Mamma till W skrev 2010-09-19 19:03:36 följande:
Nej har inte pratat så mycket förlossning. Vi har mest pratat förlossningens start! Inte vad som händer när man kommer in, men det kommer. Tänkte först fundera ut hur jag vill ha det, men hur vet man det när det är första barnet?
Nej har ingen att prata förlossning med direkt. Jag är först ut av mina syskon med barnabildande och ingen mamma att fråga då hon varit nergrävd i ett år på mitt bf.
Men jag känner mig LUGN! Väldigt lugn inför förlossning och allt vad det kommer att innebära. och ser fram emot jobb imorgon så tiden kan gå lite snabbare! :) Gå hemma är inget för mig.
Oj förlåt där misstog jag mig. Jätte bra att ni kommit igång med "pratet"
. Du menar hur det ska bli hemma? Inte när ni väl är där? Det är ju kanon att du/ni kommit igång.
Jag tänker som så att fråga din BM allt vad du kan? ALLA frågor. Det är hennes jobb att svara men även redovisa olika senarier för dig. Fråga henne om det. Säg att du vill gärna höra lite olika förlossningsberättelser och lite av vad hon fått erfara. Fråga alla mammor du känner (ja som man känner att man kan prata med) om hur de upplevde sina förlossningar men framför allt om det är något de skulle gjort annorlunda. Eller vad de tyckte var KANON!
Precis som du skriver..man vet ju inte ett smack när man ska föda första barnet. Hur skulle man liksom?
Fråga och tvinga folk att berätta sina förlossningsberättelser.Haha!
Det allra viktigaste är att du innan har sagt till din man hur du vill ha det. Tex villl du byta BM mitt under förlossningen. Hur vill du säga det till honom för att han ska fatta tex? Du kanske har så ont så du inte rikigt kan prata på ett förhonom normalt sätt. Då måste ni innan ha kommit övernens om när det är dags att byta utan att du måste skrika det till honom . Ja du förstår....
Vad är det viktigaste för dig?(lite att tänka på) Att du känner dig trygg med BM? Att du får rätt smärtlindring? Att du inte vill bli störd? Att du vill ha hjälp med koncentration. När du ligger helt utelämnad och behöver allt stöd du kan få från din man. vad vill du först och främst han ska göra då? Lyssna på dig? massera dig? Till kalla syster? Hålla klaffen? Jag vet att du inte kan veta hur du kommer att reagera men ni kan prata om olika saker som kan hända. Och vad du redan nu vet att han INTE ska göra.
Typ jag vet att jag inte vill att min man skulle gå ifrån mig (knappt för att pinka). Hur du är i dagliga livet kan ge dig en hint om hur du kommer att bli under förlossningen...men det behöver inte vara så.
Inför min förlossning ångrar jag att jag inte pratade med fler. Att jag inte pressade fler på info om smärtlindring. Jag var supertaggad psykiskt men nu i efterhand kan jag säga det att det hade inte skadat om kag visste mer. Klart att kvinnor fött barn i alla tider och att det till 95 procent kommer ut ett friskt välskapt barn...men bara för att alla kvinnor ialla tider gjort det så kan man ju ändå vara med och påverka smärtan tex.
Jag är mycket för det att varför måste man lida bara för man ska liksom. jag hade skrivit ett brev till BM och det läste de knappt. Så ta inte förgivet att dom läser det. Säg till att de ska. Där hade jag skrivit att jag ville ha en så naturlig förlossning som möjligt. Haha! Vet inte vad som hände men de tog mig på orden där. Jag fick INGEN smärtlindring till det var för sent liksom. Så gör inte det. Bestäm dig inte innan för att allt ska vara "naturligt"....Sen tycker jag inte att några hinnor ska tas UTAN att det läggs EDA.
Mabaja: smärtlindringen är nog det viktigaste och hur du vill bli bemött av sjukvårdspersonal och pojkvän. Frågs gärna om du kommer på någon specifik fråga om smärtlindring eller lavemang eller vad 17 som helst. Svara gärna. Sen vet jag att du fixar detta...Sen vet jag att man kan känna sig lite ensam när man inte har någon mamma eller där mamman brustit i sitt föräldrarskap av en eller annan anledning
Speciellt när man ska föda barn och tiden efter, men det är där din pojkvän får hoppa in
. Har du någon du kan prata med om förlossning? Du hade en storasyster som fått barn va?
