Vi över 30 som längtar efter första barnet
Jag önskar att jag kunde känna som dig Jojjo! Jag känner mig rätt missmodig och kommer vi inte lyckas med att få barn på något sätt så känner jag ingen större lust att leva.
Om det blir så måste jag försöka hitta kraften att se meningen med livet ändå. Men det kommer nog att bli svårt att acceptera ett liv utan barn. Längtan är så stark.
Jag är ju inte självmordsbenägen, så på något sätt måste jag lära mig att hantera situationen.
Men jag är beredd att testa det mesta. Äggdonation eller adoption också. Det ska mycket till innan jag ger upp!
Jag tror att det är hormonerna som får mig att känna mig deppig, kanske också ett sätt att förbereda sig mentalt på att Ivf en inte kommer att lyckas.
Millan