Plus igen efter mf/ma

Hej allihopa!

Jag saknar er! Men har sällan ro att sitta här och skriva tyvärr. Här går iaf dagarna och jag är fortfarande sjukskriven. Men de senaste dagarna har jag faktiskt börjat må bättre (ta i trä!!) och spyr kanske bara ett par gånger om dagen!! Känns nästan konstigt att må som en normal människa emellanåt! Men jag får inte anstränga mig för då kommer snart illamåendet över mig igen så jag tar det väldigt lugnt (dvs jag sitter bara i soffan och gör absolut inget mer än att titta på tv). En del av illamåendet har faktiskt bestått i att så fort jag tänker på att jag har något i magen som växer så mår jag illa av tanken på det, så mycket som händer där! Och har inte kunnat smeka magen heller förrän jag börjat må dåligt av det. Det förklarar en del av varför jag inte kunnat skriva här, svårt att tänka på barnvagn och namn och allt när jag börjar må dåligt av tanken på att något växer i magen... Svårt att förklara hur det har känts för nu känns det inte alls så!

Men i fredags köpte vi ny lägenhet!  Inflytt till våren så nu måste vi försöka få vår lägenhet såld - vi har dock massor att göra innan vi kan sätta ut den på visning. Tycker synd om min sambo eftersom det i praktiken innebär att han får göra allt eftersom jag mår som jag gör. Jag fungerar mer som ett moraliskt stöd.  

Vad kul för dig odd om du får vara med i tv! Modigt också!!

Kram så länge!!

färnevik: Har bara läst lite snabbt om fk och allt och ville bara säga att jag tänker på dig och hoppas allt ordnar sig till det bästa och att du inte ska drabbas av någon depression den här gången. Förstår att du har det jobbigt och som du vet så är det bara att skriva i tråden så kanske du i vart fall känner att du får stöd och medkänsla av oss när det känns tungt! KRAM!!

annaj84: Jag tycker inte postafen hjälpt mig, jag blir bara illamående och trött av dom. Lergigan comp har lindrat många gånger men ibland tror jag att jag börjat spy även pga dessa (inom 45 min typ) innan jag eventuellt börjat känna mig lite hjälpt. Primperan stolpiller tycker jag har lindrat många gånger eftersom de tas upp så snabbt av kroppen. 

kajsalisa: Vi har alla dåliga dagar, så även du!! Och du får ha det minst lika mycket som nån annan, kan alltid vara skönt att få gnälla lite och bli lite ompysslad av oss i tråden.  Jag hoppas verkligen att du slipper bli sjuk! Odds kaka kanske gör susen, måste jag själv testa någon dag. Skickar massa kramar till dig iaf!! 

Ego: Nu ska ni få höra! Jag har inte spytt idag!! Visserligen är kl bara 11 och det kan hinna förändras men det var så skönt att inte spy innan jag ens klivit upp ur sängen. Och jag har inte alls känt mig illamående heller, börjar bli lite trött kanske så jag får passa mig och kanske ta mig något ytterligare att äta. Hade en riktigt jobbig dag igår och det har faktiskt hänt förut att när jag haft en riktigt jobbig dag kan jag må "jättebra" dagen efter... Vet inte varför det är så.

Idag går jag in i 17+0, känns otroligt att det gått så "lång" tid redan. Nästa vecka är det RUL dessutom.  Har känt den lilla massor sen flera veckor tillbaka, den stökar omkring där inne och fladdrar, några små kickar har det känts som men inte särskilt starka utan det är mer den här fiskfladdret jag känner. Jättemysigt!!  Längtar tills sambon också kan känna sparkarna...

 Kommer med ett deppinlägg här mitt i allt, har inte hängt med på nån vecka eller så vad ni har skrivit.

Men senaste två dygnen har jag varit inlagd på sjukhuset pga uttorkning och kräkningar. Mår mycket bättre nu dock och det är jag oerhört tacksam över. Men vi var på RUL idag och jag har inte gått och oroat mig något alls för det eftersom vi fått se den lilla skrutten några gånger tidigare nu. Men det blev inte alls som jag tänkt mig.  Läkaren tyckte att den var 14 dagar yngre om man jämförde med resultatet vi fick vid KUB. Den var proportionerlig med huvud och lårben men som sagt, enligt honom 14 dagar yngre. Han sa att om vi inte hade gjort KUB hade han bara konstaterat det och inte tyckt att nåt var konstigt men nu verkade han tycka att det var jättekonstigt och fick oss verkligen att tro att nåt måste vara fel på barnet och frågade om vi ville göra fostervattenprov redan imorgon och tilläggs-ul om två veckor... Och vi blev ju helt ställda och förtvivlade och visste varken ut eller in och allt kändes jättestressat så vi sa ja till ett prov imorgon. Nu när jag blivit utskriven idag och vi fått åka hem och läsa på mer om andra som också fått bf framflyttat vid RUL både med och utan att de gjort KUB innan så känns det som att det är rätt vanligt utan att det innebär något fel på barnet! Varför var läkaren så himla negativ när det känns som att det faktiskt inte alls behöver vara nåt fel? Han sa ju att den är proportionerlig och såg inga konstigheter. 

