Vi över 30 som längtar efter första barnet

Jag förstår mycket väl! Men många plussar faktiskt inte förrän BIM, själv plussade jag på BIM+1 när det begav sig. Jag utgår i alla fall ifrån att du är gravis, det blir så mycket roligare då  håller tummarna för att jag har rätt, hatar att ha fel

Millan: vad jobbigt! jag tycker du skall kräva att få komma på undersökning, det låter ju helskumt att du skall ha två menser på varandra så här. Det var väl inte längesedan du hade mens, eller var det det?

Polarlantis: fattas bara om jag inte gjorde det! Det är bl a tack vare er som jag har kunnat släppa det som varit!

Kiyona: Tack vännen! Ja, det känns helt underbart för då är ju det första steget avklarat, snart skall det sexas på som bara den vad är det för kräm du smörjer med, alltså vad har den för effekt?

Dansarkicki: tråkigt med tanten, än finns ju hoppet kvar men jag förstår att du misströstar. Det är så irriterande när man varken får mens eller plus för då undrar man ju vad som är fel + att man vill ju bara få mensen överstökad så man kan fortsätta verkstaden. Pepp

Hej flickor,

idag är det bara ego. Fick precis provsvar som har tagits på fostret och det stod: residua deciduae et ovi in statu inflammations

säger mig inte ett piss (ursäkta) mer än att det var någon typ av inflammation? Någon som kan hjälpa? Vad skall jag göra nu? Min syster säger att jag bör göra noggrann gynundersökning, cytologi och toxoplasma prov innan jag försöker bli gravid igen. Jag vet inte ens var jag skall vända och vad jag bör göra och vad som bara är överflödigt. Snälla hjälp
Förut ikväll kändes livet fantastiskt bra då jag har menskänningar, men nu så vet jag varken ut eller in. Maken försöker peppa men jag ville stämma av med experterna också: ni

Jojjo: välkommen tillbaka!

Vilka ledsamma inlägg det är idag massor med varma kramar till er! Nu är det återigen min tur att spamma ner tråden

Millan: jag lider verkligen med dig. Jag tyckte att mina 3 veckor har varit ett helvete, du har ju dubbelt upp. Det värsta är att så länge man blöder så påminns man ju om det som har hänt. Dessutom tyckte jag det var fruktansvärt jobbigt att inte kunna ha sex, trots att vi använder skydd just nu, och den närheten som det medför. Hoppas du får hjälp snart och slutar blöda. Massvis med pepp och kramar

Annelie: bra jobbat, du var inte alls långt ifrån. Det var rester av moderkakan och så lilla fostret som de testade :(

Sophy: usch vilken jobbig sits :( Jag borde få dig att tänka till och säga en massa kloka råd om att inte skaffa barn med nån man är osäker på bla bla bla, men det tänker jag inte göra för jag förstår din dröm. Frågan är bara vad som händer när du blir gravid och får barn. Skall du skiljas då eller biter du ihop tills du kommit på någon lösning för dig själv och barnet? Kan det räcka med att ni får lite miljöombyte? Hitta på något roligt tillsammans, du skriver att han kan vara fantastisk osv, eller är det kört? Ang. mina provsvar så var det inte så farligt som det lät, står mer på ego.

Lilla plopp kanin: Pepp till dig också, jag vet verkligen inte vad jag skall skriva som får dig att må bättre. Jag hoppas verkligen det löser sig och att du får den hjälp du behöver

Millan+Polarlantis: Till deras försvar kan jag säga att det inte var i Sverige utom utomlands som missfallet samt skrapningen skedde

Polarlantis: jag ger inte upp hoppet om dig än och det är ok att gnälla, man vill ju för fasiken veta 

Tea Time: Å fy vad tungt det måste kännas, styrkekramar till dig! Jag tycker du skall vara snäll mot dig själv och ha en myshelg med maken och försöka att inte pricka ÄL så mycket den här månaden utan blir det så blir det. Jag inser att det är lättare sagt än gjort, men det är ju bara en gång och du kan behöva att få vara lite ledsen och bara ta det lugnt. Det där med barnaprat på jobbet känner jag igen. Det är så tröttsamt och tungt, speciellt när ens ”skämtsamma” arbetskamrater säger rakt ut att de bara väntar på att man skall bli gravid. KRAM

Jag förstår vad du menar. Min man var fruktansvärt ledsen och grät när vi fick missfall, men sen var det bra med det. Själv så var jag nere väldigt länge och kan fortfarande bli ledsen ibland (som igår när jag fick mina provsvar). Jag har ifrågasatt (mest för mig själv och ibland till honom) om han verkligen ville ha barnet då han inte är ledsen längre. Men det viktiga här är att tänka på att alla vi har olika sätt och olika lång tid att sörja på och bearbeta trauman. Jag tror det är bra att din man tänker så som du beskriver för, även om det ibland känns jobbigt för dig, då har han ju kraft att lyfta upp och stödja dig. Jag hoppas det känns bättre snart

