• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • JessicaK

    Hej alla! Hittade denna tråd och kände direkt att jag har hamnat i rätt sällskap. Min lilla ängel skulle ha varit 3 månader nu, men jag och min man fick ta det jobbigaste beslutet man någonsin kan ta i februari i år :( Efter rul på alla hjärtansdag hittade man markörer som tydde på att barnet hade Downs mm. och efter ett fostervattensprov fick vi det bekräftat. Har aldrig pratat med någon som verkligen förstår vad vi har gått igenom så att läsa allas historier får en att känna att man inte är ensam! Kommer alltid att tänka på den lilla med kärlek och undra. Men att behålla ett barn som läkarna inte tror kommer att överleva graviditeten eller bara kan få leva några år känns som om vi hade gjort det för våran skull och inte för den lilla! Stärkande kramar till alla!

  • Pilla1979
    JessicaK skrev 2011-10-31 00:50:53 följande:
    Hej alla! Hittade denna tråd och kände direkt att jag har hamnat i rätt sällskap. Min lilla ängel skulle ha varit 3 månader nu, men jag och min man fick ta det jobbigaste beslutet man någonsin kan ta i februari i år :( Efter rul på alla hjärtansdag hittade man markörer som tydde på att barnet hade Downs mm. och efter ett fostervattensprov fick vi det bekräftat. Har aldrig pratat med någon som verkligen förstår vad vi har gått igenom så att läsa allas historier får en att känna att man inte är ensam! Kommer alltid att tänka på den lilla med kärlek och undra. Men att behålla ett barn som läkarna inte tror kommer att överleva graviditeten eller bara kan få leva några år känns som om vi hade gjort det för våran skull och inte för den lilla! Stärkande kramar till alla!
    Beklagar att ni har behövt gå igenom samma sak som oss andra här.

    Men hoppas du ska finna tröst och stöd här som vi andra har gjort. Ibland räcker det att läsa det dom andra har skrivit, är precis det man själv skulle vilja ha skrivit ibland.

    Kram 
  • majzzan
    ruby84 skrev 2011-10-29 11:44:49 följande:
    Jag kan inte tycka synd om er son väljer abort tyvärr , tycker det är sjukt att ta bort ett liv!
    Kan tala om för dig att det inte var ett 'lätt' val... 
    Men vilket liv skulle min Max få egentligen?? Inga fungerande tarmar, ena hjärn halvan ourvecklad, njurfel...
    Jag skulle kanske inte ens gått tiden ut.. Han kanske skulle ha dött vid förlossningen, 1,2,3,4...... dagar efter han fötts.... Kopplad till alla möjliga maskiner.... Hade han 'bara' haft DS så hade man funderat beslutet 1 extra ggn kanske....  

    Alla har sina åsikter men jag blir förbannad över folk som kommer med sina sjuka kommentarer... Tänk innan!!!

    Kramizar till er alla andra som skriver här å 'förstår' vad vi har gått igenom!!!!
     
  • Kattflickan
    JessicaK skrev 2011-10-31 00:50:53 följande:
    Hej alla! Hittade denna tråd och kände direkt att jag har hamnat i rätt sällskap. Min lilla ängel skulle ha varit 3 månader nu, men jag och min man fick ta det jobbigaste beslutet man någonsin kan ta i februari i år :( Efter rul på alla hjärtansdag hittade man markörer som tydde på att barnet hade Downs mm. och efter ett fostervattensprov fick vi det bekräftat. Har aldrig pratat med någon som verkligen förstår vad vi har gått igenom så att läsa allas historier får en att känna att man inte är ensam! Kommer alltid att tänka på den lilla med kärlek och undra. Men att behålla ett barn som läkarna inte tror kommer att överleva graviditeten eller bara kan få leva några år känns som om vi hade gjort det för våran skull och inte för den lilla! Stärkande kramar till alla!
    Hej! Jättetråkigt att du behövt gå igenom samma sak som oss andra. Vi vet hur jobbigt det är! Om du vill fråga oss något så gör det. Jag har inte heller pratat med någon IRL som varit med om samma sak som oss. DS upptäcktes för oss i vecka 12 och då var det nog svårt att avgöra om barnet kunde ha levt. Nackspalten var dock mycket bred hos vårt första barn, 6 mm, vilket indikerar att det troligen är något mer fel också.

