• Bev

    Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

    Hej alla kära!

    Här fortsätter vi att kämpa som fått ett eller flera missfall och som inget annat önskar än att ett mirakel ska ske och gravidmagen puta

    Välkomna både nya och gamla gruppdeltagare.

    I denna tråd gäller det tjejer, detta är vårat år!

    BIM -listan
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m51127384.html

    Här är tråden där vi håller till som åter igen plussat
    www.familjeliv.se/Forum-2-113/m52198836.html

    Jättegamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-1-35/m49022466.html

    Inte så gamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-238/m50912504.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-06 17:01
    Här kommer den efterfrågade länken till magbildstråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

  • Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
  • MCT79
    pixerpie skrev 2011-02-13 18:44:18 följande:
    Ja, det är väl så jag känner också... men sen som Sugar skriver... tänk om- då skulle jag ju förebrå mig själv. I ditt läge... Jag vet inte, ta en häst på foder skulle kännas för stort för mig, kan hon inte ha kvar honom och du är medryttare?? Medryttare så har man ju inte hela ansvaret... Utan kanske bara halva veckan?? Finns någon annan lösning för dig?! Nä, inte sätta livet på stand-by- det är rätt tänkt!!´

    Kom på om progesteron, är det inte det som gör att man mår illa " man blir progesteronförgiftad", så om jag mår illa borde jag ha tillräckligt med progesteron?? Jag ska kolla med läkaren...
    sugarrush skrev 2011-02-13 18:08:23 följande:
    Jag går in i vecka nio (8+0) idag! Känns skönt att ha äntligen ha passerat mf-dagarna, så nu är ju varje dag ett nytt rekord.

    Jag har gjort såhär: i tolv veckor skippar jag sex, allt kaffe och ansträngande motion där jag får upp pulsen mycket. (Vet förstås inte om det gör ngn skillnad, men det är iaf lite lugnanade för en själv om man har anlag för att noja och klandra sig själv om det nu skulle gå fel igen.)

    Progesteron kör jag på, och jag tycker inte det är så värst jobbigt faktiskt. Försök att få det om du vill, det skadar ju inte bebisen iallafall. Jag har även kört med 1/3 albyl minor sedan ÄL, för att öka blodgenomströmningen i livmodern och minska risken för mikroproppar (sådana kan orsaka mf). Jag fick det rekommenderat av två oberoende läkare så det känns som en "safe" medicin att ta.

    Hoppas nu att det blir ett starkare plus snart, det hade ju varit superkul! Kram!
    Tack för att du delar med dig... Det var precis den typ av råd jag ville ha... Ska känna efter imorgon, då plusset ska ha blivit lite starkare...
    Härligt om du är så långt nu, då har du ju gjort 1/5!!! Heja, heja!!!

    KRAMAR TILL ER BÅDA OCH ALLA ANDRA!!!
    ja jag har funderat massor.. pendlar mellan absolut vilja göra det och att känna att det blir för mkt.
    Stallet där jag har blivit erbjuden plats jobbar så att de hjälps åt. Det är 4 hästar som står där nu, då har man 3 fodringar i veckan och då mockar man även år de andras hästar. Vilket betyder att någon annan tar hand om min häst 4 dagar i veckan.
    Medryttare hade varit perfekt men häster står på Värmdö och jag bor i norrort.
    Jag har en kompis som vill rida nån dag i veckan. Hästen i sig är 21 år, en bruksnordis som är lugnet själv... som inte har nått "behov" av att ridas 5 dar i veckan eller så.... Men självklart tvekar jag med,
    Har velat så himla mycket så jag känner att jag åker och provrider och går på magkänslan. Jag har dessutom gjort VUL innan då och kanske är det kört redan där? Då får jag nått annat att grotta ner mig i...

    Pga mitt jobb har jag varit sjukskriven på deltid sen i mitten av augusti... mått psykiskt skit. och jag känner att jag behöver nått att göra som jag vet får mig må bra! Fine om det bara blir borsta,klappa, pyssla mot slutet (sambon har lovat hjälpa med mockning och tungt foder när det behövs). Hon är pensionär och ska ändå bara lulla i skog och mark.

    Vi får se...
  • skruttnorpan

    Sugar- välkommenini v 9 Skrattande
    MCT-det låter jättemysigt med att gosa i stallet...är det sambon eller hästen som är pensionär och ska lulla i skog och mark?Tungan ute Nä, skämt å sido...tycker du gör rätt att ha en syssla som tar tanken från oron ett tag, speciellt som du har mått dåligt. Men om jag vore du skulle jag nog försöka ordna med att inte behöva ta fulla ansvaret för långt in i grav. Kan ju som sagt bli lite tungt senare.

    Pix-har du testat något mer? Blir det starkare??

  • Pancakes
    sugarrush skrev 2011-02-13 18:56:20 följande:

    Man får göra det som känns bra för en själv helt enkelt. Många säger ju att "en normal graviditet klarar träning och sex och kaffe" men jag vet att jag själv skulle förebrå mig enormt om något skulle hända igen. Den oron som jag skulle få om jag ex. hade sex nu den ORON tror jag kan vara ohälsosam för graviditen, även om själva sexet kanske inte skulle skada.


