Gud vad gulliga ni är, jag behöver er så mycket.
Det var skitjobbigt igår. Jag har ju inte bott hemma sedan Alice föddes i oktober och allt här hemma påminner mig om Alice, det är här jag bott under hela tiden jag väntade henne, det är här jag gjort iordning för ett liv med henne och jag vill bara inte plocka undan hennes saker för det känns som jag förnekar henne då och jag har ingen lust att sälja hennes nyinköpta saker eller ställa det i källaren (finns ingen plats i källaren heller för det är fullproppat med annat).
Jag tog aldrig några tabletter igår även om tanken verkligen fanns. Poliserna kom som sagt och frågade hur det stod till. Jag blev helt skärrad och rädd. De hade tatt sig in med kofot om jag inte hade öppnat, jädra tur att jag var hemma annars hade dörren min varit uppbruten idag och det tar väl ett tag att få den lagad och få en ny dörr och antagligen dyrt.
Jag vet att jag aldrig kommer få hem Alice även om jag mår bra psykiskt och jag vet inte då vad jag ska leva för. Tvångsinläggning på sjukhus finns inte i min värld då får jag inte ens träffa henne och leka mamma 1 ynka timme i veckan. Jag har bett om att få komma till en placering med henne, men inte ens det får jag, jag har bett om att få vara mer med henne men det får jag inte heller. De säger att jag är en så bra mamma under umgänget men det är så kort tid, men ge mig mer tid med henne då så ska de minsann få se hur bra jag är som mamma.
Jag blir så ledsen att inte få en ärlig chans. Jag känner flera mammor som mår dåligt psykiskt som inte får sina barn tagna till jourhem varför får jag då det?
Vem var det här som ringde polisen igår och uppgav sig vara jag? Jag är inte arg på dig, jag vill bara veta vem du är så snälla ge dig till känna.