Och så vill jag ju inte riskera mf genom att göra provet heller om det inte känns nödvändigt. Vi fick ju bra resultat på KUB på alla kromosomer. Nu känns det som att vi vill höra en second opinion imorgon innan vi tar ställning till om fostervattenprovet ska tas eller inte. Det stod i blanketten vi fick med oss att de görs en noggrann mätning innan så jag antar att det inte ska vara något problem att få höra av en annan läkare om den tycker likadant som han idag. Och sen går vi förmodligen vidare med tillväxt-UL om två veckor istället. Men säger läkaren imorgon att nej det här är något jättefel på bebisen, ja då kanske det är värt att göra provet ändå.

Är det förresten nån här som gjort fostervattenprov, kanske av just den här anledningen att tillväxten inte verkar stämma överens med "standardmallen"?

*PUTTLÄPP* 

Ja det kändes inte alls så kul att få en sån domedagsläkare... kanske har han rätt men det känns som att när man googlar runt så finns det många som fått liknande besked utan att nåt varit fel. Har bestämt mig för att inte göra provet imorgon men åker dit för att prata med dem, se om de ändå gör ett ul på plats och sen bokar in oss för tillväxt-ul om två veckor. Läkaren sa ju ändå att fostret var proportionerligt, ryggraden såg bra ut, allt såg bra ut! Men han hängde upp sig på KUB:et. Nej jag vill inte bli stressad in i att ta ett fvp, det kändes som på honom att det var enda alternativet för det var det enda han sa från början. Inte förrän senare nämnde han tillväxt-ul. Ska gå och lägga mig men jag försöker uppdatera imorgon när jag kanske fått höra lite mer av nån annan läkare... KRAM till er underbara människor! 

Härligt att se och höra att allt såg så bra ut miraclee! Glad för din skull att du har en sån vilde i din mage! *kram*

... Uppdatering: Vi var iaf iväg imorse och pratade med dagens läkare och berättade att vi kände att allt hade blivit så forcerat igår när vi fick det dåliga beskedet så att vi inte ville göra något fvp idag. Hon gick igenom saker och ting med oss mycket bättre än läkaren igår och på ett lugnare sätt så det hann sjunka in - att inte heller hon gav oss något hopp... För de säger dels att barnet inte har växt som det ska och även att fostervattnet är i underkant (fast inom intervallet) vilket då tyder på att något inte är som det ska. Hon sa t.ex. att det kan vara fel på njurarna just när fostervattnet var lågt. Så vi bokade in oss igen för fvp på onsdag och är inställda på att göra det den här gången. Känns så hemskt för vi har verkligen förlorat allt hopp och ställt in oss på att något verkligen är jättefel och att jag kommer bli tvungen att avbryta graviditeten så här sent. För som hon sa, trisomiproverna har visat låg risk vid KUB och därför känns det inte som att det är det som är felet utan att det kanske är njurarna eller någon annan missbildning...  Det är så jobbigt.  Och nu när jag äntligen har fått må bra i ett par dagar utan att kräkas så får man dessa hopplösa besked... Det känns orättvist och man känner sig så maktlös.
Jävla skit....... Förlåt för mitt deppinlägg... 

Tack Småland, det är så svårt att tänka på annat, så fort man tar det lugnt så tänker man på den lilla krabaten. Helt sjukt vad världen bara ställs upp och ned... man hade ju velat veta detta tidigare...! Så mycket frågor och så lite svar... Glömde bort att säga att läkaren idag också gjorde ultraljud, både på mage och vaginalt för att mäta och hon fick samma mått som han igår fick men nån mm längre på lårbenet. Det känns ändå bra att hon var noggrann och igenom allt i lugn och ro med oss. Som sagt, huvudet hänger inte alltid med när man får höra att nåt inte ser bra ut och saker och ting bara rushar iväg... 

