• Anonym (Aahhh!!)

    Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!

    När jag åkte hem ikväll med min son på 23 månader så blev vi efter halva vägen tillsagda av chauffören att gå av och ta nästa buss om jag inte kunde få tyst på mitt barn.
    Jag sa att han inte går att stänga av på beställning....  NEJ! Inget att diskutera av skulle vi!

    Kände mig så föremjukad! Jag är en jäkligt känslig person och har lidit av social fobi tidigare...detta är er ett mardsömms scenario för mig. Tog väldigt illa vid mig och har en klump i magen fortfarande. En massa folk på bussen. 
    Idiot som jag är så gick jag av, är en sån jävla mes!!  Önska att jag stod kvar, stod på mig!

    Självklart så förstår jag att det kan va jobbigt med barn. Det tycker jag själv att det kan vara. Men va fasen! Man borde ju ha någon form av tollerans när man arbetar med olika typer av människor?!

    Kan säga att min son inte var skrikig och arg utan han sjöng  och gav ut ett tjut då och då.
     Självklart sa jag till sonen att han inte skulle skrika så på bussen, och försökte få honom att dämpa sig. Men han är inte ens två! Har varit med om betydligt mer störande människor och högljuddare barn än min son. Så det va inget "märkvärdigt".

     Hade det varit  ett äldre barn jag hade med mig som vet va som är oki och vad som inte är oki så hade jag absolut gått av bussen, men min snart 2 årige son!

    Man kan väl inte slänga av folk hur som helst? Hade det varit en skrikig bäbis, eller en handikappad tonåring som gjorde ljud ifrån sig skulle han ha rätt att slänga av en då  oxå??

     Mitt barns pappa gick och pratade med föraren när den kom till hållplatsen dit vi skulle. Och han sa" Jag har huvudvärk, det va fint väder så hon kunde ta nästa buss".

    Borde man inte sjukanmäla sig i så fall? Har mailat bolaget och hoppas på ett svar.

    Är det oki att man slänger av folk från bussar för ett ett barn är högljudd!!??? Är jag halt bäng för att jag blir uppröd?!

  • Svar på tråden Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!
  • hemljuvahem

    Oj ts jag trodde först tråden låg i sandlådan..

    Men självklart har busschauffören handlat orätt.
    Då borde man istället slänga av alla fjortisar som sitter i mobilen och skriker ut hela sitt privatliv över kollektivtrafikresenärena .. eller tuggummifolket som smackar och blåser bubblor; Glöm för guds skull inte festfolket som skiker som tusan, alkisarna som sitter längst bak och skrönar.. ja jag kan fortsätta.

    Ett barn är ibland otröstligt och det blir lätt svettigt när man som förälder gör allt i sin makt för att tysta ned på bästa sätt. Ibland går det bara inte.

  • TwistedSister
    Dr Mupp skrev 2010-08-03 09:00:25 följande:
    Mina barn är ganska olika alla fyra och man har fått ta till olika knep för att få fram det man vill, men alla har de lärt sig hur man beter sig ute. Men det beror ju på att vi inte accepterar att man beter sig hur som helst.

    De enda barn som man inte kan uppfostra är barn som har nån typ av diagnos. Tex barn med verbala tics går inte att få tyst på, men man kan ju föröska och förklara om det blir sura miner. Men alla normala friska barn går att uppfostra men det kräver att man vill göra det.
    Då kanske det är dags att jag går och får en diagnos på min 1,5 åring för hon kan skrika som sjutton när hon är glad och säger jag till så bara skrattar hon och fortsätter och avleda funkar ju inte alls när hon redan gör det hon vill och tycker är roligast för stunden. Hon kan inte vara normal helt enkelt.
  • frökenelisabeth
    Anonym (Aahhh!!) skrev 2010-08-03 00:08:44 följande:
    Hans nedlåtande ton när han talade till mig kändes inte som någon som man ber om förstålse från. Han var nedlåtande mot mig och sedan med min sons pappa när han talade med honom. Jag var varken uppkäfftig eller talade otrevligt på något sätt.
     Mitt "vädjande" om att skulle ha förståelse för att han inte är så gammal var en förklaring nog tycker jag.

