Vi som hade Bf januari/februari 2010

Hej!

Ja, här rullar tiden på. På tisdag ska vi på 1års kontroll, får se vad dom säger.
Mina killar är så himla mysiga just nu, leker och busar och är supergosiga. Ludvig är efter "storebror" som en svans ibland och kryper dit han är. Oliver kryper fram och "attackerar" oss om vi sitter på golvet, för då vill han busa, så ska man slänga honom i saccosäcken o sånt. Eller så kommer dom bara fram för att dom vill sitta i famnen och mysa.

Usch det går så fort tycker jag! De är ju bara små fortfarande, men går och leker och busar hela tiden, det var ju inte så länge sen de var små knyten som man visste var man hade dem, iaf rent fysiskt...

Allt ska utforskas här hemma, och de jagar och leker massor med varandra nu. Och tjuter av skratt. De har bott i eget rum i snart en vecka och det funkar jättebra. De äter fortfarande en gång på natten, men å andra sidan sover de lite längre på morgonen nu. Skönt för jag har ju så himla ont i fogarna att jag sover uselt på natten, varje minut extra på morgonen är guld värd.

Stackars Viktor ramlade och slog i munnen i helgen, det blödde massor och vi fick åka till tandläkaren för att kolla upp honom. Baddar med lösning och håller koll på tänderna. Och varje gång han ramlar nu så går det upp igen, han blöder nästan varje dag David har äntligen börjat gå, han är så stolt. Samtidigt fick jag en försmak av lite trots hos honom i morse. Han fick, som vanligt, inte leka med fjärrkontrollen till tvn, med följd att han la sig på golvet och stortjöt, och slingrade sig när jag försökte ta honom i famnen för att göra något annat... Kan bli en aning tålamodsprövande i framtiden känner jag. Men gulligt, det var ett verkligt utbrott

Annars känns det väl som att det inte är långt kvar innan syskonet kommer. V 33+ nånting nu, har haft både sammandragningar och riktiga förvärkar så jag håller tummarna att jag inte behöver gå över tiden. BM pratade om igångsättning pga fogarna och övriga besvär, men jag vill nog undvika det så länge som möjligt. Någon som har några bra namnförslag förresten? Jag lutar åt Siri eller Jakob just nu...

Hej,

Det var superlänge sedan jag skrev. Jag tror jag la in att mina enäggspojkar föddes 26/1 (visst kom dina töser någon dag tidigare på DS Mysan?)? Leon och Lucas heter de i alla fall och vi var länge osäkra men orkade inte med alla frågor så vi gjorde ett dna-test och de är definitivt enäggs. Nu när de rätat ut sig är de, förutom vikten, extremt lika på alla sätt så det är ganska givet. 

Jag läste alla era inlägg de första 9-10 månaderna men lyckades inte skriva något själv (tror jag, minnet kanske sviker) och det var helt ovärderligt att kunna höra hur ni alla har det och hur det går. Finna lite tröst och styrka i att de flesta verkar ha de lika och att det går framåt. Jag vet inte om ni kommer ihåg det men jag var ganska negativ och väldigt deprimerad under min graviditet. När sedan pojkarna kom och hade kolik de första tre månaderna så blev det för mycket. Efter det har det gått upp och ner. Vi lyckades hålla dem friska (trots två bröder i skola och dagis) från januari fram till augusti men sedan var de sjuka i ett sträck i 4 månader. Ja, ni vet ju hur det är. Dessutom har de gått igenom de värsta perioderna av separationsångest och utvecklingsfaser jag har varit med om. Så vi fick nog. Vi tog ut föräldraledighet båda två och åkte till Thailand i december där vi nu fortfarande är och planerar att stanna till början på maj. Livet är fortfarande komplicerat men nu är vi iallafall två hemma och vi slipper vinterkläder m.m. och försöker att njuta av vår sista föräldraledighet.

Leon och Lucas är hysteriskt aktiva (även om de inte går ännu) och vi har svårt att hinna med dem. De slår sig väldigt mycket båda två då de lyckas komma upp, under och genom allt de vill. De är snabba som tusan. De är dock väldigt glada och goa killar som dock har lite svårt med omställning nya rutiner. Jag gissar att det som är jobbigast för oss är hur vi ska lyckas finnas där för även deras storebröder då tvillingarna tar all vår tid och uppmärksamhet. De är trots allt bara 4 och 6 och behöver också sina föräldrar...Ni är ju många här som går igenom samma sak. 

Ja ja, nu har jag skrivit lite äntligen (har faktiskt inte varit inne alls sen 1 december - hoppas jag inte missat för mycket). Stort stort grattis Orsino, är det snart dax??

//Mialotta
 

Kul att höra din berättelse Mialotta! Och så skönt att vara i Thailand och slippa kyla och OVERALLER!!!!!
Orsino, du har det tufft nu, jag beundrar dig verkligen som fixar det! Kram!

