3 barns mamma84 skrev 2011-04-05 11:41:03 följande:
Ibland får man marddrömmar men jag tror det är för man är så rädd om det som kommer att hända att kroppen ger marddrömmar.
När jag väntade ebba drömde jag om att jag hittade henne i en svart soppsäck död och att det var en pojk.
Men när hon föddes var det en flicka och allt gick jätte jätte bra.
Drömmde aldrig om Didos eller elias

Men jag fattar ändå inte. Jag drömde tex om min son igår att han fastnade med handen i tunnel
banedörrarna och sedan skulle slungas in i väggen vid tunnelns början och dö om ingen hjälpte
honom att antingen tappa taget om dörrarna eller dra in honom genom dörrarna snabbt som tusan.
Jag bara stod paralyserad i drömmen och gjorde inget för att hjälpa honom. Fy fan vad otäckt och
fortfarande har jag drömmen i huvudet hela tiden och kan inte släppa den. Jag hann vakna innan så
jag vet inte om sonen klarar sig i drömmen eller inte, men antagligen inte. Fy fan, är helt gråtfärdig.
Sedan idag, nästa skitdröm, men det är ju inget i jämförelse. Jag går liksom aldrig i skogen hur fan
kan jag då drömma att jag går/joggar i skogen finner en ljusblå rutig väska med en bebis i och sedan
att folk jagar mig och vill mig illa och sedan vakna av ett dödsskrik.
Håller jag på att bli schizo eller?
När jag väntade min yngsta dotter drömde jag mycket om äckliga jävla ormar mycket, hatar detta djur
och har världens fobi och dessa äckeldjur står ju för sexualitet, men inte fan hade jag nån brist på det
ha ha. Fattar noll om dessa sjuka drömmar, har sovit så bra annars och brukar aldrig drömma såhär
och så kommer det nu.
Vad less jag blir på krångligt FL som inte kan bete sig som vanligt.