Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Tack men i bland känner man att det fan kan kvitta men hey va så går det inte. Inte ska man ge upp, bara på det igen och hoppas att solen skiner igen hehe, annars tröstar jag mig med ett glas vin till helgen. Det som varit drygt denna gång är nog att jag verkligen har förlorat massor av blod och varit yr nästan hela helgen. Men skam den som ger sig, jag har börjat en ny hormonbehandling och tar sprutor varje kväll nu för att få fram ett eller två ägg. Som jag förhoppningsvis ska få behålla, så som jag ser det någon gång måste det ta sig haha

men det e faktist skönt att veta att vi e flera som är i samma sits  

härligt gäng  

kommer in igen och ger er massor med stöttande kramar och peppningar

Tack så mycket längtan!! Det behövs, iaf känner jag det som om en egen bebis är låååångt borta!! Men just nu, för vår del, är det ok om det väntar ytterligare några månader (trodde jag aldrig jag skulle säga!!) så vi kan ha bröllopet som planerat o kanske hinna med en bröllopsresa också! Men sen får sen gärna komma ;)

Träffade en liten bebis i helgen, alldeles ny, bara 5 dagar gammal!! Helt underbar!!

Kram till er alla, jäklar va vi är envisa som bara fortsätter att kämpa vidare, månad efter månad. Snart måste ju belöningen komma, eller hur!!

Åh ska du gifta dig? vad underbart.
Det skulle jag också vilja göra, fast jag är inte redo för det än känner jag.
Din bebis kommer att komma och det skulle inte förvåna mig om du blir gravid nu när du inte vill det :D

Har inte kikat in här på ett par dar! *blåser grav-baciller på er alla!!*

jahopp då tror jag äl var över för denna gång, känns som om det inte tog sig, här är man inte pesemistisk näää dåå....

förresten grattis till det fina VUL:et igår MCT!

Smitta mig!

Tack MCT o Längtan för peppningen, det behövs ska ni veta!! En bebis känns otroligt långt borta, ett plus knappt närmare..

Men är glad över att vi har bröllopet att planera. Dels för att det tar tid från att fundera över bebisverkstaden o att det känns som om livet går framåt iaf. Senaste dagarna har varit lite jobbiga, tror det beror på att en av mina bästa vänner fick sin lille i förra veckan, o en annan har precis åkt till förlossningen, en tredjes mage börjar puta rejält o kollegor som är föräldralediga hälsar på på jobbet.. Allt det här är jättekul såklart, är väldigt glad för mina vänner!! Men känner mig nästan lite bortglömd o utanför, vi har försökt bli med barn långt längre än flera av dessa, o är fortfarande på ruta noll... Känns tungt :(

Så, bra med bröllop :)

Natur, varför känner du så? Statistiskt sett borde det här va en lika bra gång att bli gravid på som ngn annan, eller hur? Håller tummarna för dig, när har du BIM?

MCT, vet inte om du sett det, skrev i plustråden, men där är ju sån aktivitet :) men jättestort GRATTIS till lyckat VUL, så glad för er skull!!

Kram från mig

MCT, då grattar även jag till lyckat VUL , får väl kolla i plustråden jag med.

EGO: Igår tog jag ett äl-test på dag 14, syntes det minsta lilla? ICKE!!  Får hoppas att jag kanske hade äl på Gran Canaria eller att den dyker upp snart, vi myser vidare. Fast det känns tröstlöst, min kropp verkar ha fått tuppjuck sen senaste mf:et...

Kram på er!