Plus igen efter mf/ma

Ja, precis, spännande men läskigt känns det. Sprutor är väl inte favoriten direkt..
Mest av allt hoppas jag på att få ett VUL imorrn. Längtar tills man får se att allt är bra därinne.. känns lite oroande att symptomen försvunnit den här veckan... Men jag tror ändå att det går bra, det finns liksom inget alternativ till det!

Sofy, ta det lugnt nu.. önskar man bodde närmare så man hade kunnat komma och sysselsätta dig med något. Eller bundit fast dig i soffan...hehe...

Tack för omtanken, jo det är bra här, trött bara och inte lite heller utan helt färdig.

Hur är det med dig vännen?

Kanonkul!!! Tror inte det heller. Jodå det går frammåt. Den senaste veckan har det börjat bli lite ordning med Ines sömn och skrik. Så koliken är på bättrinsvägen. Men hon har var 3 :e dag en skit-natt. Då det är skrik och inte kan komma till ro och man kan inte lägga henne i från sig. Hon får sova på mig, vilket resulterar i att jag sover nästan inget. Det är helt klart tufft att vara själv. Ines pappa är här och hälsar på sin dotter 1-2 ggr i veckan, kortare stunder. Men det funkar bra.

Sofy: skönt att han verkar stanna lite till!!

Ego: alla mina symtom är borta.... Hjälp....

Jag fortsätter att tempa det känns som jag har koll på läget då för sjunker tempen till icke gravid stadiet då vet jag att det är kört och ett nytt MA väntas att ses på VUL om 13 nervösa dagar, ligger mellan 37,1-37,3 i morgontemp nu och så länge den håller sig där så ska jag väl hoppas att det här går vägen. Inget blod. Trött som bara den och man kan ju hoppas att det beror på graviditet, men beror antagligen på urkass sömn inatt.

Jag förlorade alla symtom runt 4-11 dagar efter mitt plus i april och jag kände på mig från start att det var kört, donatorn berättade först efter mitt MA att han hade gjort 3 andra tjejer gravida med samma utgång som jag och berättade dessutom om fel på huvuden på hans spermier så det var uppenbarligen det som var anledningen till MA försöker jag tänka.

Men jag är ändå orolig och rädd, en gång MA så kan det ju mycket väl ske igen, man kan inte ta nåt för givet och ibland tänker jag ska det ändå gå fel längre gram i graviditeten så kan det lika gärna ske nu så jag slipper gå runt och tro att jag ska bli mamma, för varje dag ökar ju hoppet och jag vill inte bli lurad igen.Det hoppas jag också att vi alla får, det är vi värda efter allt kämpande.

Innan jag blev gravid så ogillades sprutor som pesten, blev botad under den graviditeten kan jag lugnt säga. Tog blodprover ca 2 ggr i veckan från v.20 så till slut blev man van.Hade konstiga jädra komplikationer med klåda på hela kroppen bl.a

Åhh du är strong mamma. jag kommer vara ensam jag med och pappan till barnet vill inte ha nån kontakt alls. Jag hoppas jag fixar det, måste ju det.

Hoppas du får sova inatt.

Här med och man är ju ett nervvrak och det ihop med sjunkande temp, det enda som håller vid mig liv just nu är tröttheten som jag inbillar mig är ett symtom och inte alls beror på att jag sovit urkasst inatt som jag har gjort.

Blöder du gumman? Håller tummarna för oss

Näe inget blod alls.

Håller med, sluta skriva så mycket, man hinner ju inte läsa ikapp

sofy, du verkar ha en ivrig kille i magen, se till att han stannar några veckor till... du kanske ska VILA