Decemberbebis 2010

Nu ska jag ta en macka och sen gå till BM och lyssna på bebis hjärtljud. Hoppas bara hon lyckas hitta dem. idag är jag 12+3 enligt mig men bm tycker 13+2. Spännande.

Nästan precis likadant är det för mig, jag har iofs inte gått på en konsultation, men jag har noga pratat med mina vänner som har barn. Jag har turen att ha vänner som inte målar allt rosenrött och som är ärliga med att ibland är det inte alltid så kul, men att barnen är värda precis vad som helst och att livet må förändras men all förändring är inte negativ sådan.

Min största rädsla har varit att jag och min man ska blir sådana där småbarnsföräldrar som glider isär, och skiljer sig för att man inte har tillräckligt tid för varandra. Kanske för att jag har sett det hända så många av mina vänner och bekanta. Men då kom min man( som är en särdeles smart människa) på att vi skulle skriva ett kontrakt, så det har vi gjort!
Vi FÅR inte skilja oss förrens barnet är 4 år, innan vi skiljer oss, om vi fortfarande vill det( vilket vi verkligen inte hoppas att vi gör), så måste vi ha gått igenom parterapi etc.
Alltså det här är ju inget  lagligt bindande kontrakt haha, men det är en trygghet, vi är på samma nivå han och jag!
Fast nu har jag nästan slutat oroa mig för hur vårt liv kommer att förändras och ser framemot förändringen!

Att jag oroar mig över graviditeten och barnet, har nog egentligen inget att göra med att jag tror att nått är fel eller så, det är mer att jag har stora problem med min familj, och det är väldigt påfrestande. Detta gör att jag inte kan slappna av och bara vara glad, för så fort jag är glad så ställer min familj till det för mig. Ett VUL kommer iaf att lätta oron för barnet( utgår jag ifrån) och då kan jag kanske slappna av den delen. Just nu är jag bara jätterädd att jag ska förlora barnet och den enorma glädje som jag egentligen känner inför att vara gravid. Därför vågar jag inte riktigt vara glad, ju högre upp desto hårdare faller man...

För att förtydliga, min man är helt underbar och vi har en väldigt bra relation, min mans familj är väldigt bra och jag har fantastiska vänner. Det är min familj, dvs mamma, pappa, och en syster som är problemet.

Åh vad roligt, men du jag kan inte komma åt ditt galleri, man måste vara inbjuden för att kunna se det

Jätte kul och helt underbart att se det lilla livet, det låg och studsa där inne ;)
Hm okej , jag valde att det skulle få visas för medlemmar som är inloggade. Behöver man göra ngt annat för att det ska synas ?:) Jag är inte så haj på det där.

Nu borde det funka ;)

Här är annars en liten länk på en bebis som har handen och fötterna i vädret ;)

En till där bebisen hade hoppat till precisOch sista där den sträcker på sig

Wow, det är helt otroligt! Att du har den där lilla i magen
Jag längtar som bara tusan tills torsdag

Hej! Väntar mitt tredje barn i december (v9+5). Är 38 år   och vill nu göra fostervattensprov. Ska på UL nästa vecka för att på så sätt se när BF är och utifrån det kommer jag att få tid för fostervattensprov. Tog tid innan jag bestämde mig för FVP, men nu när beslutet är raget känns det självklart för både mig och min man.

Någon i liknande situation?   

Vilka fina och tydliga bilder Grattis till att allt är bra med den lill*!

kanske kan muntra upp dig med att det inte är så himla jobbigt som alla säger, det finns en tendesn att bara betona allt jobbitgt och glömma tala om hur jäkla skitkul det är :D  Får man kolikbarn är nog de första månaderna riktigt jobbiga. Men har man en barn som vårt är det mest bara roligt. Aldrig skrattat så mycket innan! Jag har sett tårar på sonen två gånger, första gången när han var sju månader och andra gången när han kastade sig från barnvagnen för att landa på pannan för ett par veckor sedan (numer alltid fastspänd!!). Nu är ju vår son extremlugn, men det behöver verkligen inte vara bara blod svett och tårar=)  Om man krigar med barnet beror ju också på hur kommunikationen ser ut. Och det är precis som ett förhållande, det är inte 18 år på en dag, det är en dag itaget. Kan säga att min första reaktion på att bli mamma var hur mycket lättare det var än jag trott , och sedan blev jag skitsur på alla som sagt att det bara är jobbigt hela tiden ;)

Jag håller nog med. E var såå himla snäll hela tiden, och är fortfarande. Hon kan vara hur trött som helst, men ler ändå bara.  Enda som krånglat för vår del har varit sömnen, men nu har vi fått rätsida på det med. Att vara mamma är såååååå mkt roligare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Det är utan tvekan det bästa som hänt mig!