Vi över 30 som längtar efter första barnet

  BIM-lista, vi som längtar..  

 DECEMBER  
X -- Saftochbulle (sjunde försöket)
~8 -- Irmelie Ev ÄL 21-24 nov (MA på 3:e försöket, 1:a försöket efter MA)
10 -- Inna ÄL 28 nov (5:e försöket)
12 -- Pingla77 ÄL 28 nov (7:e försöket)
13 -- Uppsara (5:e försöket)
16 -- FruKM ÄL ~2 dec (tredje försöket)
16 -- Finlandssvenska ÄL 2 dec ( andra försöket)
16 -- simtim ÄL ~2 dec (femte försöket)
16 -- Ceke ÄL ~2 dec (sjätte månaden sedan p-ringstopp, ev 5 försöket)
17-18 -- Lillamilla Äl 3 dec (15:e försöket )
21 -- Fröken Ellen ÄL 7 dec
22 -- Längtan81 ÄL 9-10 dec (11 försöket)
23 -- Jojjo55 ÄL 9 dec (2:a försöket)
24 -- Millan75 ÄL ca 7 dec (försök nr 2 )
25 -- Gris78 ÄL 11 dec (försök nr 4)
26 -- Essalady ÄL 12 dec (försök nr 5)
26 -- Polarlantis ÄL 13 dec (första försöket)
27 -- Astrogirl  ÄL 13 dec (försök nr 11) 
27 -- emmafemma  ÄL ~ 11-12 nov (försök nr 3)
30 -- Kaprifolen1979 ÄL 15 dec (försök nr 2)
29 -- Daniela01 ÄL ~ 14 nov (massa försök)
31 -- Bäbis201008  ÄL 14-15 dec (försök nr 5)

 Januari   
1 -- SannaK    ÄL 18 dec (flera försök)
2 -- Sanna77  ÄL 22 dec (försök nr 4)
2 -- Ansi30 ÄL 19-20 (9e försöket)
2 -- änglabitch ÄL 19-20 dec (3:a försöket)
5-6 -- MariaF79  ÄL 25 dec (försök nr 4)
8 -- AnnJan ÄL 25 dec (2:a försöket)

GRAVIDA MED FÖRSTA BARNET 
Mallanis: BF 5 juni 2011. (Försökt ca ett år ett ma och mf på vägen.) 
Drömmen om Elin: BF 23 juni 2011
MD77:  BF 9 juli 2011 (Bestämde mig för ca 5 månader sen, lyckades på 3:e försöket)
Rosavit:  BF 11 juli (Tredje försöket)

Det är sånt jag behöver höra ibland Jag kände metallsmak för några månader sedan och inbillade mig att det var ett symptom. Sen sa någon här att hon också känt så någon månad men inte den hon blev gravid... Skönt att höra att inte alla får symptom, hjälper mig att sluta leta symptom lite!

Annars är jag också rätt överraskad att vi har så få plus i tråden! BORDE ju komma några till snart...
 
Som du skrev Jojje55 skrev, tycker också det är lite kul att man kan ha så mycket gemensamt med ett gäng tjejer man hittat på ett forum! Vi vet inte så mycket om varandras vardagsliv men åtminstone jag diskuterar saker här som jag inte ens pratar om med mina närmaste vänner, barnplanerande är ju lite känsligt... Min sambo vet att jag skriver här men ingen annan. Så även om jag inte skriver här så ofta som jag önskar så är det den enda tråden jag fastnat i! 

Hur går det själv Irmelie?

Jag vacklar fram och tillbaka, på förmiddagarna på jobbet resonerar jag mig fram till att i morgon bitti ska jag testa om inte mensen kommit fören då... och fram åt eftermiddagen jag har resonerat mig fram till att inte testa utan vänta på mensen 

Kände i början av veckan att mensen kanske var på väg, men sen försvann den känslan. Har inte känt av hur magen brukar kännas dagarna innan mens heller, men det betyder faktiskt ingenting... ibland har bara mensen kommit rakt av utan förvarning. Är skeptisk, men hoppet finns fortfarande!

Jepp, mens här också - med besked... Blött igenom två plustamonger idag, så jag kan i alla fall sluta mig till att jag är en sån som blöder ut allt... Mensvärken från hell, ont i magen av nån annan anledning också, öm till höger både nere vid äggstocken och högre upp i midjan, besviken över att mensen kom och mycket på jobb - crappy day helt enkelt!

