Plus igen efter mf/ma

Åhh vilken fin mage du har Sugar

Okej så du är född 84 och Ebba 05 och när jag räknar blir det 21, men okej du skulle fylla 21 år samma år hon föddes.Jo du har rätt, men jag är så orolig. Jag känner igen mig mycket av det Odd skrev förut, att innan man råkade ut för MA själv så fanns det men man tog för givet att nu när jag plussat så är det samma sak med bebis, men så tänker man inte alls nu för man vet att MA/MF inte bara drabbar andra utan det kan faktiskt drabba en själv. Jag är nojjig och orolig och ju mer man läser att vissa kände sig så gravida och ändå gick det åt helvete så blir man ju inte oroligare, speciellt inte nu när allt plötsligt försvunnit, men så var jag och handlade mat på affären och allt som jag kämpat med de senaste 5 veckorna vad jag sjutton ska handla som jag kan tänka mig äta kom tillbaks. Det är mycket frukt kan ja säga, såhär nyttig är jag bara när jag är gravid kan jag tillägga.

Jo det är skönt att slippa må spyilla, men jag ropade nog hej för tidigt för det är inget höjdare att handla, billigt blir det ju iofs då knappt passar mig i smaken längre, stark mat får jag halsbränna av och fet mat gör mig illamående, fort och kallt ska det vara.

Varför öser du skit över mig? Om du mår dåligt så ber jag dig att inte ösa över det på mig, jag har inte gjort dig nåt ont. Jag vet att man kan noll symtom och allt går bra likaväl som det gå åt helvete likaväl som man kan ha mycket symtom och få bebis likaväl som det kan gå åt skogen. Men jag tycker det var riktigt taskigt att skriva så till mig när jag sitter här skitorolig och nojja upp mig ännu mer.

Och du kalla inte mig paranoid för fan för jag tror nog att alla här inne har känt oro nån gång under sin graviditet.och det kommer ud med göra nästa gång för det gjorde du ju senast och fick skit när jag skrev någon enligt dig opassande som jag bad om ursäkt för.

Du har bestämt att jag inte lyssnar, men det gör jag och du har ingen aning vad jag tampas med osv så att börja skälla på mig att allt är negativt...ja mitt liv kanske är jobbigt...det skulle du också tycka om du inte får träffa dina äldre barn för att nån jävla tant på en familjerättsbyrå har bestämt det, det gör ont i mig och det påverkar mig väldigt mycket, men att påstå att jag bara skriver negativt här inne är att överdriva tycker jag.

Det upplevs att så fort jag oroar mig så är det rött direkt men när andra gör det så är det inga problem då har dom rätt att nojja. andra kanske har mer stöd omkring sig som pappan till barnet och så, men tänk på att jag är själv om denna graviditet, jag har inte det stödet alls.

Jag undrar om du läser mina glada inlägg eller bara letar upp dom oroliga för att ha nåt att reta dig på. Om det stör dig så hoppa över då.Jag blödde som sagt jätterikligt och igenom kläderna första mensen efter förlossningen, kom inte ihåg hur länge jag blödde då, det var en kraftig mens. Jag åt sedan mini-piller efter det och hade ingen mens ett bra tag efter det och sedan kom det igång på nytt igen, men då var den helt normal.

Efter andra barnet satte jag in spiral och då blödde jag konstant i 1 månad jättemycket och hade långa smärtsamma menstruationer så efter 6 månader så bad min kille att det här går ju inte längre, du mår ju inte bra utav den så då tog jag ut den och kort därefter så blev jag gravid igen efter ett enda slarv då vi inte använde kondom (det var på den tiden då man hade lätt att bli gravid) och efter det så var mensen normal men jag blödde ganska mycket mensen efter förlossningen. De säger att man inte har blött på länge så då ska allt ut som slemhinnan osv men den kommer väl ut i samband med förlossningen väl ihop med moderkakan och alltihopa eller? Jag har faktiskt ingen aning.

Men om inte din mens kommer så ta ett test. Om du är orolig över din mens och så så kanske du ska kontakta läkare, alltså gynekolog.

Jo jag har jobbat hårt för denna graviditet, vet inte hur många inseminationer och hopp jag haft som har släckts varenda gång så nu jävlar. men så kommer denna nojja. Jag jämför mig lätt med andra trots att jag vet att man inte ska och så jämför jag mig med själv också att förra gången med T så hade jag mage då och när jag väntade K hade jag mage då och kände första sparken då och bla bla bla och kände symtom bla bla med I si och så länge. Jag vet att alla graviditeter är olika och nu väntar jag dessutom barn med en annan pappa och inte samma pappa som till mina tre äldre barn.

Okej, den där gelen, kan man köpa en till tub sån när den första tuben är slut?
Tålamod kan nog behöva övas på så det låter bra och så hålla på och leta och ha sig. Jag hoppas verkligen hitta för annars blir det panik här kan jag säga.

Jag är i v.11+3 idag så 1 vecka till då? Har man hörlurar på sig? Ska man ligga ner eller kan man sitta upp?

Tack för dina söttande ord, betyder mycket för en nojjig själ som jag.

Vaddå? Varför får jag skit nu då? Tycker du det MCT skrev var schysst att jag är paranoid för fan, det kallar jag inte stöttande alls, kränkande är rätt ord. Jag är igång nu igen sluta beskylla mig...jag blir fan ledsen att det jämt ska skyllas på mig.

Okej nu blir jag villrådig hur jag ska göra. Min BM vill  inte lyssna förrän i v.20 tidigast (början på juni för min del) och jag har ingen mage ohc känner ingen bebis så då har jag att välja på att oroa mig många veckor till eller ja...vad ska jag göra.

Du kanske är cool men jag har läst ändå sendan början denna tråd och det var mycket nojja från dig också ibörjan av din graviditet så jag är väl inte så överdrivet orolig ändå nu innan magen syns och man känner bebisen röra sig där. När man känner det så känner man ju sig ju lugnare. Och jag sitter inte och letar upp allt som kan hända och gå fel...långt ifrån, jag läser denna, det är det enda som har med MA/MF att göra läser inga andra sådana trådar eller googlar på allt, orkar inte det.

Jag vet faktiskt inte vad jag sj´ka göra sugar. Kan man inte få lyssna innan man köper ha ha. Nej jag vet att man inte får det.

Usch vad velig jag är.

Känner mig inte så omtyckt här inne, att alla bara tycker kan hon inte bara dra härifrån så ni slipper mig, känns riktigt ledsamt att känna så men nu man väl skit att man tror det men det känns faktiskt så och att jag är den som tjfasar men det gör jag inte, jag är ledsen men ni kallar det tjafs, känns som ni inte förstår och jag tycker det inte är snällt stöttande att skriva til en orolig att du är fan paranoid, så skriver man inte.