Vill inte lägga mina pengar på kläder till hans barn...

Nej, ingen MÅSTE, men i en familj hjälper man varandra och   DELAR både det roliga men även det tråkiga.....

Ts  skrev ju att hon sagt att han skulle ge pengarna till mammma eller exet ISTÄLLET!!!!

Han vill ju det men ts  vägrar. Hon vill inte  att hans barn ska ha likddddana kläder som hennes primadonna...

hahaha men du, fixa ett rum åt dom i källaren åxå, om du inte redan ordnat det ;)

de har delat på det. både ts och hennes sambo köper kläder till det gemensamma barnet, han köper kläder till sina barn med en annan kvinna, som jag antar också bidrar till sina barns klädförsörjning.

. Jag har 4 barn sedan ett tidigare förhållande. Hade min nuvarande man inte respekterat eller behandlat mina tidigare barn lika som med våra gemensamma så hade han åkt ut. Jag hade inte skaffat fler barn om jag själv skulle bära ansvaret för MINA tidigare barn samt dela på ansvaret för våra gemensamma. Han skulle ALDRIG NÅGONSIN göra så mot mina barn. Det är omänskligt. Hur skulle barnen känt det då? Bli särbehandlade!? Min man hade nog inte varit så omtyckt..........
Hade DU velat att din dotter blivit behandlad så? Du visste väl ändå att han hade barn sedan tidigare?

Blir så arg när jag hör sådant här.Fast mest ledsen...för barnens skull. För även om det BARA är kläder för dig så är det känslan av särbehandling som barnen känner.

TS: Du visste ju att han hade barn när du gav dig in i relationen med din man. De är så att säga "en del av paketet". Med fördelar och nackdelar. Jag tycker uppriktigt sagt väldigt illa om människor som dig. Jag förstår att det är svårt att knyta an eller älska de andra barnen på samma sätt som dina egna. Men det finns något som heter vanligt hyfs och som innebär att man helt enkelt behandlar "barn under samma tak" lika. Och iom att du bor ihop med mannen ifråga så delar du hans liv, även livet med hans barn.

Min egen far hade tyvärr otur att råka i klorna på någon som dig men som tur är öppnades hans ögon innan det var alldeles för sent, vår kontakt höll på att brytas totalt, jag trodde min pappa inte älskade mig lika mycket som sin nya familj. Sedan en jul så extraknäckte han som tomte, han kom då till ett hus där det var en stor familj. När han delade ut julklapparna till barnen lade han märke till att det var ett av barnen som inte fick EN ENDA julklapp medan de andra barnens högar bara växte. Han märkte att det lilla tjejen blev ledsnare och ledsnare. Han tog mamman åt sidan och frågade varför den lilla tjejen inte fick några julklappar och då sa hon att "nej men hon behöver inga julklappar, hon är bara här och hälsar på sin pappa, hon får sina hos sin egen mamma". Min pappa vart först fly förbannad, sedan blev han jätteledsen för han insåg att det var ungefär så jag blev behandlad... Han gav för övrigt pengarna han tjänade på "tomtandet" till den lilla flickan i smyg. Sedan lämnade han min styvmamma.

Det jag inte förstår är hur du kan vara så självisk mot din man. Älskar du inte honom? Vill du inte hans bästa? Som innebär att han har en bra kontakt med sina barn? Och som någon annan sa, tänk om det var dina barn som blev behandlade så av någon styvförälder?

Om det inte vore för ert gemensamma barns skull hade jag önskat din man lämnade dig och letade upp en bättre "bonusmamma" till sina barn är den skitdåliga "styvmamma" du verkar vara...

Det är faktiskt inte det där med köpandet hit och dit som jag reagerar mest på utan hennes allmänna inställning, jag citerar "har inget intresse av att sitta och natta och hålla på" samt "Jag har ingen lust att åka runt till 3 ställen för jobbet, så hans barn börjar sina dagar tidigt. (7) medans vår dotter kommer till dagis strax före 8. Så himla stor skillnad är det inte, skulle jag lämna alla ngar skulle vi behöva åka 7.15 hemifrån."
Jag tycker det ÄR särbehandling och även om föräldrarna är överens KAN det vara (jag säger inte att det ÄR) ett problem för barnen. Barn, inte alla barn, men några barn är känsligare än andra.

Jag sitter här med en klump av illamående i magen. Sambon och jag har en dotter på 20 mnd, och vi ska flytta isär nu i augusti.Min största skräck är att han träffar en kvinna som är på det sätt du verkar vara. Göra sådan skillnad att du inte engång kan hämta/lämna barnen på dagis.

Mina föräldrar är också skilda, och pappa var gift med en häxa (tack-och-lov är de inte tillsammans mer), som nog resonerade som dig. Att det är mamma-pappa-gemensamt barn som gäller, och de som finns sedan tidigare (om det inte är mammans barn sen tidigare) hör inte till.

Jag kan verkligen inte förstå resonemanget att man kan vara en familj om man aldrig kan lägga/hämta/lämna/handla kläder till barn från en tidigare relation. För det att barnen är där för att _bo_  (inte hälsa på) hos pappa utesluter ju inte att någon annan kan göra ngt för dem.

Sitter här helt mållås, och som sagt med en stor klump i magen av rädsla för att det här ska hända min dotter.

Stackars barn säger jag bara. Och nej, det handlar inte bara om kläder som flera här vill ha det till. Alla inlägg från TS genomsyras av att det är ”mamma-pappa-barn” (gemensam familj) mot barnen som inte hör till familjen och aldrig kommer göra det.

Min pappa är den dag i dag ångerfull för att han lät häxan styra och gjorde vår relation skitdålig. Jag vägrade vara där i långa perioder.

Fega, fega man, som låter det här pågå!

Kommer inte barnen för att vara en del av hans familj?