Ceke - funderar på att köra samma som du; nu har jag kollat med ältest i två månader och har då samma mönster med positivt äl på dag 17 och en cykel på 28-30 dagar. Tänkte också att jag skulle testa att tempa just för att se att det verkligen släpper något också - att det "börjar" vet man, med tanke på ältest och flytningar, men om det sen blir något... Kanske både temp och ältest den här månaden och sen temp en månad och sen köra på känsla...
Du kan ju dela med dig av vad dom säger om det här med spottings; hade själv rosa och sen bruna flytningar från en vecka efter äl till nu - liknande vad du haft?

Ernlia - åh, vad jobbigt! Skönt att det inte var äggledarinflammation bara!! Och va bra att läkarna sa att det såg fint ut annars, måste vara lite lättande och få ett ok på att köra på sen...

lillamillan - inte roliga besked, men kanske ändå lite skönt att veta vad ni nu ska satsa på..?

Inna och Irmelie - hur går det, ni är vårt nästa hopp!

Ego: vi är inte så många unga på mitt jobb, men fyra tjejer (där jag är äldst, 5-7 år äldre än de) och en av dem väntar barn i januari och idag fick jag veta att en av de andra slutat med sina p-piller i helgen och den tredje vill inte ha barn just nu, men om några år - och det vill inte hennes sambo (han säger typ minst 5 år). Vi pratade lite sådär i allmänhet och jag sa något om att min man vill ha barn och då var det liksom svårt att neka till att vi faktiskt försökte på riktigt. Hon som slutade med p-piller precis sa att de tar det som det kommer - hon är 25 år, så de har ingen brådska. I det läget sa jag något om att om man snart fyller 32 så har man inte den tiden, så det kom fram att jag äl-testat... Och nu har jag lite ågren över att jag sagt något överhuvudtaget - hon som är gravid nu blev det på första gången, hon som "tar det som det kommer" kommer säkert att bli gravid inom en månad och så sitter man själv där sen... En månad är så lååååång tid, det känns som vi hållit på i evighet, fast det bara är försök fyra nästa gång... När man tittar tillbaka på det kommer man ju tänka att det gick fort (om det tar sig efter fyra-fem gånger) men nu känns ju allt som en evighet...

NAJ MariaF79, jag som höll på dig in i det sista. Synd med mens för din del också AnnJan. Nu vill vi inte se januarilistan fyllas på mer utan åtminstone en ny person i gravidlistan!! Hur går det för dig Irmelie?

Och Inna, bim imorgon va? Jag känner olika inför mensen varje månad. Och eftersom man inte känner igen det så hoppas man jämt att det betyder att man är gravid, men nix.. Förra månaden fick jag t.ex ca 20 finnar på ryggen helt plötsligt, aldrig haft tidigare i hela mitt liv.. men var inte ett dugg gravid för det. Så jag tycker det är hopplöst att analysera symtom nu och ska ignorera allt utom eventuell utebliven mens denna månad!

EGO: Usch jag har helt plötsligt drabbats av ett "shit jag kan nog inte bli gravid"-anfall. Tror det är pga att en av mina bästa vänner berättade om deras graviditet igår, och då fick jag prestationsångest. Jag har tänkt så många gånger under åren hittills (vet inte varför, har bara haft en sån känsla), och även om jag försöker tänka rationellt att vi faktiskt bara är på försök fem och att det inte finns någon anledning till oro förrän vi försökt i åtmistone ett år, så kommer den tillbaka med jämna mellanrum. Min syster lyckades på första försöket - två gånger! Flera av mina vänner har också lyckats på mindre än fyra försök (har förvisso vänner som försökt mer än ett år också men det glömmer man ju så lätt när man tänker såhär). Sen så är jag en sån som ofta begraver mina känslor i såna här sammanhang. Visar inget utåt utan måste alltid vara så himla stark och positiv. Jag kan inte med att berätta om min oro ens för mina allra närmaste. Är det något som ni andra som är sena med att skaffa barn känner igen er i? Hänger det ihop med att man satsat på karriär kanske? Att man måste ha skinn på näsan och aldrig visa sig svag...

TUR i alla fall att man kan skriva av sig här, där ingen vet vem man är...

Hej,

Lillamillan: Jobbigt besked! Men jag vet flera som fått barn via IVF och förhoppningsvis ska det gå bra för er också! Försök att hålla modet uppe! Min syster är gravid via  IVF. Hon fick försöka ett tag men tillsist gick det!

