Saftmedbulle skrev 2010-11-10 11:49:23 följande:
Hej tjejer!
Nu är det jag som behöver pepp och styrkekramar... Var på gynakuten idag efter att ha blött i ett dygn och ja... jag vill inte förstöra stämningen här i tråden (gillar ju verkligen er) men jag har fått missfall (eller ja MA, kanske det heter, what the fuck) i v. 7 (skulle ha varit i v. 10 nu). Det var lite för bra för att vara sant ändå...
Får helt enkelt joina er som mäter med ÄL-stickor (som jag ju propagerat för så mycket) och nedräkning till BIM. Får se om jag hittar något av Irmelies guts och komma igen (fast man måste ju vänta en menscykel, så det är väl det man får göra...
Nej, Inte du också!! Förstår precis hur du känner, det är för jävligt!!
Och en sådan chock! Hur mår du? Jag kände mig lite förvirrad i början, som om det som hände var overkligt. Nu känns det nästan som om jag inbillade mig att jag någonsin var gravid, eftersom jag knappt fattat det ordentligt innan det inte var så längre.
Har hållit de mest negativa inläggen om detta i andra forum (MA-trådar) där man verkligen kan skriva av sig utan att förstöra stämningen för de hoppfulla i den här tråden. Man måste bearbeta och känna för att sen gå vidare.
Mitt foster hade också dött flera veckor innan, vecka 6 och upptäcktes v 8, fick bekräftelse och tabletter v 9, skulle n u varit i v. 9+6 dvs nästan gått in i v 11.. och ja, man ska inte tänka så egentligen men det är svårt!! man har ju planerat så mycket, vilket tillfälle man ska berätta etc sen plötsligt står man där med lång näsa.
För mig var upptäckten en chock eftersom jag inte blött innan och fick ett oplanerat VUL för att se graviditetslängd, inte ens hunnit förbereda mig på att göra ett VUL, men är glad att jag fick det så det upptäcktes så fort som möjligt. Har hört om de som går till RUL och upptäcker där att det dött i v 7 men att livmodern fortsatt växa.
Har du fått tabletter eller är det på gång av sig självt? Hoppas det kommer ut snart och allt läker bra. Själv har jag i princip slutat blöda helt efter 1,5 vecka så det känns bra, mer som en lite längre mens. Det är mest det mentala som är jobbigt, även om det tar ett litet tag innan kroppen känns som innan, egentligen nu som det börjar kännas så.
En positiv sak är ju att man ofta har lätt att bli gravid precis efteråt (om du orkar på den igen direkt). En av mina läkare sa: vänta inte för länge, nu har du chansen att det går extra fort. Och jag tänker inte invänta någon mens även om vissa rekommenderar det.
Kanske känns lite tidigt för dig att tänka framåt på sådana här saker redan, förstår att du är chockad fortfarande. jag fick ju två veckor på mig att smälta tanken innan bekräftelsen kom, även om det var skitjobbigt det med, att gå och vänta.
Ta hand om dig och unna dig något gott och trevligt. Själv ska jag snart på champagneprovning som jag hade tänkt skippa pga graviditeten. Precis efter jag fått mina tabletter unnade jag mig dessutom blodig biff och rödvin, men mögelost till efterrätt, sådant som jag inte fått på länge. Se lite ljus i mörkret.
Tänker på dig.
Stor KRAM från en som vet hur det känns.
det är fördjävligt!! åh jag känner igen mig, det kommer över en som en kall chock och man blir helt iskall inombords. Hade själv också ma för ett år sedan, trodde att jag skulle ha varit i v.13, men graviditeten hade avslutats långt därinnan. det kändes fruktansvärt och jag bara grät och grät. Skickar massa cyber kramar