MammaDeborah skrev 2010-11-02 14:01:55 följande:
Ja, man kan ju hoppas att man har fel, men instinkter brukar stämma... Oavsett så känner jag mig som en ny människa sen igår. Har massor av förvärkar och ryggen gör vrålont idag, men jag kan tänka på annat nu när jag vet. Jag kunde somna utan tabletter och det kändes så skönt att slippa vakna med superhuvudvärk. Lite nervositet inför förlossningen börjar jag känna men allra mest är jag lättad.
Någon frågade om igångsättningar alltid är jobbigare. Man bör ställa in sig på att det kan vara så, men långt ifrån alla är jobbiga. Jag känner flera som haft alldeles normala förlossningar trots igångsättningar. Min förra förlossning sattes ju också igång och den var skitjobbig. Men det berodde på att min son låg fel. Han låg i vidöppet läge, vilket innebär att han hade sin ryggrad mot min, istället för att ha ryggraden mot sidan, som är det vanligaste. På det viset bjöd han inte den smalaste delen ner mot bäckenet och kunde inte tränga ner ordentligt. Jag blev igångsatt med bardkateter, en tunn kateter som förs upp genom livmoderhalsen, med en liten ballong högst upp som fylls med vatten. Den stimulerar till värkar och när livmoderhalsen är öppen 3-4cm så trillar ballongen ut. Därefter tog man hål på hinnorna och sen var värkarna i full gång. Men i och med att han låg fel började jag kort därefter få krystvärkar fastän jag inte hade öppnat mig mer. Jag hade fruktansvärt ont. Vanligt är att man när bebis ligger så får extremt ont i ryggslutet och det stämde. Efter några timmar gick jag med på att kopplas till värkstimulerande dropp, men det var jättejobbigt. Fick så starka värkar att jag fick panik. Efter många om och men kom jag upp på knä i sängen och plötsligt kunde sonen rotera rätt och han bokstavligt talat flög ur mig. 18.55 var jag öppen 7 cm, 19.00 var han född.
Risken att detta händer igen är aningens större när inte förlossningen startar självmant. Hade inte sonen roterat rätt hade det förmodligen slutat med akutsnitt. Det ska vara tekniskt möjligt att föda ett barn i vidöppet läge, men tyvärr går det inte alltid ändå. Så jag vet mycket väl vad jag ger mig in på när jag kräver igångsättning. Jag vill mer än nåt annat att det startar självmant, men jag tror det inte. Den känslan är så stark att jag inte kan förklara den. Jag bara vet instinktivt att det nog inte blir så. Därför är det många känslor som snurrar i huvudet just nu. Jag hoppas ju även kunna ge min man en fin upplevelse eftersom han tidigare bara har varit med vid snitt. Men allt ordnar sig. One way or the other.
Min första dotter föddes med ansiktet tittandes mot taket, är det det som kallas för vidöppet läge?? jag tror mig minnas att jag läst det i min journal....
Den förlossningen gjorde jävulskt ont och tog låång tid! 10 h på fl och EDA. andra ggr så gick det superfort, med bara lustgas o 7 min på fl. hon föddes med ansiktet tittandes neråt.
