Plus igen efter mf/ma
Stort grattis Sugarrush! Vilken söt liten parvel. Vi tyckte oss också ana saker "där nere" men det är ju supersvårt att säga. Tänkte ni ta reda på det på RUL?
Inlägg från: Pancakes
|
-
-
Sluta läsa!Muffe skrev 2011-03-16 10:31:16 följande:Jag får nästan panik av allt man läser för jag hinner inte med allt
Det löser sig och det kommer säkert inte bli som ni tänkt ändå. Du är nog mer förberedd än de flesta!
-
Resonerar likadant. Det ska bli spännande! Fast jag tror ju jag vet vad det är ändå. Men helt säker kan man ju inte vara.sugarrush skrev 2011-03-16 13:04:04 följande:Pancakes: nej vi ska inte fråga efter det. Men om vi får se något så gör det inget. Lite spännande att inte veta tycker vi, men ja, det spelar inte så stor roll om vi skulle få veta. Bara det blir en bebis!
-
Grattis till Charlie Småland!!
Jaa, gärna förlossningsberättelse! Hoppas den inte är en skräckhistoria bara för oss som snart har det framför oss
-
Ja, den är en underbar historia :) Har vänner med liknande berättelser och det är dessa jag väljer att lägga på minnet. Det är så jobbigt när "omtänksamma" kollegor och liknande kommer med sina skräckhistorier när man själv går och räknar ner tills det är dags.Mamma till W skrev 2011-03-16 16:10:10 följande:blir du rädd kan du läsa min underbara förlossning! Det finns såna också! ;)
-
Grattis Kjaam, vad underbart!
Sötfilur, dina värden verkar jättebra! Men fy, vilken dålig dag du hade...även om det var lite underhållande att läsa :) Jag har själv en sån dag idag och känner mig lite allmänt nere. Vägde mig imorse (igen, fastän jag lovat mig själv att inte väga mig så ofta) och det var +1,5 kilo sen i lördags. My god, hur kan det bli så?? Visserligen lite tröga tarmar men ändå. Antar att det är psykiskt men känner mig som en jättepadda idag :( -
Godmorgon! Ingen som vaknat än?
-
Tack, skönt att höra att man inte är ensam. Tycker inte heller det hänger ihop med maten utan helt plötsligt ökar man jättemycket för att sedan stå still ett par veckor. Nu har jag dock gått upp så mycket som jag hade tänkt att jag skulle gå upp TOTALT och det är två månader kvar... Men men, det är inte mycket man kan göra. Äter bra och tränar tre-fyra gånger i veckan och det tycker jag känns hurtigt för att vara i vecka 30 (försöker intala mig själv det i alla fall..)Muffe skrev 2011-03-17 20:57:26 följande:pancakes, jag väger mig också typ varje dag men ser att det diffar rtt mycket och rätt vad det är har jag gått ner lite igen, känns som mycket beror på vad jag äter och så.
Jag kommer nog fortsätta väga mig varje dag haha. Jag har skrivit ner ända från v 20 hur mycket jag gått upp inför varje "ny" vecka, då har man lite koll och kanske kan gissa på ett ungefär hur mycket man ökar totalt
-
Jag tror att det lugnare ner sig ju större den blir. Den sparkar väl som mest när den har mycket plats och kan göra kullerbyttor. Nu ligger ju din ihoptryckt och kan inte sprattla så mycket. Sen sover de ju mycket också. Jag tycker min rör sig annorlunda för varje vecka.Muffe skrev 2011-03-18 08:51:00 följande:Jag är lite orolig för skrutten i magen, det är så lugnt. förut kunde vi se sparkar och känna dem tydligt, men jag vet inte om det är så längre. Det buffrar till lite men det är mer som i början, alla verkar skriva att sina bebisar är som galna i magen och sparkar och har sig, men varför gör inte vår det? Är han handikappad eller skadad på ngt sätt, eller håller han på att dö? .....
Sen tror jag också att det blir så att man får intrycket av att alls bebisar är helt vilda för det är de som har vilda bebisar som pratar om det. De som har lugna kanske inte nämner det för att det inte är så kul att prata om. -
Grattis till din lilla parvel! Jättesöt :)Sir Bubbalots mamma skrev 2011-03-18 13:07:06 följande:jo MA är inget roligt. jag hade med ett förra året.. man går och oroar sig en massa å känner av allt.. de gör jag ff. jag oroa mig inatt för jag hade ont i magen.. trots jag såg pyret nån timme innan.. men fick säga till mig själv på skarpen att de bara va magknip å inte en massa annat.
Förstår precis hur du känner dig och det är oundvikligt att man tänker på det nästan. Min man höll på att bli galen på mig för i början var jag ena stunden orolig över att jag hade molvärk och trodde det var missfall och så minskade molvärken och då blev jag orolig för det och tänkte "växer den inte längre". Sen kom en ny sorts molvärk och då trodde jag det var missfall och när den förvann undrade jag varför det försvann helt plötsligt och vad är det för fel etc etc etc.
Ditt pyre mår jättebra, så är det bara :)