Ernlia: Vilken jobbig weekend! Hoppas att du snart mår bättre!

Essalady; Jag tänkte som du i förra vändan som jag försökte bli gravid. Att jag inte skulle kunna bli gravid. En kväll var jag helt förtvivlad och grät och sörjde att jag aldrig skulle kunna få barn. Det var på mitt fjärde försök, när jag lyckades. Men jag var helt övertygad om att det inte skulle gå, att jag skulle vara infertil, men det var jag ju inte och det är säkert inte du heller. Det känns bara ibland så hopplöst när man är så hopplöst när man vill bli med barn. 

Inna: Vi hoppas på dig nu!

EGO: Jag var på julmiddag med jobbet ikväll och jag såg på de andra att de tittade på mig när jag bara drack julmust. Så nu kommer de väl att börja tro att jag är gravid.  När jag var gravid så hade jag ändå tagit några glas vin mellan ÄL och BIM och när det visade sig att jag var gravid så gick jag runt och tänkte på de där vinglasen och oroade mig för att de kunde påverkat fostret. Hade svårt att släppa det och därför tänker jag försöka vara helt nykter mellan ÄL och BIM. Mest för att jag ska slippa gruva mig sen. Aperopå det, så ska jag snart, när maten lagt sig lite släpa med sambon till sovrummet för ett sista försök!

I morse tyckte jag att strecket på ÄL-stickan var lite svagare än igår kväll! Märkligt! Hade jag bara testat på mornarna så hade jag ju missat det isåfall? 

Millan

 

Essalady: Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Skillnaden är att jag börjat va väldigt öppen med att vi vill ha barn (till vänner och familj) och även att jag är orolig över att inte kunna få barn. Det känns faktiskt skönt. Får liksom mer förståelse för att jag inte alltid är på topphumör.. brukar ju annars ha ett rätt stabilt glatt humör. Det orkar jag inte riktigt nu.

Maria: Jag har också berättat på jobbet och kände ångest efter det sen.. men den ångesten har faktiskt släppt. Va lite orolig för det först då vi håller på att starta upp en ny verksamhet, men det visade sig ju att de nya kollegorna redan hade gissat på att det låg till på det sättet i o m giftermålet samt husköpet i somras. Så reaktionen var mer "det förstod jag väl och Håller tummarna för dig". Hela berättandet började lite lustigt. Var på en konferens med hotellnatt med en av kollegorna och vi delade hotellrum. På morgonen hade hon redan gjort sitt på toaletten och sen var det min tur med smink, dusch etc etc.. Då passade jag på att göra ett ÄL-test. Knaset va att hon gick på toa efter att jag va färdig och kastade nåt i den förslutna papperskorgen och såg testet. Skön som hon är kom hon utrusande från toan och frågade om jag var gravid då hon inte kunde hålla tyst om att hon hittat testet Det va ju två streck på det och hon kunde ju inte veta att det var ett ÄLtest
Och jo.. de där mönstret med spottings känner jag igen, bara att mina börjar 3 dagar efter ÄL

Inna: håller tummarna för dig!!

Essalady - jag faller också i jämförelsefällan alltför ofta - "alla andra" har lyckats så fort... Faktum är att väldigt många har lyckats fort bland de jag vet; gammal vän 1:a gången, en i kompisgänget 2-3 gången, kompis till min man 3 gången, gammal kursare först ett mf direkt efter oplanerat positivt, när de satsade första gången efter det tog det sig, tjejen på jobbet 1 gången, en annan kollega 2 gången, annan kompis 2 gången (1 med ältest)... I själva verket har jag bara en vän som fått kämpa lite - de har tre barn nu och fick vänta 7 månader på första, sedan har de inte skyddat sig mellan de andra och det är 2½ och 2 år efter ettan och efter tvåan.
Åh, kom igen nu statistiken, nu får vi fixa det här!

(Hehe, jag har tom kommit till en punkt där jag skulle bli rakt igenom ärligt glad för den av er som plussar först! )

Förresten var var det man kunde köpa ett paket med grav och ältest för 259 kr...?

MariaF79 - Ja visst får man känslan ibland att de flesta lyckas så himla snabbt?? Stämmer verkligen statistiken med 7 månader för varje par som försöker liksom? Och så undrar jag vad median-värdet är. Alltså om såna som aldrig lyckas räknas med, och de som försöker i 10 år.. för de borde ju öka genomsnittet rätt mycket...