Åh vad söta ni är allihopa, det har varit jobbigt de senaste dagarna och jag antar att det är nån slags försvarsmekanism för vi är båda så inställda på att inte få några positiva besked framöver. Vi har inte gjort något dopplerultraljud på moderkakan rontgensyrran, det är inte något som vi har blivit föreslagna iaf. Jag tror ju inte heller att det är något av de vanliga trisomifelen eftersom vi hade typ 1:3000 på ds och 1:6000 på de andra... och det känns ju helt otroligt att man skulle vara just den enda av dom. Har läst lite på nätet att det kan påverka fostervattnet om mamman har vätskebrist för man har kunnat konstatera att diagnosen oftare på sommaren när det är varmt. Och eftersom jag spytt så mycket så hoppas jag att det är därför som vi legat lite i underkant på fostervattnet... Men man vet ju fortfarande inte... Ibland tänker jag att det kanske är lika bra om det blir missfall så man slipper ta något jobbigt beslut på ett underlag som man kanske känner sig osäker på.

Min sambo har berättat om det som hänt för en av hans nära vänner och ni vet hur det är, det är inte förrän man berättar något jobbigt själv som det kommer fram hur jobbigt de själva haft det med olika missfall. De hade haft ett tidigt och tre sena missfall men har också två barn. Det känns ändå tröstande och man vet vem man kan prata med om man känner för det när någon har varit i ungefär samma situation, att mista ett barn efter att ha gått halva graviditeten.

Så vi tar en dag i taget, ibland bryter vi ihop och ibland lever vi vår vanliga vardag. Har unnat mig två nya par stövlar och adventspyntat överallt. Fyller dessutom 30 år på måndag om en vecka och hade innan detta besked tänkt att jag skulle bjuda på födelsedagsfika på lördag... Tänkte först ställa in det men jag funderar på att ha det ändå och få ha vänner och familj samlade och få annat att tänka på för en stund. Då kan jag baka lite innan också vilket också får tiden att gå. 

KRAM till er alla!! 

2 barns mamma84: Om jag förstod allt rätt så ska du få ks den 8 dec, vad roligt att få veta när bebben kommer! Grattis! Är ju bara en vecka kvar 

Vad fina ni är som tänkt på mig idag! Vi var där kl 10 i morse och lämnade fvp, allting gick jättebra och det gjorde ju inte ont eller nåt alls så det var skönt att få det överstökat. Den hade iaf ökat 2 mm på huvudet vet jag sen vi gjorde ul i fredags, den hade även ökat på lårbenet men jag vet inte med hur mkt men nåt liknande, så den växer ju... Första provsvaren ska vi få på tisdag tror jag, sen får vi vänta ytterligare på svar från den längre odlingen. Tyckte det kändes som att den här läkaren kunde ge oss mycket bra svar på våra frågor och inte alls var så nattsvart som de andra har varit hittills, vilket - kanske dumt - får oss att våga hoppas på att allt är som det ska... 
Är lite rädd för att få missfall så jag sitter typ blixtstilla här i soffan. Känns litegrann i magen och vet ju inte om det är normalt eller inte så jag tar det bara så lugnt jag kan. 

Men nu är det "bara" väntan kvar alltså.... Tur att jag bakade hallongrottor och saffransbiscottin igår så man har nåt gott att äta under tiden. 

Hoppas ni andra mår bra! Stor kram!! 

färnevik: Vet inte men tror det ligger däromkring. Det verkade vara normalt iaf, han konstaterade mest bara att den hade vuxit sen senast och det tog vi som ett av de få bra tecknen vi fått på senaste tiden. 

Fick förresten veta att jag har moderkakan i framvägg så kanske därför jag mest känner bubbel och fladder och inte egentligen några kickar. Är det några fler som har det i tråden? 

odd: Men usch då vilken otur, hoppas du mår bättre idag och att såret läker fint. 

toksnippa och lallan: Åh så spännande att det är dags för er att få era små pluttisar nu!! Hoppas ni mår bra. 

kajsalisa: Måste ju nästan bli vadslagning om det blir före/på nyår eller efter som ni får hålla eran pluttis. Vad tror du själv? 

färnevik: Hur gick det med ultraljudet? Fick ni video också? Om allt är bra med vår bebis så skulle jag kunna tänka mig att göra det också eftersom vi nu bara har en bild från v 13... Jag är ju lite rundare och då får de gå ner på en lägre frekvens för att kunna se bebisen så bilderna hittills har blir rätt suddiga tyvärr (kan faktiskt påverka deras mätningar för övrigt eftersom de inte får en lika klar bild som hos någon som är smal... mitt lilla hopp). 

Idag ska jag på 2-årskalas hos en kompis som jag inte har träffat på hela hösten pga illamåendet. Det känns jättebra att kunna börja bli lite social igen efter månader av isolering... Sen ska jag baka lite också, tänkte göra chokladfudge och godis med vit choklad med nötter, kokos och frukt som verkar vara jättegott... Och imorgon ska jag göra marängtårta! Himla mycket bakande nu alltså. 

Hoppas ni får en bra dag allihopa!!