    Naivt kanske. Som trodde att folk förstod att man inte alltid kan ha full "kontroll" över sitt LILLA barn! Jo han är liten, enligt mig är han liten och lär sig fortfarande. Och situationen var inte så allvarlig enligt mig. Och så kan ja ju påminna om att föraren hade huvudvärk= möjligen mindre tollerans nivå?
     Ja, det är klart att det känns konstigt att be om förlåtelse när man inte tycker man har gjort något fel, men om man lyckas svälja förtreten så tror jag ofta man kan tjäna på det själv. Ljug så inihelvete och bre på om hur mycket du ursäktar dig, människor lägger sig oftast platt på rygg när man gör så. Sen kan du känna dig nöjd över att ha avväpnat någon utan att de ens märkt det själv....
  • TwistedSister
    frökenelisabeth skrev 2010-08-03 10:07:19 följande:
     Ja, det är klart att det känns konstigt att be om förlåtelse när man inte tycker man har gjort något fel, men om man lyckas svälja förtreten så tror jag ofta man kan tjäna på det själv. Ljug så inihelvete och bre på om hur mycket du ursäktar dig, människor lägger sig oftast platt på rygg när man gör så. Sen kan du känna dig nöjd över att ha avväpnat någon utan att de ens märkt det själv....
    Funderar över vad som händer i det längre perspektivet om man går runt och ber om ursäkt för sina barn hela tiden. Tror att barnen kan få en ganska felaktig bild av sig själva som just väldigt störande och som att de inte KAN uppföra sig vilket i sin tur riskerar att skapa problembeteenden. 
    Men ni andra kanske inte har för vana att tänka i längre perspektiv utan det enda som gäller är en quick fix och att allt är frid och fröjd JUST NU. 
  • Hypnotica
    Anonym (gaaaah) skrev 2010-08-03 08:59:19 följande:
    Skandalöst, så får man inte göra! Anmäl idioten för diskrimineringDemon!
    Det finns ingen grund till diskriminering.
  • frökenelisabeth
    TwistedSister skrev 2010-08-03 10:15:37 följande:
    Funderar över vad som händer i det längre perspektivet om man går runt och ber om ursäkt för sina barn hela tiden. Tror att barnen kan få en ganska felaktig bild av sig själva som just väldigt störande och som att de inte KAN uppföra sig vilket i sin tur riskerar att skapa problembeteenden. 
    Men ni andra kanske inte har för vana att tänka i längre perspektiv utan det enda som gäller är en quick fix och att allt är frid och fröjd JUST NU. 
    Du har rätt, i mitt exempel hade det nog i så fall varit bäst att ursäkta sig så att barnet inte hörde.

    Fast jag undrar ändå, när mamman ber barnet om att vara tyst och barnet inte är det, handlar det om att barnet inte förstår, eller att barnet testar gränser? För barn som testar gränser kan det ju många gånger hjälpa att främlingar säger till, då fattar barnen att det inte bara är mamma och pappa som säger så, utan att andra faktiskt störs också.

    Om det handlar om att barnet inte förstår, så undrar jag hur mycket barnet skulle förstå av en konversationen i mitt exempel.

    Men jag håller med dig om att man ska passa sig noga för att utmåla barn som störande/bråkiga. Det kan lätt bli en självuppfyllande profetia.
  • Anonym
    Anonym (gaaaah) skrev 2010-08-03 08:59:19 följande:
    Skandalöst, så får man inte göra! Anmäl idioten för diskrimineringDemon!
    Hur tänkte du nu? Diskriminering av vem?
  • TwistedSister
    Anonym skrev 2010-08-03 10:25:28 följande:
    Hur tänkte du nu? Diskriminering av vem?
    Av barnet. 
  • Anonym
    TwistedSister skrev 2010-08-03 10:15:37 följande:
    Funderar över vad som händer i det längre perspektivet om man går runt och ber om ursäkt för sina barn hela tiden. Tror att barnen kan få en ganska felaktig bild av sig själva som just väldigt störande och som att de inte KAN uppföra sig vilket i sin tur riskerar att skapa problembeteenden. 
    Men ni andra kanske inte har för vana att tänka i längre perspektiv utan det enda som gäller är en quick fix och att allt är frid och fröjd JUST NU. 
    Men snälla, hela tiden? När man är bland andra människor och barnet stör och vägrar uppföra sig så ska man be om ursäkt och förstå att man inte har lyckats uppfostra sitt barn! Inte tar barnet skada av det, inte nu och inte långsiktigt! Uppfostran och sunt förnuft är väl två saker som många barn verkar sakna i sitt dagliga liv.
  • TwistedSister
    frökenelisabeth skrev 2010-08-03 10:24:32 följande:
    Du har rätt, i mitt exempel hade det nog i så fall varit bäst att ursäkta sig så att barnet inte hörde.

    Fast jag undrar ändå, när mamman ber barnet om att vara tyst och barnet inte är det, handlar det om att barnet inte förstår, eller att barnet testar gränser? För barn som testar gränser kan det ju många gånger hjälpa att främlingar säger till, då fattar barnen att det inte bara är mamma och pappa som säger så, utan att andra faktiskt störs också.

    Om det handlar om att barnet inte förstår, så undrar jag hur mycket barnet skulle förstå av en konversationen i mitt exempel.

    Men jag håller med dig om att man ska passa sig noga för att utmåla barn som störande/bråkiga. Det kan lätt bli en självuppfyllande profetia.
    En tvååring fattar ju ganska mycket men kanske inte alltid reagerar som man önskar De har ju inte så lätt med impulskontrollen eller att förstå så luddiga begrepp som att andra blir störda sen har de ju inte så mycket erfarenhet än. Att kunna tänka sig in i hur andra känner är ju något som heller inte är speciellt utvecklat i den här åldern. http://www.tryggabarn.nu/2-ar/barns-utveckling/empati-och-trots
Svar på tråden Blev avsläng från bussen pga min 23 månaders!