Rosen skrev 2010-08-14 00:25:06 följande:
bebis: skönt att ni är återförenade, hoppas att han slutar barnsla sig nu. fattar inte vad det e för fel på vissa killar alltså... att dom bara orkar hålla på som små barnungar.
sen tycker jag att många ggr fattar inte mannen att man e gravid heller... usch kan bara bli så trött på min egen man...
fast jag e nog lyckligt lottad för vi tjafsar o bråkar sällan o om vi blir irriterade på varandra så håller det i sig i max 10 min eller nåt. sen e vi nog mycket som bästa vänner, det kanske inte heller e så bra för passionen dör ju, men jag trivs med att ha det så här. det e lugnt o harmoniskt.
taniko... usch gumman, jag lider med dig o hoppas du hittar ett sätt att komma smärtfritt bort från honom. det verkar som ni har haft det dåligt ett bra tag?
förstår att allt känns hopplöst att försöka lösa med lån, boende, barn osv och att du inte vet var du ska börja riktigt. speciellt inte om han inte samarbetar eller vägrar separera.....
Han verkar ha stora problem med sig själv som han skulle behöva ta itu med innan han gör dig eller er son illa.
o allt känns säkert jättebökigt nu oxå eftersom du dessutom e höggravid. men gör som de andra säger att stå på dig o ge dig inte om att du vill separera. tillslut kan han ju inte hålla fast vid dig längre, han måste ju ge upp nångång.
Ja, det känns ju ganska så rörigt just nu. Vet ju att jag har ett enormt stöd hemifrån frånm föräldrar och bröder och det betyder otroligt mycket.
Vill ju ha allt ordnat innan jag flyttar, vill inte vara tvungen att betala massa saker som jag inte längre får nyttja samt ha klart om jag får bilen el inte. Han står på den (billigare försäkring) men han har inget körkort o inget intresse att ta heller..så man hoppas ju att han fattar att jag o barnen har lite större behov o ha den.
Det enda jag vill ha hemifrån är sonens saker, mina saker jag hade med mig från början o en tv...resten kan han behålla. Möbler kan man alltid fixa billigt till att börja med.
