Dag och natt skrev 2011-02-23 14:37:03 följande:
Fina odd! Då såg jag dig i trailern, äntligen är det snart dags att få se serien, som vi har väntat på nyfiket! Tycker det är så himla modigt gjort av dig!
Vad jag saknar er! Jag skriver mest i en ängeltråd nu men läser ibland vad ni skriver. Hoppas ni mår bra allihopa. Själv har jag åkt på influensa två gånger på mindre än tre veckor varav den senaste var rejält jobbig med hög feber. Men nu är jag på bättringsvägen. Tyvärr hade jag nog ÄL någon av dagarna när jag hade 40 grader så det var inte direkt läge att ha sex just då. Men jag lovar att jag kommer skrika högt av glädje så ni hör det på långa vägar nästa gång jag blir gravid!
Har jag förresten skrivit något till er om att vi fått svar från obduktionen för några veckor sen? Wilma hade näringsbrist, dvs svälte - varför vet vi ännu inte, moderkakan har inte analyserats ännu och vävnadsprover från organen är inte klara. Hon var ju jätteliten... vägde ca 183 gram och när jag sökte på nätet så borde hon i min vecka åtminstone ha vägt 600 gram har jag för mig. Hjärtats högra förmak var dessutom kraftigt förstorat. Läkaren sa att hon hade en annalkande hjärtsvikt och han trodde inte att hon skulle ha överlevt 40 veckor i magen. Kändes skönt att höra ändå, med detta besked så kändes det som rätt beslut vi tog. Men de hittade inga fel på njurarna, inte heller matstrupen som de först trott... Sen hittade de lite skönsmässiga missbildningar, hudveck, linjer osv. Så det var helt enkelt inte tid för mammas lilla hjärta den här gången.
Nu blev jag så himla trött så nu måste jag gå och vila lite! Sköt om er alla söthjärtan! KRAM!
Hihi, själv har jag inte sett den ännu....hämtade lilleman från förskolan nu och nu sitter vi och har tv4 på...ska bli spännande att se vad det är dem klippt ihop till trailern
Och bästa Havsklippan, tack för uppdateringen om er finaste Wilma! Det gör så ont att ni har behövt gå igenom detta, men jag förstår lättnanden som känslan att ni valde rätt måste medfölja.
Det går ju inte att jämföra sorger och sorgen som ni känner som har förlorat ert barn går inte att jämföra med min sorg över mina töser. Men trots att så mycket som allt är olika, så är det mycket som är likadant också. Ur egen erfarenhet kan jag därför säga att ett barn kan aldrig ersätta ett annat...men däremot kan ett barn bli ett plåster och balsam för ett längtande mammahjärta. Så jag håller mina tummar att ni snart får glädjas över en inneboende igen.
Ni finns i mina tankar!
***bamsekram***
ja det finns 2 st kändisar i denna tråd Odd och lilla jag 
FINNS det mer ??
.