Vi över 30 som längtar efter första barnet

Till alla er underbara tjejer här i tråden vill jag sprida lite gravidbaciller. Ta några djupa andetag och andas in de så mycket ni bara kan så de sätter sig ordentligt. Alla ni är verkligen värda att se underbara plus inom kort. Lycka till och kram!

Jezza: Tack så mycket! jag har svårt att tro på det bara för jag har knappt några symptom men måste sluta oroa mig och hoppas på det bästa

Pingla77:  Blir så trött på såna kommentarer. Varför skall folk lägga sig i överhuvudtaget? Du kommenterar inte hennes fula tantsockar eller hemska tantfrisyr eller vad det nu kan vara. Varför ska folk ha rätt till att kommentera andras så privata delar som barn, giftermål, husköp osv. Ååååå, så arg jag blir. Det bästa, kanske inte det trevligaste svaret, är att säga att de skall sköta sitt så återgår du till att sköta ditt. En kompis till mig har försökt i över ett år, nu är hon höggravid och har BF om några dagar. Hon sa att det kändes tungt när alla verkade kunna bli gravida så lätt medan hon kämpade nåt otroligt. Sen när hon avslöjade för andra hur jobbigt de har haft det då kom det krypandes fram att alla inte hade det så lätt som de ville få alla att tro,de heller. Inte blir man heller mer gravid bara för att folk påpekar det? Idioter!

Saftis: Vad otroligt ledsen jag är nu. Tårarna bara rinner och rinner nerför mina kinder. Det känns så orättvist! Så fruktansvärt orättvist!!! Du har all anledning till att vara bitter men jag hoppas på att ni tack vare utredningen får lite hjälp på vägen och att ni till slut får behålla er älskling för all framtid, så länge ni lever. Ta nu hand om varandra, hoppas att denna upprepade sorg inte påverkar er kärlek till varandra negativt, utan tvärtom stärker den och gör att ni orkar kämpa vidare. Jag vill gärna tro att vi ses snart igen i en glädjefylld tråd här på FL. Stor lycka till och många kramar! 

Millan: Jag har också väldigt lite symptom och är otroligt orolig! Men vi måste försöka utgå ifrån det bästa, så länge motsatsen inte har bevisats för oss. OK? Ska vi tumma på det?

Hej girls!
Hinner tyvärr inte läsa allt ni skrivit, ni är för flitiga men tänkte sprida lite graviditetsbaciller. Tappa inte hoppet!!! En dag tar det sig! Sakta men säkert fylls BF listan på. KRAMAR

Marja: grattis!

Irmelie: det skall jag absolut göra!
Kaprifolen: ja, jag hoppas att tråden snart kan läggas ner eftersom alla ändå sticker till den andra

Hej tjejer, 
jag ser att det dessvärre inte är många fler plus i tråden än så jag tänkte sprida massvis med mina gravidbaciller. Är ni redo? Nu drar jag in lite luft och... andas ut jättemycket på er. Andas in!!! Vi hoppas på många aprilbebisar

Många kramar på er!!!

MrsTM: Jag vet att det är svårt men för din egen skull ta inte åt dig. De borde skämmas som lägger sig i ditt liv och har åsikter!

Man får nästan prestationsångest av er!
Själv tänkte jag slappa, äta gott och njuta av att vara ledig och gravid när semestern väl är kommen

Hej tjejer,

jag ser att ni kämpar på, vilket är bra och jag hoppas att det leder till många nya plus snart. Själv så har jag nyss fått uppleva det många av er tyvärr fått uppleva alldeles för många gånger. Jag fick missfall strax före v.13 så det som skulle ha blivit en vecka där man äntligen kunde få slappna av och berätta för folk slutade i sjukhusbesök och stor sorg. Bilden ni ser är tagen (förmodligen) bara några dagar innan hjärtat slutade slå. Jag tar bort mig från listan, får vänta med nya besök i ca 4 månader Lycka till, till er andra. Många kramar! 

  BIM, Vi över 30 som längtar...  

