30+ som väntar första barnet i början av 2011

Tänkte bara kika in en supersnabbis (är hem och rastar hunden, har släktträff) och informera att UL idag gick suuuuperbra! Ärtan var precis så stor som den skulle vara och låg där och sprattlade och sträckte på sig massor! Det var knappt så läkaren fick någon bra bild... ;)

Nu känns det iaf lite lättare då dettta är rekord för oss - har aldrig gått så här långt tidigare!

Nu: iväg till släkten igen!

Jag var på UL i morse och är så glad. Pyret sitter där det ska och hjärtat pulserar.
Jag blev förvånad att det gick göra UL på magen så tidigt och var beredd på VUL innan jag gick dit.
Hon flyttade bak mig 4 dagar, men jag förstår inte hur man kan mäta så på exakt på mm. Jag vidhåller därför att jag fortfarande är v6+6 så att jag kan gå in i v7 imorgon, hehe!
Lilla pyret är bara 5 mm, så liten, liten!
Det kändes så verkligt att göra UL på magen, VUL har man ju gjort några gånger tidigare på vanliga gyn.

Jaha då ska den andra trimestern var påbörjad är i vecka 12+0 idag så då är det väl så om jag inte fattat fel! Jättehäftigt! Har lyssnat på hjärtljuden hemma en gång och skickade till mina föräldrar via mobilen. Dom lyssnar på dom hela tiden och blir så rörda! Söta dom!

På måndag blir det nog en liten tripp till Ullared, tror nog inte att jag kommer kunna hålla mig från att handla lite!

Grattis, vill också vara i v 12!

Jag är ny på det här så måste fråga: hur lyssnar du/ni på hjärtljuden? Inspelning från UL?

Det finns en manick man kan köpa som heter angelsound. Det är den lite doppler som man själv kan använda hemma och lyssna med! Det har dock diskuterats huruvida det är bra eller ej att lyssna för ofta men om man lyssnar någon gång varannan vecka så går det nog bra! Jag lyckades låna av en kompis. Spelade sen in ljuden med mobilen! :)

Hejsan,

Jag måste bara fråga, är det nån fler än jag som har börjat oroa sig mer efter att ni blev gravida?

En av mina fritidssysselsättningar är  klättring, och jag kan vara lite rätt ibland. Men jag och min sambo har kommit överens om att jag inte ska ta några risker med klättringen när jag är gravid, så jag ledklättrar inte, utan klättrar toprep, det säger säkert inte er så mycket men riskerna då är mycket små.

Vi klättrade ute i förra veckan och då var jag oresonligt rädd, samma sak idag. Jag vet att det i princip inte är någon risk men känner mig rädd för att klättra ändå,

Rent logiskt så vet jag att risken med klättringen för min graviditet är mycket låg, lägre än att köra bil, Min rädsla är inte resonlig. Det jag är rädd för är om barnet kan påverkas negativt av min rädsla.  Om jag inte varit gravid och var rädd så skulle jag ha övat på att falla eller på det som gjorde mig rädd för att rädslan skulle gå över. Vågar jag göra detta nu? 

Har ni andra också blivit mer oroliga?

Millan 

Jag undrar om det inte är något naturligt att man blir mer orolig,  just för att man ska skydda fostret..? Jag rider och tävlar i hoppning och jag tänkte fortsätta med det så länge som det känns bra. Dock har jag också börjat oroa mig. Men jag är inte orolig eller rädd när jag rider, mer att jag går och oroar mig lite då och då. Jag är i slutet av v 8, och fostret ligger ju så väl skyddat mitt inne i magen, så även om jag skulle ramla av så tror jag inte att det skulle ta någon skada. Trots att jag rationellt vet detta, så oroar jag mig ändå.
Men jag kommer att berätta för min tränare om min graviditet ganska snart. Anledningen är att min ena häst är ganska ung och blir lätt stökig när han tränar tillsammans med andra hästar, så då vill jag gärna kunna träna honom utan att några andra är med.

Hej Millan,
Vad trevligt att möte en till klättrare här! Jag faktiskt började blir mer rädd än normal när vi började försöka bli gravida. Jag tänkte det kanske blev för att jag omedvetet visste att jag inte komma att kunna klättra så mycket i åtminstone ett år, så det var ingen mening att 'anstränga' mig för att komma över rädslan -dvs allt rädslan som finns djupt ner släpptes los!

Har sedan dess klättrat en gång på topprep och fick kämpa för att motivera mig till att klättra, men då var jag mindre rädd, fast jag ville alltid har ett tät säkring. Men min klätterambitioner och motivation har dalat det senaste året, så jag är kanske ingen bra exempel. På mountain bike är jag inte mer rädd, men kanske mer risk medveten - där finns det en stor risk för att slå mig och barnet i magen om jag kraschar.

Hoppas du lyckas njuter av lite mer klättring innan magen blir för stor. Jag kollade nyss genom några Tunaberg bilder och blev sugen att ta mig ut igen snart. Har hört att man ska klättra med bröst-sele när magen börjar synas - det kanske snart blir dags.

Förresten - på Tunaberget finns det en 'graviditetsleden' -kanske högst lämplig just nu!