Jag gjorde moderkaksprov i måndags pga höga siffror på KUB:en.
Det var en nervös väntan innan provet och är en nu en minst lika nervös väntan på provsvar, så nu undrar jag om det finns fler därute så vi kan vänta och tillsammans?
Va skönt att ha en sån bra läkare min e bra men tro inte de ha tid o ringa om de e positivt :( e helt handlingsförlamad idag
Jag har varit hos kuratorn idag. Det är en vecka sedan graviditeten avbröts. Vi pratade om hur vi ville ha det kring gravsättning, vi bestämde att vi ville kremera och sprida askan i minneslunden. Sen pratade vi om hur vi mår. Jag har hittills tagit det väldigt bra, gråter sällan och har kunnat prata med folk om det utan att bryta ihop men de första dagarna har jag liksom varit tom i huvudet och det kan bero på det. De senaste dagarna känns det mer som jag har landat och tankar kring framtiden har börjat blanda sig i och det är nu det blir jobbigt. Allt vävs samman känns det som, det som precis har hänt med rädslan om att det ska ta tid att bli gravid igen (vi fick kämpa för att få sonen) och arbetssituationen som är hemsk där jag har varit så nära att bränna ut mig samtidigt som jag har förlorat arbetsglädjen. Allt detta ger bara ett stort kaos i hjärnan. Jag hoppas innerligt att jag kan bli gravid snart igen och att det går bra. För då kommer jag lättare över detta och slipper rädslan om att inte kunna bli gravid. Samtidigt som jag får ett måldatum då jag slipper jobbet. Är sjukskriven helt fram till tisdag, sen vet jag inte mer. Ska även tillbaka till kuratorn på tisdag och prata igenom framtiden.
Jag har varit hos kuratorn idag. Det är en vecka sedan graviditeten avbröts. Vi pratade om hur vi ville ha det kring gravsättning, vi bestämde att vi ville kremera och sprida askan i minneslunden. Sen pratade vi om hur vi mår. Jag har hittills tagit det väldigt bra, gråter sällan och har kunnat prata med folk om det utan att bryta ihop men de första dagarna har jag liksom varit tom i huvudet och det kan bero på det. De senaste dagarna känns det mer som jag har landat och tankar kring framtiden har börjat blanda sig i och det är nu det blir jobbigt. Allt vävs samman känns det som, det som precis har hänt med rädslan om att det ska ta tid att bli gravid igen (vi fick kämpa för att få sonen) och arbetssituationen som är hemsk där jag har varit så nära att bränna ut mig samtidigt som jag har förlorat arbetsglädjen. Allt detta ger bara ett stort kaos i hjärnan. Jag hoppas innerligt att jag kan bli gravid snart igen och att det går bra. För då kommer jag lättare över detta och slipper rädslan om att inte kunna bli gravid. Samtidigt som jag får ett måldatum då jag slipper jobbet. Är sjukskriven helt fram till tisdag, sen vet jag inte mer. Ska även tillbaka till kuratorn på tisdag och prata igenom framtiden.
Vad bra att ni fått pratat med kuratorn nu. Jag är ju helt sjukskriven månaden ut minst. Fast jag har varit mkt sjukskriven hela sommaren pga utmattningsdepression och panikångest...