Dansarkicki: så hade jag när jag plussade, lite menssymptom och inget mer sen kom lilla plusset så vem vet ;)

Hoppas på plus: jag brukar ha 3-4 dagar så jag säger nej

Millan: Jag lider med dig, även fast jag inte har gått igenom (långt ifrån) lika mycket som du. Jag önskar jag kunde hjälpa på nåt sätt, det känns som om livet har varit orättvist mot dig - åtminstone när det gäller barn. Jag hoppas du inte ger upp hoppet och lyckas snart med ett plus, som slutar med att du föder ett friskt barn

EGO: Jag fick hjälp av en vänlig själ här på forumet med översättningen av mina provsvar: "rester av början på moderkaka och embryo är inflammerade". Det kan ju egentligen betyda vad som helst, frågan är om det hade blivit det oavsett pga något skit jag bär på (testade oss för könssjukdomar för några år sedan när vi träffades så jag borde inte ha nåt sånt) eller om det bara blev så under graviditeten.
Min syster gav mig tips på en massa "konstiga" prover som jag kan göra (där jag förstår max 1/4 av de), problemet är att hon bor utomlands och kan bara spacera in på vilken gynmottagning som helst och be dem göra dessa prover. Där hon bor är det en självklarhet att man tar massvis med prover innan man ens blir gravid. Tyvärr så fungerar det inte riktigt så i Sverige, ber man dem ta prover så tittar de på en som om man vore utomjording. Jag som bor på en mindre ort vet inte riktigt vart jag skall vända mig ens.
När jag frågade gynläkaren, som jag var hos på återkontroll, om toxoplasmaprov svarade hon att det är något av ett lyxprov och hon har aldrig hört talas om någon som har tagit det. Snacka om att jag kände mig som en idiot. Stämningen blev så konstig, som om jag frågade henne om hennes sexuella preferenser eller nåt. Nåja, skall inte deppa ihop. Skall göra som maken säger och kontakta min barnmorska imorgon. Hoppas på att få göra cytologin redan i år (istället för nästa) och kanske kan hon ta lite andra prover i underlivet på mig.

Såg trailern i helgen. Har också funderat på det, men vet inte om jag "vågar"

Det är sant, skall kanske också ge det en chans. Påminn mig gärna när det närmar sig, minnet är inte som det var förr

Annelie: Jag tänkte också så eftersom jag så att säga kan vara en utsatt grupp: har katt (i och för sig gammal och då är smittorisken mindre men ändå), röjer i min trädgård och är vegetarian, alltså äter jag ganska mycket grönsaker (man kan få toxoplasma av det också). Dessutom springer min katt ute nästan varje dag och vem vet vad den får i sig då. Visserligen är det min man som numera tömmer kattlådan ( ) men ändå, man vet ju aldrig. Dina kompisar som tog toxoplasmaprov, vet du var de gjorde det? Jag var inte sjuk i den bemärkelsen innan missfallet, men förkyld, dvs lite snuvig och halsont men inte sängliggande.

Millan: (marskatten? hihihi) Tanken var att jag skulle på återbesök hos den doktorn som skrapade mig och då hade de kanske tagit fler prover på mig, men det var ju utomlands så nu fick jag bara provet skickat till mig. Jag tänkte ringa BM idag och kolla vad jag kan ta för prover hos dem. Ringde till gyn igår och då sa de att jag skall skriva brev (!!!) till läkaren som jag var hos på återbesök om jag vill veta vad proverna betyder. SUCK! Tänkte ringa BM först och stämma av, skall ändå ringa gyn på måndag för då skulle jag göra ett nytt grav.test och återkomma med resultatet. Varför kan jag inte bara få komma till en läkare som kollar allt? Tröttsamt

lilla plopp kanin: Pepp! Allt löser sig i slutändan, men inte alltid så som vi vill bara.

Polarlantis: Fy vad tråkigt! Jag trodde ju på dig! Hemskt ledsen, pepp pepp! Ang. prover så tycker jag det är så tröttsamt att alla hänvisar till andra och får en bara att känna sig ännu mera korkad, än vad man är? Ööh, nu blev det lite dumt, men du förstår nog

EGO: Fick svar från en BM här på FL att det är inte troligt att mensen dyker upp förrän 6 veckor efter missfall/skrapning. Där rök drömmen om en julibebis. Jaja, skit happens. Vågar man hoppas på ett plus i oktober tro? Tänkte strunta i ÄL stickor men funderar på om man inte skall beställa en omgång första månaden ändå, bara så man har koll på om kroppen är återställd... Hm, svårt