Åh, vad skönt med lite värme! Jag övervägde att ta kaffe på altanen igår när det var så soligt, men insåg snabbt att det var rätt kallt ute också. Smart att passa på att ta föräldraledigt utomlands. Min sambo kommer att ta tre månader efter förlossningen så att vi är hemma samtidigt med alla tre. Sen är det semester så det blir nog fyra månader totalt.

Det är ärligt talat lite tufft just nu. Efter tvillingarna kände jag att herregud, det är ju bara ett barn, hur svårt kan det vara, bara att vänta 9 månader och sen pluppar den ut. Men sen insåg jag ju att det kan vara komplikationer och lite jobbigt att bara vänta en också... Det är mer fysiskt jobbigt denna gången med fogarna, klådan, halsbrännan och yrsel, sen att man får jaga omkring på killarna också. Förra gången fick jag ju ligga stilla för att det inte skulle komma igång för tidigt och det var nog mer mentalt påfrestande. Som tur är har vi enormt stöd av våra föräldrar. Mina bor iofs 2 timmar bort men de är här när de kan, sambons föräldrar bor bara 15 min bort, och lånade hem barnen i eftermiddags eftersom jag har svårt att gå idag. Det är suveränt. Killarna är så himla trygga med dem så det känns jättebra. Det är tufft nog utan barnen ibland. Men man saknar dem ju oerhört Det är beräknat till slutet av mars, men jag hoppas med alla celler i hela kroppen att jag ska slippa gå så långt. Hade tänkt mig 12 mars, men sen kom jag på att 8 mars är bra med, då kan man fira med en semla

Puh, jag är helt slut efter snart två veckor nästan själv med pojkarna. Sambon har varit i nya lägenheten och renoverat typ varje kväll. Ibland blir det för mycket. Blir arg på dem när de slåss, bits etc fast jag vet att de inte förstår. Kanske är en ettårstrots.

En liten fråga!

Hur gör ni med föräldraledigheten, tar ni på varsitt barn eller på samma barn?
Sitter och försöker få lite koll på det här med jämnställdhets bonus men fattar noll..
kan vara för att jag är trött ;)

Vi tar på varsinn kille, men nu kom jag på att vi kanske inte är berättigade till bonusen då... vet ni hur det funkar?

Hej alla var på 1 års kontrollen igår vilket var bra Liam var 80 cm och vägde 10 300 g an ha gått upp ett kilo vilket känns :) Saga var 76 cm och vägde 9800g 700 g upp så jag är nöjd för förra gången gick hon bara upp 30g. Annars är det full rulle här och de små är inne i en riktigt sur period och bara gnäller hela tiden så man tror man blir galen snart. Har börjat plugga nu och det är ganska kämpigt när man inte har nån dagis plats ännu men vi börjar inskolningen nu nästa vecka. Känns som man är så oerhört stressad hela tiden. Man vill hinna med så mycket för att få mindre att göra om ni förstår vad jag menar.. Ska börja jobba om 2 veckor och så har man skolan som man ska hinna klart med och så vill man ju ha tid för alla barnen och anabol förstås... Nej fy jag blir helt färdig då jag bara tänker på det tänk om man kunde göra som ni gjorde mialotta vad skönt det skulle vara :) vissligen ska jag vara hemma hela sommaren men det är ju så långt dit....
Hur känner ni andra har ni också ångest för allt som måste göras???

Förresten vet inte om ni kommer ihåg men jag har ju gjort kontroller för mitt hjärta då det blev dåligt under graviditeten och en bra stund efter när man var sjuk. Men nu iallafall så har man äntligen blivit frisk förklarad och jag slipper springa och göra EKG stup i kvarten :)

Sansad: Till oss sa FK att vi måste ta ut fp för varsitt barn annars blir det fel för dem.

Mialotta. Vilket minne du har!! Gud jag minns inte vilka som födde på DS samtidigt som mig Jodå tjejerna föddes där den 23/1 En förklaring kan vara att jag har 6 barn... Hihihi minnet är bra men kort då! *lol*

Orison: förstår precis vad du går igenom...som sakt mina andra barn är födda 98,99 16 mån emellan 06,07 12½ månader emellan o så tjejerna 10.10 Så i två omgångar har vi skaffat tett. Men kan säga att när bebis är väl född så har det varit ganska lätt faktiskt. Oftast har dom sovit första 3-4 mån sedan nöjt sig med att sitta i babysitter. Så man har på något sätt alltid haft mer tid för det äldre syskonet.

Verymutch: Jag hade samma känsla innan jag skulle återgå till arbetet. Med 6 barn hemma plus att gubben skulle stanna med tjejerna hela dagarna. Kan säga att allt har gått över min förväntan. Jag lämnar det äldre barnen på 4-5 år till dagis. Äldsta grabbarna går själva till skolan. Tjejerna har varit otroligt snälla mot pappa hahaha förutom nyligen då det blev sjuka alla fyra samtidigt! Då vart det lite kämpigt. Skönt att dina hjärt besvär är ok nu!