 Augusti 
18 -- Pingla77 (försök nr 13, Pergomånad)
19 -- Essalady ÄL 5 aug (11:e försöket)
28 --Saftochbulle ÄL 14 augusti (11:e försöket, tre MF tidigare)

 September 
1 -- Lilla plopp kanin ( försök över 40, 30 år)
1 -- Vi vill ha barn ÄL 17 augusti (försök 4)
3 -- Jezza80 (försök nr 8 ÄL ca 21/8)
4-- Smiley
6 -- Annelie77 ÄL ca 20 augusti (försök 5 efter MF i v11 tidigare 4 försök)
7 ca -- Prodigy79 (14:e försöket)
8 -- Finlandssvenskan ÄL 25 augusti (11:e försöket) 
11 -- dansarkicki, ÄL ca 28 augusti (försök 28, försök 5 med Pergo, MA maj -11) 
13 -- MariaF79, äl ca 2 september (försök nr 11, två mf i v 5 på försök 5 och 7)
14--  Polarlantis ÄL 31 augusti (försök 7, MA på nr 4)
15-- mliten, ÄL 29 Aug(försök 13)mf Dec-10
19-- Kaprifolen1979 ÄL ca 6 sep (försök nr 8)
25 ca?--  Sophy80 ÄL godknowswhen (försök 15, 7:e m bra simmare, 2:a e spolning) 
?? Kiyona - försök nummer 8, X 2009, MF 12/5, MF 20/8)


 GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET 
2011
Mallanis: BF 7 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.) 
Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
MD77: BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
Rosavit: BF 11 juli (Tredje försöket)
Acinna: BF 25 juli (Första försöket efter X)
Inna: BF 19 augusti (5:e försöket) 
änglabitch: BF 10 sept 2011 (3:e försöket)
Sanna77: BF 13 sept (försök nr 4)
ernlia03: BF 17 sept (försök nr 1 efter ma i v 11) 
Fru KM: BF 23 sept (fjärde försöket)
Längtan81: BF 26 sept (försök nr 12) 
Daniela01: BF 6 oktober (2 års försök) 
Frifantasi: BF 11 oktober (4e försöket) 
Längtan1980: BF 13 okt (7:e försöket) 
AnnJan: BF 5 nov (3:e försöket) 
Marre80: BF antingen 15:e (4:e försöket) 
Lavendia: BF 1 dec (9.e försöket efter mf, totalt 16 försök)
Ceke & Kekke: BF 12 dec (10 försöket) 
simtim: BF 18 dec (9:e försöket) 
Ansi30: BF 23 dec (10e försöket)

2012
PeLeKo: BF 9 jan (6e försöket) 
Astrogirl: BF 28 januari 2012 (försök 2 efter MA; försök nr 13 totalt) 
Zalia: 17 februari (9:e försöket) 
Irmelie: BF 18 feb (Totalt ett års försök med ett MA, andra pergokuren) 
Fröken Ellen: BF 26 februari (13:e försöket, 2:a med Pergo) 
Marja 78: BF 16 mars (försök nr 3, 1:a barnet 33 år)
Nemi76: BF 8 april (Försök nr 2 med Pergotime)
MissOlsson: BF 8 april (Försök nr 1, första barnet)

Hej igen,

läste era inlägg ang att vara skeptiska till att tidigare skaffa barn. Samma här. Jag var helt emot och tyckte att karriär och prestige var så mycket viktigare. Nu har jag tänkt om. Så orättvist att nu när vi äntligen känner oss redo att vi måste kämpa. Å andra sidan när vi väl får våra små änglar (jag tappar inte hoppet) så kommer vi att tycka att det har varit värt att kämpa. Jag ger inte upp! En dag skall jag hålla en liten bebis i min famn, och ni med  

Mörk trend i tråden nu känns det som. Men en sak slog mig… vilka underbara tjejer som är här i tråden. Ni känns verkligen som gamla vänner: man ses inte på ett tag men när man väl träffas så kramar man om varandra och tar vid där man slutade. Tack underbara ni!!!

Millan: jag förstår din oro efter att ha träffat läkaren idag men förhoppningsvis ville han bara dubbelkolla med sin kollega för att inte ge dig ett felaktigt besked. Det kan lika gärna ha varit att han dubbelkollade så att han inte missade något allvarligt innan han gav dig besked. Jag hoppas innerligt att det var så det var! Satt här och tänkte att du måste ha varit om en liknande behandling som jag nu när du avbröt graviditeten, för visst kan man kolla kromosomfel först runt v.11-13? Stackars dig  håller tummarna för att nästa gång går det bra.

Ang. att vi måste vänta så länge: jag ringde till gyn och hon sa att det kan ta upp till 6 veckor innan jag slutar blöda och sedan ytterligare 6 veckor innan jag får min mens. Därefter rekommenderar de tydligen att få en mens till så att man vet att kroppen fungerar som den skall. Därifrån fick jag 16 veckor (4månader) men hoppas så klart på att det går fortare. Det har gått 9 dagar sen operationen och jag har fortfarande lite blodiga flytningar... 

