitt skelett var 9 år vid 13 års ålder. MR visade att min hypofys är pytteliten, så det är inte konstigt alls att jag har brister.

Började ta sprutor  när jag var 14 och växte 15 cm på ett drygt år  

Nu har vi ju "problemet" med att Klara också har dålig tillväxt. Och naturligtvis blir alla lite stirriga när dom hör att jag är tillväxthormonbehandlad. Men det är oftast för att dom inte är riktigt insatta. För det första är min brist inte genetisk på något sätt, därför är det inte mer troligt att hon har brist på det än att vilket barn som helst har det. Sen växer hon ju faktiskt, även om det går ganska långsamt. Så jag tycker det är lite hysteriskt.
Däremot har vi nu vikt oss (det känns lite så faktiskt... Som att vi inte kan ta hand om vårt eget barn utan måste be andra om hjälp. Men det är jobbigt nu) och bett om hjälp från en dietist för hennes vikt. Jag har skrivit i ett år nu att hon väger 13 kg och det är precis vad hon väger och det är alldeles för lite, dels för hennes längd (är visserligen inte så lång heller.. Men ändå) och dels för hennes ålder. Hon äter som en mus. Och vi är instängda i ett hörn där vi inte vet hur mycket vi ska tvinga henne och hur mycket vi ska kämpa för att behålla hennes matlust. Det är hon som håller i tyglarna helt och hållet och när det gäller mat kan hon få mig och Mattias till nästan vad som helst eftersom vi är så iviriga på att få henne att äta!!! Men det hjälper ju inte... Även om hon får äta precis hur mycket eller hur lite hon vill av vad hon vill (inte riktigt) så går hon ju fortfarande inte upp i vikt.

Var hos dietisten första gången idag och det var sååå skönt!!! Fick massa stöd, hjälp, bekräftelse o.s.v. Precis vad jag behövde. Fick iofs veta att det var värre än jag trodde med hennes näringsintag eftersom hon bara får i sig ungefär 50% av dom kcal och näringsämnen som hon skulle behöva och det var ju inte roligt att höra. Men skönt ändå!!
Nya förhållningsregler om efterätt varje dag (behöver inte vara massor, eller avancerat) för att töja ut magsäcken.  Juice eller proviva 15 minuter innan måltid för att stimulera aptiten o.s.v. 
Känns bra att ha konkreta saker att jobba med!

Jobbigast blir att få henne att dricka "Mjölk" (mjölkfri mjölk ). Hon tycker inte om det och var stor när hon började på mjölkfritt. Men dietisten var väldigt bestämd med att det är slut på vattendrickandet nu. K får inte dricka vatten förrän hon druckit ett glas "mjölk".
Hon tipsade om Tofulines "mjölk", skulle visst smaka som glass, så jag hoppas på det!!

Förlåååååt för ett lååååångt OT inlägg men jag tyckte det var intressant med tillväxtsnacket och sen bara snurrade jag in mig i allt med K. Har full förståelse om ni inte orkar läsa allt  

Klara fyller 5 år i början på maj och är 98,7 (för att vara exakt ) cm lång. 
På 4 års kontrollen var hon 95 cm  så hon har ju växt lite på längden! Jag vet iofs inte hur mycket dom "ska" växa på ett år men jag tycker inte det är jättelite i alla fall! SOm sagt, dom är lite hysteriska och jag tror det är värre pga av att jag (dumt nog) berättade "min historia". 

Vi gjorde också en kostberäkning. Eller ja, vi fyllde i en matdagbok i 4 dagar. Sen fick vi en beräkning nu när vi var hos dietisten. Dels på antalet kcal och sen även på alla näringsämnen och vitaminer och så. Det enda hon låg bra på var C-vitamin tack vare att hon äter mycket frukt!

Men det är samma här! Klara äter ganska bra, oftast, om det är köttbullar eller kyckling. Annars vill hon helst bara ha potatis, eller bara ris eller bara pasta. och då är det kanske 1 dl vi pratar om. Det var en annan sån där sak man går och tänker och funderar på om man gör rätt. Ska man tvinga henne att äta av köttet? Ska man laga kyckling varje dag åt henne? O.s.v.
Hur gör ni med Nora då? Hon är ju lite äldre också... Lagar ni den maten tll henne som ni vet att hon tycker om? Eller får hon äta det som serveras, lixom?
 

 
Jag brukar försöka tänka att det är positivt att barnen vet vad dom vill och inte accepterar precis vad som helst bara för att någo annan säger åt dom att "så är det". Men jag hade ju föredragit om det bara var till andra dom visade sin starka vilja

Som tur är är inte Alva kinkig på något vis i alla fall! hon äter allt!  

Ja, vi har försökt med rismjölk eftersom det är det lillasyster tycker bäst om. Men neee.. det vill hon inte ha!
Envisa unge..
Tack för tipset i alla fall  

Tack
Intressant att se hur andra jobbar och hanterar situationen kring mat. 

Vi fick antibiotika till Alva för ÖI för två veckor sen... Men hon är ju bara ett år... Jag har också hört att dom inte ger antibiotika för det längre, så jag blev ganska förvånad. Men som sagt, kan ju vara olika för olika åldrar!
Jag hade ringt 1177 och frågat ändå tror jag...  

Skönt!
Oavsett så kan du ju avvakta till i morgon i alla fall! Hoppas hon sover ok!