    Jag har haft två foster med DS och har troligen en diagnos som gör att 50 % av mina ägg ger upphov till barn med DS. Kommer att få göra IVF PGD för att undvika att det händer igen.

    Jag tycker det känns rätt jobbigt inför nästa helg. Vi har så många ljus att sätta på gravar. Min och sambons mamma är döda, far och morföräldrar och det jobbigaste blir att sätta två ljus i minneslunden där askan av våra barn är strödd.

    Lindis: Har du fått något brev?
     
    Kramar!
     
  • Lindis1974

    Godmorgon Millan

    Nix inget brev, inget samtal. Dem flesta verkar ha fått brevet ca en vecka efter så typ i dag eller i morgon. I papperna står en vecka efter och det är i morgon. Vill bara ha det förbaskade brevet nu så jag kan slappna av.

    Hur mår du ?

    Kram

  • Kattflickan

    Om barnet hade haft kromosomfel så skulle de redan ha ringt! Grattis! är så glad för din skull! Men jag förstår att du vill få brevet nån gång så att du får svaret  svart på vitt! 

    Med mig är det generellt rätt bra. Både jag och sambon har varit på bättre humör efter beskedet om PGD. Jag har dessutom kommit igång med träningen vilket alltid får mig att bli gladare.

    Däremot gjorde jag nåt märkligt idag. Vi har en rätt ny medarbetare, vi pratade på lunchen och hon såg lite undrande ut över att vi bor i hus men inte har barn. Så, jag berättade rakt upp och ner hur läget var. Allt, med barnen som haft DS, min diagnos, IVF PGD. Hon tog det på rätt sätt, verkade inte bli illa berörd eller så och det kändes bra att få prata om det. Men det är inte likt mig. Jag har ju inte berättat för nån annan än chefen på jobbet om senaste aborten. En kollega hade gissat att jag var gravid också, så hon veta. Jag vet inte vad som flög i mig idag.

    Millan

     

  • Lindis1974

    Millan! Jag tror att det allra bästa man kan göra är att prata om det. Och ibland kan det vara skönt att prata med någon som man inte känner så väl ännu.
    Du behövde nog det :)

    Inget brev idag heller men jag vann 1000:- på postkodlotteriet! För femte gången :)

  • Lindis1974

    Fortfarande inget svar. Känner mig sur och irriterad. Nu har det gått en vecka. Vet inte äns vart jag ska ringa ju ...

  • Limpan 83

    Kikar bara in lite kort för att meddela att min son anlände i torsdags den 27/10. 50 cm lång och vikt 3425 g. Helt underbar! Pga högt blodtryck blev jag inlagd på förlossningen och då visade det sig att jag var öppen 3 cm. De tog hinnorna kl 15 och 2½ timme senare var han ute! Gick kanonfort men var en otroligt jobbig förlossning då värkarna var fruktansvärt intensiva och onda från första sekunden. Jag fick aldrig någon paus mellan värkarna.

    Ska läsa ikapp tråden snart. Vill ge er alla en stor kram och hoppas att det rullar på för alla här inne, åt rätt håll  Hjärta

  • Kattflickan

    Grattis Limpan! Fantastiskt! Kanske både bra men jobbigt att det gick fort? Hur känns det att vara mamma nu?

    Idag har jag goda och dåliga nyheter! Vi tar de goda först.

    Vår remiss har kommit fram till Karolinska. Jag ringde dem idag och en mycket trevlig dam informerade mig om vad som kommer hända nu. 

    Nu till de dåliga nyheterna. Mitt THS (sköldkörtelhormon) ligger lite för högt. 3,97. Om man ska bli gravid rekommenderas det vara under 2.0. Jag ska ta om provet om några veckor och se vad som händer. Jävla skit, alltid är det nåt. Har lästa att det kan ta lite tid med medicinering att få ner värdet  

    Undrar om jag haft det länge? 

    Lindis: Hoppas du fått ditt brev nu?

    Millan

     

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort