Plus igen efter mf/ma

Ja det var trevligt med en extra vecka!

Tummen upp Småbustroll!!

Tack. Nu skall jag klura ut vad jag skall äta som mellanmål så jag inte ramlar ihop innan middag Känner att jag måste äta ofta för att inte bli yr och mer illamåeende. Skönt med lite symptom, men skönt när de går över också känner jag

Ja jag är trött på det. Och dom andra barnen framför allt väntar . Sonen kom 38+6 så jahg tycker denna kan hålla tiden ) Har idag varit ute och gått 3.5 km.

Härligt!! Tänk att bebisen snart är här!! Det är ju fantastiskt hur nära du är nu.  

Hur går det för Javisst? 

Grattis till lyckat ul Småbustroll! 

Själv har jag varit på första föräldrautbildningen. Vi var massor med par eftersom de kommer att ha sommaruppehåll framöver och pratade om förväntningar, tankar, relationer och sånt. Förlossningsprat blir nästa gång. Det roliga var att hon sa att de flesta på gruppen var kring v 31-32 men att några kunde vara kortare gångna pga sommaruppehållet. Jag såg ju ut att ha större mage än de flesta där kan jag säga. 

Åh känner mig lite smådeppig idag.

Tycker jätte mycket om min svärmor och trodde hon var glad för lillgrodan och så var dem här igår och inte ett endaste positivt ord...BARA negativt! Du skulle tränat innan...du måste träna nu...inte äta ditten för du måste vara rädd om dig...du måste tänka positivt...vad tänkte du på, du har fött fem barn redan...saker kan hända och gå snett...ul är skadligt...AAAAAHHHHH!!!!!

Hon lyckades verkligen dra ner mig jag VET att jag redan fött fem barn, jag kan riskerna och jag gör så gott jag kan med träning och kosten. Men nej, allt jag svarade ifrågasatte hon och allt jag sa att jag gör räckte inte.

Ska faktiskt skriva ett brev till henne för det känns så tråkigt. Vill ju gärna ha henne delaktig, men när jag blir ösregnat på med bara negativitet känner jag mig ju inte direkt lockad att dela med mig av framstegen.

Sedan märks det överlag att folk tycker det är knäppt att jag väntar sjätte barnet. Senaste läkare hade den attityden. Men om man tittar på lilla familjen HÄR så blir det ju vår lilla trea! Ja...jag har fött fem barn...men jag har ju faktiskt bara två hos mig. Då är det väl inte så konstigt att vi gläds åt en till? Och även om alla barnen skulle finnas här...varför skulle det vara mindre speciellt med ett sjätte? Jag fattar inte varför folk hakar upp sig på siffran...det är ett till BARN, ett barn vi välkomnar och nu längtar efter...vad är det för negativt med det?

Äsch då

Fy fan för såna människor Odd!
Kram på dig!

Men usch odd! Folk har så mycket åsikter om allt, bara att slå dövörat till!! Så länge det känns rätt för ER så är det rätt, oavsett vad folk ska tycka!! När vi bodde i lägenhet hade vi en hund och bestämde oss för att skaffa en valp till, på fjärde våningen utan hiss. Gissa om förståsigpåarna hade åsikter om hur det skulle gå ;) som de såklart fick äta upp för vi älskar våra små djur och springer gärna i trappor vad som behövs för att de ska bli rumsrena :)
Inte samma kanske, men sålänge DU är glad kommer det funka super!!

Tack

Nu har jag skrivit brevet...kan inte ni läsa det och säga avd ni tycker? Jag vill få fram min poäng men inte låta för hård...

"Hej -------,

 

Nu tänkte jag faktiskt skriva ett litet mail till dig för jag känner att jag vill säga några saker.

 

Jag uppskattar massor att du oroar dig för min hälsa, men skulle uppskatta ännu mer om du lyssnade på dina egna råd. När ni var här sa du flera gånger att det är viktigt att tänka positivt, men själv sa du faktiskt inte en enda positiv sak. Allt var "du skulle ha gjort ditten...du skulle gjort datten...tänk på dig själv...ul är skadligt..." osv. Och allt som jag svarade med ifrågasatte du, det kändes faktiskt jätte tråkigt.

 

Jag tycker inte om att bli ifrågasatt. Ok om det är att ifrågasätta fakta eller kunskap, men när mina intentioner blir ifrågasatte så känns det faktiskt inte kul. Om jag säger att jag är rädd om mig själv, att jag försöker att träna så gott jag kan och hålla en sund kost...då menar jag det. Då tycker jag faktiskt inte det känns bra att bli ifrågasatt med mothugg som "ja men du borde ha börjat träna för länge sedan, nej men du måste träna mer, nej du måste äta bättre och du har fött fem barn saker kan gå fel"

 

-------, jag vet det. VI vet det.

 

Men nu är det som det är och det var inget vi hade planerat. Men när det inte blir som man planerat så får man ju helt enkelt planera om lite och göra det bästa utav situationen, eller? Vi har accepterat att det är såhär, med allt vad det innebär. Vi vet att jag fött fem barn och att varje graviditet är en risk. Vi vet hur en graviditet med alla dess biverklningar påverkar vår lilla familj och att rent statistiskt kommer vi nog få ännu ett allergiskt barn. Men vet du, vi är lika glada ändå!

 

Vi välkomnar detta lilla liv och ser fram emot dess ankomst och jag hoppas att ni gör det också. Jag skulle hemskt gärna vilja ha dig lika delaktig som när vi väntade Eivin och Vidar, men då vill jag inte mötas av hagelstormar av negativitet. Jag ville tex berätta det roliga om vad jag såg på förra ultraljudet men fick ingen syl i vädret för du styrde in samtalet raka vägen på vad du anser om ultraljud och när jag visade magen så kom allt annat negativt. Det känns inte roligt att dela med sig av framstegen då.

 

Så, summa summarum. Jag uppskattar din omtanke, men skulle uppskatta än mer om du kunde lyssna på dig själv och tänka lite mer positivt. Det är ett litet barn vi väntar och förhoppningsvis går allting bra och då blir vi en till. Det är ju faktiskt fantastiskt roligt! Snälla släpp dina katastroftankar och gläd dig med oss istället, resan blir så mycket roligare då.

 

Stora kramar!"

Vad tror ni...kan jag skicka det sådär eller ska jag ändra något? 

     

Tyckte det var fint, hoppas hon förstår tanken :)