    Precis, även om jag tror att det inte är nån fara så är säkert oron jobbigare för dig. Ta det lite lugnt nu för din egen sinnesros skull och sen när du varit på ultraljud och börjar känna dig lite mer trygg och säker på att den lille stannar kvar kan du ju ta upp alla de där grejerna igen. Jag var rätt skraj för det där med träningen i början och tog det lugnt och nojade mig en massa. Sen framåt vecka 18 så försvann nojorna när man känner sig mer trygg och säker på sin kropp på nåt sätt. Nu i vecka 26 tränar jag massor (men inte på samma sätt, undviker hopp och sånt) och det känns jättebra och man känner liksom vad kroppen klarar av och inte klarar av. Men i början vet man varken ut eller in och man har liksom ingen "kontakt" med bebisen och därför är det svårt att känna hur ens tränande påverkar den.
  • sugarrush
    Pancakes skrev 2011-02-14 11:10:08 följande:
    Precis, även om jag tror att det inte är nån fara så är säkert oron jobbigare för dig. Ta det lite lugnt nu för din egen sinnesros skull och sen när du varit på ultraljud och börjar känna dig lite mer trygg och säker på att den lille stannar kvar kan du ju ta upp alla de där grejerna igen. Jag var rätt skraj för det där med träningen i början och tog det lugnt och nojade mig en massa. Sen framåt vecka 18 så försvann nojorna när man känner sig mer trygg och säker på sin kropp på nåt sätt. Nu i vecka 26 tränar jag massor (men inte på samma sätt, undviker hopp och sånt) och det känns jättebra och man känner liksom vad kroppen klarar av och inte klarar av. Men i början vet man varken ut eller in och man har liksom ingen "kontakt" med bebisen och därför är det svårt att känna hur ens tränande påverkar den.
    Vad klok du är!
    Fjärde gången gillt?
  • Pancakes
    sugarrush skrev 2011-02-14 11:19:59 följande:
    Vad klok du är!
    Tack :) Detsamma!
    Det spelar liksom ingen roll hur många som säger att "det är ingen fara", tycker du att det känns jobbigt så är det så helt enkelt.
  • sugarrush
    Pancakes skrev 2011-02-14 11:28:08 följande:
    Tack :) Detsamma!
    Det spelar liksom ingen roll hur många som säger att "det är ingen fara", tycker du att det känns jobbigt så är det så helt enkelt.

    Ja så är det verkligen.
    Alla menar ju väl, men jag tycker det är skillnad på om man tidigare fött barn och haft en frisk graviditet. De VET ju av egen erfarenhet att för just dem gick det kanon att motionera och sexa och sånt. Men för oss som aldrig har nått längre än till våra missfall, vi kan ju inte veta säkert att vi skulle klara en "normal" graviditet", även om sannolikheten talar för att vi skulle göra det.

    Jag fick mf efter hård träning och sex i första graviditeten, och även om alla säger att det inte var det som gav missfallet, så kan inte mitt hjärta riktigt fatta det, för det var ju då blodet kom. Jag klandrade mig själv massor efteråt. Jag skulle aldrig få för mig att utmana mig själv nu och mina nojor i första trimestern, och därmed få dras med en högst ohälsosam oro fram till nästa VUL.


    Fjärde gången gillt?
  • Pancakes
    sugarrush skrev 2011-02-14 11:38:04 följande:

    Ja så är det verkligen.
    Alla menar ju väl, men jag tycker det är skillnad på om man tidigare fött barn och haft en frisk graviditet. De VET ju av egen erfarenhet att för just dem gick det kanon att motionera och sexa och sånt. Men för oss som aldrig har nått längre än till våra missfall, vi kan ju inte veta säkert att vi skulle klara en "normal" graviditet", även om sannolikheten talar för att vi skulle göra det.

    Jag fick mf efter hård träning och sex i första graviditeten, och även om alla säger att det inte var det som gav missfallet, så kan inte mitt hjärta riktigt fatta det, för det var ju då blodet kom. Jag klandrade mig själv massor efteråt. Jag skulle aldrig få för mig att utmana mig själv nu och mina nojor i första trimestern, och därmed få dras med en högst ohälsosam oro fram till nästa VUL.


    Jag förstår precis. Jag har också klandrat mig själv för missfallet och att det måste vara det ena eller det andra jag gjorde för att ulösa det. Det är först nu när det gått så långt som jag börjar inse att det troligtvis berodde på nåt som var utanför min kontroll, men det går liksom inte in i början. Man kan kan inte styra de tankarna. Så unna dig att vila och ta hand om dig själv nu!
  • pixerpie
    sugarrush skrev 2011-02-13 18:08:23 följande:
    Hoppas nu att det blir ett starkare plus snart, det hade ju varit superkul! Kram!
    Nä, inget utslag imorse! Blä för oviss!!! het
  • skruttnorpan
    pixerpie skrev 2011-02-14 18:02:25 följande:
    Nä, inget utslag imorse! Blä för oviss!!! het
    Nej, vad tråkigt! Stor kram! Håller ändå hoppet uppe ett par dagar till!
  • sugarrush
    pixerpie skrev 2011-02-14 18:02:25 följande:
    Nä, inget utslag imorse! Blä för oviss!!! het
    Hoppas det blir ett bättre streck snart! Hoppas hoppas!
    Fjärde gången gillt?
Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3