Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Kram Sofy, det är jävligt tungt just nu, tur jag har samatl hos kuratorn alldeles snart.

Nästa vecka vet jag inte om jag kommer överleva, flyttar hem igen på tisdag, har sällkskap den natten jag är hemma, men sedan har jag umgänge med Alice nästa onsdag och så är jag själv och ska längta ihjäl mig efter henne och nästa onsdag. Hur fasen ska jag fixa torsdagen och hela helgen själv då?

Kan inte ens förstå smärtan du känner, Telge. Att ens eget barn tas ifrån en. Fy! Det önskar jag ingen! :( Kan du inte börja träna ngt, gå med i någon aktivitet, pyssla? Bryta mönstret lite o försöka få fokus på annat om än för en liten stund? Börja arbetsträna? Gå på boxning? Kram igen!

sofy: Kan inte citera. Jo visst kan jag det fast mår skit och det mesta känns värdelöst. Jag vet dock att jag har svårt för att ta mig för något när jag mår skit. Tycker soc ställer orimliga krav när de säger att jag måste må bättre psykiskt, hur lätt är det när ens barn inte finns i min närhet. Förut lät de på soc som att deras mål var att jag skulle få tillbaks min dotter och nu så strävar de åt helt andra mål att placera henne i ett familjehem. En annan sak: Jag känner att det känns fel av mig att skriva i denna tråden för den handlar ju om något helt annat så vill nån prata med mig, nån enda så säg till så kan jag lägga till den hos mig så kan vi prata via inboxen istället för att jag ska ta upp plats i denna fina tråd.

Jag skriver en hel del här om det som jag genomgår och min kamp att få hem min dotter

www.familjeliv.se/Forum-11-308/m53348286.html

Telge: Usch så jobbigt för dig men jag tror som Sofy att det nog kan vara bra att du tar dig för något även om det inte är lätt. Det kan vara skönt att få något annat att fokusera på en stund för annars är det nog lätt att hamna i en situation där tankarna bara maler och man ältar hela tiden. Är du intrsserad av något eller så får du leta och hitta dig en hobby!

Prommis: Finns inget som intresserar mig just nu än att få tillbaks min dotter eller få komma till ett utredningshem med henne. Jag orkar inte företa mig något. Jag hänger mest framför datornm skriver dagbok om alla mina tankar och tänker på Alice hela tiden. Läser en del, men mer än så gör jag inte för allt känns så trist utan min dotter.

Jag lider verkligen med dig Telge. Känns som moment22, de vill att du ska må bra för att du ska få vara med barnen, och du mår förstås inte bra för att du inte har barnen i närheten. Vilken mamma skulle göra det, liksom...? Jävligt tuff sits.
Men vi är många här som tänker på dig, även om det inte hjälper dig ur situationen så kanske det kan kännas skönt att veta.
Kram!

Sugarrush: Du har rätt, det är för jävligt att soc kräver det och nu har de tom sagt att oavsett mitt mående så ska hon ändå placeras hos en familj, de håller på och letar efter en och besökt 2 som jag vet, en av dom ligger i Norrköping och hur blir det då med umgänget om hon bor där. Jo då tycker soc att vi ska ha umgänge i Nyköping, verkar ju fan inte klokt lika dumt som att min lilla bebis ska vara tvungen att åka 32 mil t/r för umgänge med sin mamma varje vecka. Den andra familjen är min syrras och hon bor i af Stockholm. Jag fattar inte varför jag inte kan få en plats på ett utredningshem tillsammans med henne, det handlar inte om pengarna har de sagt. Men hur fan kan de tro att man kan må super om man blir fråntagen sitt barn och inte vet om umgänget kommer bli av ens igång, allt är bara luddigt från deras sida. Jag blir knäpp på det här för jag får höra att jag är så fin mamma på alla umgängen, de säger dom men så säger de att det är ju så kort tid, men vad fan ändra tiden då så jag får vara med henne mer för jag är inte bra mamma mellan kl 13.30 på onsdagar i 1 timme, kan jag inte få bevisa det? Varför bygga hela utredningen på lögner? Tänk om hela denna tråd skulle ringa till kommunens BOU och säga att jag och min dotter ska få komma till ett hem och det då ändras till att bli så. Kanske är enda chansen att fler säger till för mig lyssnar de inte på utan bara på en annan person som har en 6 veckors utbildning till familjeutredare som säger en massa skit som jag inte ens gjort, jag har tex inte lagt min dotter i liggdelen och svängt med den som en handväska, misskött hennes mattider osv.

Telge,

Jag förstår verkligen att din situation är jättejobbigt. Du har ju i omgångar berättat lite av vad du varit med om. Jag håller med MCT, om utredningarna o besluten är så fel, vänd dig till uppdrag granskning, om du inte fortfarande kan överklaga besluten.

Men jag tänker också vara ärlig mot dig. Jag litar ofta på att tjänstemännen är kompetenta för sitt jobb, och så länge du inte har bevisat för mig att det som har skett är helt fel, kommer jag inte att ringa till dina handläggare.

Önskar dig all lycka till!