Odetta skrev 2010-09-22 20:05:36 följande:
Tack rara MCT och Längtan!
Ja, jag har hållt igång hela dagen....busat med lilleman, spammat tråden och jagat folk (mvc, vc, specmvc, studievägledare) på telefonen. sedan har jag gjort min läxa (intervjua barn) och städat...men nu är det färdigstädat, lilleman är lagd för natten och ja....nu sitter jag här med mina spöken. Finns ju trevligare sällskap om jag får säga så.
MCT, jag kämpar jätte mycket med det här som icke gravid också. I början var det helt hemskt och jag fick panik av bara tanken....men det har jag jobbat bort. Nu är jag i jämförelse nästan botad typ. SUCK för idioter som gör att man blir miljöstörd och har kvar skit även efter man blivit av med dem.
Längtan, ja, du har så rätt....han är en klippa! Och jag har kännt honom så himla länge innan vi blev vi två (7-8 år) så jag vet ju vad han är för person även ur ett annat perspektiv än partnerperspektivet. Han är verkligen en helgo kille som man kan lita på i 150% i alla lägen (även som berusad....vi har festat på bra förr i tiden som vänner)
Jag tror att det som spelar in är att i dem här lägen så sjunker mitt självförtroende till botten...eller kanske inte självförtroendet utan faktiskt mer självkänslan. Och när jag inte står stadigt med båda benen så känner jag mig så lite värd och tankar som "vad ser den här underbara människan i lilla mig, han kan ju få vem som hellst (och alla är i det läget då bättre än just jag)" och jag blir så otroligt rädd att förlora honom!
Annat är det när jag står stadigt...då vet jag att han vill inte vara med eller ha någon annan än mig för att han tycker att just jag är den absolut bästa för honom. Men ja....när jag blir som just nu så är jag bara livrädd att han ska inse att jag är så defekt som jag ibland känner mig.
Skickade faktiskt iväg ett kort sms tidigare när jag försökte ringa och fick ett kort svar tillbaks nu, skulle så gärna vilja prata med honom, men samtidigt vill jag inte heller att han ska veta hur jag kämpar just nu, jag vill ju att han ska ha trevligt med kollegorna och inte sitta och ha dåligt samvete för att jag är som jag är.
*kram på er*
Du är stark, mycket starkare än de flesta andra... Men självklart kan även du falla. och det är bara mänskligt.
Bra att du har haft och göra under dagen, fortsätt så.. du kanske ska lägga dig ner och läsa en bra bok och låta kvällen ta sin egna väg? låt dig få somna lite tidigare ikväll så att ny strak dag kommer...
När kommer han hem? är det på söndag?
Min karl åker imorgon och kommer hem på söndag... Jag är likadan, fast nu ska han iväg med hemvärnet och där vet jag ju att de inte dricker..
då är det rädslan att bli själv som kryper fram istället...
Men jag tror att man blir starkare i längden..
Skönt att han iaf hörde av sig:) det är ju jätte bra.
Kram
