Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Jag är ett septemberbarn....å jag e skitjobbig  Heheh  Nääää, ja e jäääättesnäll    Om man kliar mig på ryggen

im back! nu kan man iaf satsa igen!

Kram på er alla o god fortsättning!

Mimmi, mm jag förstår dig! Man känner sig precis som du säger verkligen UTANFÖR och MISSLYCKAD. När det var tänkt att en själv skulle ha varit med.. Jag hade ju också en kompis som fick mig att känna mig jätteutanför när hon fått sin bebis och jag bara fått missfall, kan väl säga att vi knappt är kompisar längre, snarare bekanta.
Men när bebisen väl kommer kan det absolut kännas bättre på många sätt. Jag upplever att jag i det läget känner att jag inte längre identifierar mig med deras situation. Men såklart kan man ändå fortfarande känna sig utanför.... hoppas det känns bättre för dig när deras barn kommer till världen!

Min kompis som visade sig vara gravid är en av de få som vet om alla  missfallen, och det är skönt, för jag tror att hon fattar att det är lite jobbigt. Hon är dessutom inte så bebis-fixerad som många andra, så hon tar det lugnt och vi snackade mest om annat. Men kanske kommer det kännas skitjobbigt när hennes mage börjar synas... vi får se!

För det ÄR jättejobbigt att umgås med gravida just nu tycker jag. Jag orkar liksom inte höra om folks lyckliga graviditeter, för det får mig att känna mig både utanför och väldigt, väldigt MISSLYCKAD. Jag orkar inte gå in i gravidtrådar och läsa nuförtiden.
Än mindre vill jag höra gravida klaga på sina gravidkrämpor, för när man (som vi) haft missfall blir jag väldigt provocerad när man inte kan uppskatta den gåvan man fått. Jag har full förståelse om man är orolig, men just nu har jag väldigt svårt för dem som klagar och inte verkar vara tacksam alls.
Usch, vad jag låter egoistisk och deppig. Men just nu känns det lite jobbigt bara... alla är ju gravida i min omgivning och jag känner mig så DEFEKT!

Slutligen vill jag bara säga att jag verkligen uppskattar er tjejer, ni ger mig så ofta pepp, igenkännande leenden, stöttning och råd. Vet inte hur jag skulle klarat av den här tiden utan er.
Önskar jag kunde skicka en blomma hem till var och en av er!
Kram!

Välkommen in i matchen igen, Natur! Hoppas Jul och Nyårshelgen gett lite ny energi!

Sugar, Du beskriver nog hur vi alla känner! Höll på att sprängas igår när de nyblivna föräldrarna satt och ojade sig över att de inte fick sin nattsömn (lillen somnade vid 1 och vaknade en gång under natten för att sedan sova till 9 på morgonen...STACKARS dom!!).Det var också en massa ojande om att de inte hade tid för varandra längre och att de aldrig hinner ses för att det alltid är någon i vägen(lillen är 3v gamal och dom båda är hemma med honom...) Tillslut var jag tvungen att slänga ut kommentaren; " Ja- det är synd om er som har barn". Dom vet ju vår sits så det blev en GANSKA spänd stämning ett par minuter...men jag orkade inte höra mer.

Men Sugar, du ska inte känna dig DEFEKT! Det kommer gå så småningom! Du är FINASTE TJEJEN, glöm inte det! När det är rätt kommer din tur och det är inte så långt till mitten av januari Då fasen börjar den riktiga resan mot bäbbä...

Hur går det med nya årets träning nu då?

tackar tackar, det känns ganska skönt med ett nytt år på något vis, nu ser vi framåt inte bakåt!

mensen kom 6 dagar sent, det lustiga var att 14 dagar innan det hade jag jätte ont på vänster sida.... så kankse äl? men hade ju inga stickor kvar så kunde inte testa... =/

hade ju en cykel på 57 dagar i somras.... inte kul!

finns det inget läkemedel att ta som kan speeda upp det hela lite?

Tack skruttis, vad snäll du är!
Usch för din granne, jag förstår att det var skitjobbigt. Jag tycker du gjorde HELT rätt som sade ifrån. Jag tror att många nyblivna föräldrar och gravida är så inne i sin lilla bubbla att de inte kan tänka längre än näsan räcker. Klaga över sin nattsömn kan de väl göra inför andra än oss som har svårt att få barn??? Jag önskar själv att jag kunde säga ifrån lite oftare, för det ÄR jobbigt att höra på gravida och nyblivna föräldrar. Och då speciellt om de klagar.

Jo, vi invigde skidorna igår, jag, sambon och tre kompisar.
Jag var den enda som åkt skidor innan, för typ 15 år sedan, de andra hade aldrig stått på ett par längdåkningsskidor... (Jag var den enda som var från Sverige).

Innan vi ens kommit ut i spåret hade allihop ramlat minst fem gånger var, varav en slagit huvudet i sina skidor...! I varje sluttning, även om den bara var 20 cm hög, så ramlade de, en efter en. I varje liten uppförsbacke (även de med lutning på 50 cm) började de glida bakåt, in i varandra, och ramlade i en stor hög.  Som tur är var vi ute tidigt i spåret, när det knappt fanns några andra där, för vårt gäng låg utspridda i drivorna överallt. Ja, de första två kilometerna såg de så olyckliga ut allihop att jag riktigt skämdes att jag fått med dem på detta!
 
Men sedan, efter två kilometers klagande och olyckliga miner, så släppte det. Plötsligt började de fixa nedförsbackarna utan vurpor. De började glida på raksträckorna, visserligen lite blygsamt men ändå! Och då blev det helt fantastiskt! Solen sken och jag njöt i fulla drag. Och när vi klarat av 4-kilometern (som tog 1,5 timme, ja ni fattar nivån..) så var alla supertaggade att åka tillbaks redan på torsdag igen!
Jag längtar redan!!

 
 

härligt det lät med skidor! jag åker också det är verkligen underbart, och äntligen är det ju mycket snö i hela landet så nu kan man ju åka också!

God morgon... back in business efter 12 dagar hos mamma och pappa... De är skilda så lite omväxlign har det varit iallafall. Dottern sa imorse " skönt att vara hemma, bättre än semester" och jag håller med till viss del! Hur har ni det här då? Septemberbebbe låter som ett bra mål- jag är PÅ!!!

Har kämpat med att tima in äl, och jag tror vi lyckats trots 3 nätter på skilda håll.. .Men ni känner väl alla till hur det är att få till något i ett lyhört "flickrum"... Fick ställa klockan mitt i natten... Men det har ju sin charm det med... Hade superstarkt test, då mannen kom efter att varit hem och jobbat, så det borde vara pigga spermier som legat till sig lite... Håll tummarna för mig! Nästa cykel blir det annars pergo och inseminering....

I övrigt kunde jag ha legat på förlossningen nu... blä, blä, blä... får försöka inte tänka på det! Ni vet ju hur det känns... Hade verkligen hoppats på en ny graviditet vid det här laget... och orkar inte heller träffa alla lyckligt nygravida! Eller drar mig för att träffa dem som kan tänkas vara gravida med... Ska träffa en i em, bara klistra på leendet och gilla läget om det nu skulle vara så... Men precis som  ni skriver blir det oftast lättare då bebben kommit ut...

Och kräks över alla "stackars" gravida som inte fick dricka skumpa i nyår!! ÅH, HADE GÄRNA BYT!!!