Irmelie: jag är så otroligt ledsen över din mamma. Jag vet precis vad du går igenom då jag förlorade min pappa till cancer tidigare i år. Det känns fruktansvärt orättvist och vissa stunder/dagar kan bli oerhört tunga men det är viktigt att du tillåter dig själv att sörja och ta det lugnt för att så småningom kunna gå vidare. För min del så var jag väldigt ledsen efter pappas död men inte förrän begravningen kom smällen. Maila om du behöver prata av dig

Annelie: det känns lite bättre, det går framåt men vissa stunder är fortfarande tunga. Inte hjälper det att se alla skvaller om kronprinsessans mage (vi skulle haft ungefär samtidigt) och alla andra kändisar som skall ha barn… Jag håller med om att det tar tid att återställa sig psykiskt efter ett missfall. Jag vet inte om det är för att det var min/vår första graviditet eller om det beror på att vi hade sett hjärtat slå och det blev mer verkligt att ett barn växte där. Hur lång tid tog det för dig innan du slutade blöda och fick mens. Skrapades du också? Du är förresten inte alls konstig  som testar redan 7 dagar efter ÄL, man har ju hört talas om folk som plussar då och man hoppas ju.

Kiyona: tack för peppet och pepp tillbaka! Jag tycker du skall gå och kolla ändå oavsett vad BM än säger

EGO: Livet går vidare, fast ibland känns det som om det står stilla. Vissa stunder är väldigt tunga men jag försöker se framåt. Igår skrev jag en mål lista för hösten, utan bebis, för att ha något att se fram emot och bocka av, men den kändes lite ”falsk”. Jag vill inte att allting kretsar runt bebis, men samtidigt så är det det jag vill mest av allt just nu. 

Ni frågade lite om detaljer kring mitt missfall, jag kommer att skriva allt på bloggen senare ikväll för det känns onödigt att skrämma upp och äckla er som inte vill här i tråden. Men kortfattat så fick jag blödningar och åkte in till sjukhuset, där upptäckte de att hjärtat inte längre slog.

Ni som har gjort skrapning: hur lång tid tog det innan ni slutade blöda och innan ni fick er första mens?

Ledsen över deppet även idag. Många kramar till alla er underbara tjejer!

ernila: tack för din berättelse som trots en helvetisk början fick ett underbart slut (eller får det snart iaf den fick mig att dra på smilbanden 

Annelie: det var otroligt tungt att läsa din berättelse! Samtidigt så blir man så ödmjuk inför sina egna upplevelser när ni andra delar av er av era skräckhistorier. Jag hoppas du blir gravid innan BF datumet. Det önskar jag alla i tråden så man kan döpa om den till vi över 30 med lyckliga slut

Millan: jag beundrar din styrka! Efter allt som du har gått igenom kan du ändå gå in här på forumet och ge råd åt t ex mig. Jag kan bara försöka föreställa mig hur det var att gå igenom alla aborterna och samtidigt känna hur orättvist livet är. Alla förtjänar ju att få ett friskt barn! Jag hoppas verkligen ni får den hjälp ni behöver och får snart stoltsera med en frisk liten bebis.  

Maria: Tack för peppet! Vad mysigt med Stockholmsvecka, själv så längtar jag tills jag och maken kan ha "riktig" sex igen (får inte ha det medan jag blöder). Känner oss just nu som ett par tonåringar som håller på och utforskar sex men vågar inte gå hela vägen, fy så tråkigt det är! Håller tummarna för att er andra bröllopsnatt bär frukt

Saftis: Du är bara för gullig!

ALLA: Tack för att ni finns!  

Annelie: grattis! Vad kul! :)

Millan: det låter otäckt med smärta och frossa. Har du ringt sjukvårdsupplysningen och frågat dem?

Ego: Tror och hoppas på att blödningen är i slutskedet då den har blivit mer brunaktig nu.  Var på återbesök i torsdags och allt såg bra ut, inga rester. Läkaren sa även att det räcker att få en mens (inte två) innan man blir gravid och det är mest för att man skall ha lättare att räkna ut när man blev gravid. Äntligen trevliga besked! Idag hade vi en jättemysig dag med maken och nu på kvällen packade jag ner alla babykläder och ställde bort så länge. Det börjar kännas ok, jag har accepterat att jag är ledsen och det kommer att ta lite tid att ta sig igenom det, men de stunder då jag är ledsen och gråter är färre än tidigare så jag är på väg tillbaks antar jag.

Det jobbiga är att vi ännu inte får ha sex (så länge jag blöder pga infektionsrisken) och det känns så jobbigt (vi har nog aldrig varit så tända på varandra som nu )! Vi har ändå kladdat på varandra där vi får kladda men jag har märkt att de dagarna vi gör det blöder jag mer. Det beror nog på att det krampar när jag kommer. Jag funderar på om det kan vara positivt pga att då tömmer man sig på blod snabbare eller om det snarare kan bli negativt pga att man sas underhåller såret. Nån som vet?

Trevlig helg på er!